Book of Common Prayer

Gud står på min sida

^1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!

⁴ Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.

⁵ Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.

⁶ Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.

⁷ Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.

⁸ Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.

⁹ Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!

¹⁰ Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.

¹¹ Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!

¹² Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,

¹³ för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!

Herre, straffa mig inte längre

^1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!

³ Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,

⁴ för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?

⁵ Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.

⁶ När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!

⁷ Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.

⁸ Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.

⁹ Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar

¹⁰ och kommer att svara på alla mina böner.

¹¹ Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.

Herre, varför visar du dig inte?

10 Herre, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig när jag behöver dig som bäst?

² Kom och ta hand om alla dessa ogudaktiga och högmodiga människor, som av elakhet förföljer de fattiga. Låt all ondska som de tänkt ut för andra komma över dem själva!

³ De skryter med allt ont de tänker göra. De hånar Gud och gratulerar dem som Herren avskyr, dem som bara är ute efter pengar.

⁴ Dessa ogudaktiga människor är högfärdiga och dryga och säger: Det finns ingen Gud. De tänker inte längre än så.

⁵ Ändå lyckas de i allt vad de gör, och deras fiender faller inför dem. De ser inte det straff, som väntar dem.

⁶ De skryter med att varken Gud eller människor kan slå ner dem. På något sätt kommer de att finna en utväg!

⁷ Deras munnar är fyllda av gudlöshet, lögn och utpressning. De skryter alltid med sina onda planer.

⁸ De lägger sig i bakhåll i stadens mörka gränder och mördar dem som går förbi.

⁹ De smyger tysta omkring som lejon och väntar på att få kasta sig över de fattiga, ja, som jägare fångar de sina offer i fällor.

¹⁰ Deras hjälplösa offer krossas brutalt av deras överlägsna styrka och faller av deras slag.

¹¹ Gud ser oss inte, han kommer aldrig att få veta det! säger de ogudaktiga för sig själva.

¹² Herre, res dig! Gud, krossa dem! Glöm inte de fattiga och alla andra som har det svårt!

¹³ Varför låter du de ogudaktiga komma undan? De tror ju att du aldrig kommer att ställa dem inför rätta.

¹⁴ Herre, du ser allt vad de gör. Du har lagt märke till varje ond handling. Du vet vilken nöd och vilka lidanden de har orsakat. Straffa dem nu! Herre, de fattiga litar på dig. Och du är känd som den som hjälper de föräldralösa.

¹⁵ Ta ifrån dessa onda människor deras makt! Förfölj dem tills de allesammans är utrotade.

¹⁶ Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.

¹⁷ Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.

¹⁸ Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.

Den som tror behöver inte fly.

11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?

² De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder

³ och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?

⁴ Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.

⁵ Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.

⁶ Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.

⁷ Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?

^2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.

⁴ Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!

⁵ Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!

⁶ Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.

⁷ Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden.

⁹ Herren Gud ropade till Adam: Varför gömmer du dig?

¹⁰ Adam svarade: Jag hörde att du kom och ville inte att du skulle se mig naken.

¹¹ Vem har talat om för dig att du är naken? frågade Herren Gud. Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?

¹² Ja, erkände Adam, Kvinnan, som jag fick av dig gav mig en bit, och jag åt.

¹³ Då frågade Herren Gud kvinnan: Hur kunde du göra något sådant? Ormen lurade mig, svarade hon.

¹⁴ Därför sa Herren Gud till ormen: Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord.

¹⁵ Från och med nu kommer du och kvinnan att vara fiender, och samma förhållande ska gälla mellan din avkomma och hennes barn. Barnet kommer att krossa ditt huvud, medan du kommer att hugga det i hälen.

¹⁶ Sedan sa Gud till kvinnan: Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig.

¹⁷ Till Adam sa Gud: Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle.

¹⁸ Marken ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta dess örter.

¹⁹ Hela livet ända tills du dör kommer du att få kämpa för att bruka den. Sedan kommer du att återvända till den jord du kom ifrån, för du skapades av jord, och till jorden ska du återvända.

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva, som betyder den livgivande, för han sa: Hon ska bli mor till hela människosläktet.

²¹ Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar.

²² Sedan sa Herren Gud: Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?

²³ Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av.

²⁴ På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd.

Missa inte målet

2 Därför måste vi lyssna mycket noga till de sanningar vi har hört så att vi inte missar målet.

² De budskap vi har fått genom änglar har alltid visat sig vara sanna, och människor har alltid blivit straffade när de inte har lytt dem.

³ Varför skulle då vi tro att vi kan komma undan, om vi är likgiltiga inför den underbara frälsning som Herren Jesus själv förkunnade, och som vi nu får förmedlad av dem som hörde honom tala.

⁴ Dessutom har Gud själv bekräftat deras vittnesbörd genom tecken och olika under. Han har också efter sin vilja delat ut särskilda gåvor från den helige Ande till dem som tror.

Jesus kom som människa

⁵ Den kommande världen, som vi talar om, ska inte heller styras av änglar.

⁶ David säger på ett ställe till Gud: Vad är en människa, eftersom du bryr dig så mycket om henne? Och vem är denne Människoson, som du ärar så högt?

⁷ Fastän du en kort tid lät honom ha en lägre plats än änglarna, har du nu gjort honom till en kung. Du har gett honom härlighet, ära och makt,

⁸ och du har gjort honom till härskare över allt som finns till, utan undantag.Vi har ännu inte sett allt detta ske,

⁹ men vi ser verkligen att Jesus - som under en kort tid stod lägre än änglarna - nu har krönts med ära och makt, därför att han led döden för oss. Ja, på grund av Guds stora godhet dog Jesus för alla i hela världen.

¹⁰ Och det var rätt och riktigt att Gud, som är alltings ursprung och mål, tillät Jesus att lida. Genom lidandet blev Jesus en fullkomlig ledare och förde stora skaror av Guds folk till himlen.

Johannes döparen förklarar sitt uppdrag

¹⁹ De judiska ledarna sände ut präster och tempeltjänare från Jerusalem för att fråga Johannes om han påstod sig vara Messias.

²⁰ Men han nekade blankt till det. Jag är inte Kristus, sa han.

²¹ Vem är du då? frågade de. Är du Elias? Nej, svarade han.Är du profeten? Nej.

²² Vem är du då? Tala om det, så att vi kan svara dem som har sänt oss hit. Vad säger du själv?

²³ Då svarade Johannes: Profeten Jesaja har redan sagt det: 'Jag är en röst som ropar i den öde öknen: Röj undan hindren på vägen, så att Herren kan komma!'

^24-25 De som hade skickats ut och som också var fariseer frågade nu: Varför döper du om du inte är Messias eller Elias eller profeten?

²⁶ Johannes svarade dem: Jag döper bara i vatten, men här bland folket lever redan en som ni inte känner.

²⁷ Han ska fortsätta där jag slutar. Jag är inte ens värd att vara hans slav.

²⁸ Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.