Book of Common Prayer
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
Vem får komma till Gud
15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?
2 Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.
3 Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.
4 Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.
5 Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.
6 Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret
7 och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.
8 Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,
9 men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.
10 Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,
11 och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.
12 En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.
13 Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.
14 Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.
15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.
17 Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.
18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.
20 Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.
21 Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.
22 Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt.
Jesus är vår överstepräst
14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.
15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.
16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.
1-3 En judisk överstepräst är bara en människa som alla andra, men han är utvald att vara talesman för alla andra människor i deras förhållande till Gud. Han bär fram gåvor och offer till Gud. Eftersom han själv är människa kan han visa förståelse för och ha medkänsla med dem som inte har förstått Guds lagar och misslyckats. Han är också svag, precis som de, och han förstår mycket väl deras problem. Alltså offrar han djur inför Gud för att sona både folkets och sina egna synder.
4 Man bör också komma ihåg att ingen av sig själv kan uppnå värdigheten av att bli överstepräst. Han måste bli kallad av Gud till denna uppgift, på samma sätt som Gud utvalde Aron.
5 Det är därför som inte heller Kristus själv gjorde sig till överstepräst. Nej, han blev utvald av Gud som sa till honom: Min Son, i dag har jag hedrat dig.
6 Och en annan gång sa Gud till honom: Du har blivit utvald till att vara präst för evigt, med samma ställning som Melkisedek.
23 På grund av de under han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden blev många människor övertygade om att han verkligen var Messias.
24-25 Men Jesus litade inte på dem, för han kände deras innersta och ingen behövde tala om för honom hur opålitlig den mänskliga naturen är.
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 En kväll efter mörkrets inbrott kom en av judarnas ledare, en farisé som hette Nikodemos,
2 för att samtala med Jesus. Herre, sa han, alla vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Dina under är tillräckliga bevis för detta.
3 Jesus svarade: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.
4 Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?
5 Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.
6 Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.
7 Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt.
8 På samma sätt som du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.
9 Vad menar du? frågade Nikodemos.
10-11 Jesus svarade: Du är ju en ansedd judisk lärare, och ändå förstår du inte detta. Jag talar om för dig vad jag vet och har sett, och ändå tror du mig inte.
12 Men om du inte ens kan tro mig när jag berättar för dig om sådant som händer här bland människorna, hur ska du då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?
13 För ingen människa har varit i himlen, bara Människosonen som kommit ner till jorden.
14 Och så som Mose hängde upp kopparormen på en påle i öknen, på samma sätt måste jag bli upphängd på en påle,
15 så att alla som tror på mig kan få evigt liv.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®