Book of Common Prayer
Guds ord och Guds lagar
119 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt.
2 Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja,
3 de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar.
4 Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem.
5 Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem!
6 Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte.
7 När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt!
8 Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud.
10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig!
11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden.
12 Käre Herre, lär mig dina bud!
13 Jag har läst dina lagar och
14 är mera glad för dem än för rikedom.
15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem.
16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem.
17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.
19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.
20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.
21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.
22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!
23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.
24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.
Gud håller vad han lovat
1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?
3 Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.
4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?
6 Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.
7 Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.
8 Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,
9 även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.
Hur länge till, Herre
1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?
3 Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?
4 Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!
5 Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.
6 Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.
Det finns ingen som gör något gott
14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.
3 Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!
4 De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?
5 Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.
6 Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.
7 O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
Kain mördar Abel
4 Sedan låg Adam med sin hustru Eva, och hon blev med barn och födde en son som fick namnet Kain, som betyder jag har skapat. Hon sa nämligen: Med Guds hjälp har jag skapat en människa!
2 Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare.
3 När skördetiden kom tog Kain en del av sin skörd och gav som gåva till Herren,
4 och Abel tog de feta köttstyckena från sina bästa lamm och gav dem till Herren. Herren tog emot Abels offer,
5 men inte Kains. Detta gjorde Kain både arg och besviken, och hans ansikte blev mörkt av vrede.
6 Varför är du så arg? frågade Herren. Varför är ditt ansikte så mörkt av vrede?
7 Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!
8 En dag föreslog Kain sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9 Strax därefter frågade Herren Kain: Var är din bror? Var är Abel? Hur ska jag kunna veta det? sa Kain. Ska jag hålla reda på honom?
10 Men Herren sa: Din brors blod ropar till mig från marken. Vad har du gjort?
11 Från och med nu är du bortvisad från denna mark, som du har befläckat med din brors blod.
12 Den kommer inte längre att ge dig några skördar, hur du än arbetar med den! Från och med nu ska du vara hemlös och fredlös och irra från plats till plats.
13 Kain svarade Herren: Mitt straff är större än jag kan bära,
14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig.
15 Då svarade Herren: De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det. Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.
16 Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
11 Vi som har gjorts heliga av Jesus har nu samme Far som han. Det är därför som Jesus inte skäms för att kalla oss för bröder.
12 Han säger nämligen i Psaltaren: Jag ska tala till mina bröder om Gud, min Far, och tillsammans ska vi sjunga hans lov.
13 En annan gång säger han: Jag ska lita på Gud och vara beroende av honom, och ännu en annan gång: Se, här är jag och de barn som Gud har gett mig.
14 Eftersom vi, Guds barn, är människor av kött och blod, måste Jesus också bli människa. Bara som människa kunde han nämligen dö och genom sin död bryta djävulens makt, han som var herre över döden.
15 Och bara på det sättet kunde han befria alla som levt hela sitt liv som slavar i skräck för döden.
16 Vi vet alla att Jesus inte kom för änglars skull, utan för oss människor och för dem som är barn till Abraham.
17 Det var nödvändigt att Jesus kom som en av oss, hans bröder, så att han kunde tjäna som vår överstepräst inför Gud och vara både kärleksfull mot oss och trogen mot Gud i fråga om att sona folkets synder.
18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, vet han hur vi har det när vi lider och frestas, och kan ge oss den hjälp vi behöver.
Johannes döparen utropar Jesus som Messias
29 Dagen därpå såg Johannes Jesus komma och då ropade han: Se, där kommer Guds lamm, som tar bort alla människors synd.
30 Han är den som jag talade om när jag sa: 'Snart kommer en man som fanns före mig. Han står långt över mig.'
31 Jag visste inte på förhand vem han var, men min uppgift är att döpa i vatten och göra honom känd för Israels folk.
32 Sedan beskrev Johannes hur han hade sett den helige Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över Jesus.
33 Jag visste inte att det var just han, sa Johannes igen, men då Gud sände mig för att döpa, sa han till mig: 'När du ser den helige Ande sänka sig ner och stanna kvar över någon, så vet du att han är den som döper i helig Ande.'
34 Jag såg det hända med denne man, och därför kan jag vittna om att han är Guds Son.
De första lärjungarna
35 Nästa dag stod Johannes tillsammans med två av sina lärjungar på samma ställe när Jesus kom gående förbi.
36 Johannes följde honom med blicken och sa sedan: Se, där är Guds lamm!
37 När de båda lärjungarna hörde det följde de efter Jesus.
38 Jesus vände sig då om och såg att de följde honom. Vad vill ni? frågade han dem.Herre, svarade de, var bor du?
39 Kom och se efter, sa han. Då gick de med honom till den plats där han bodde, och stannade hos honom från klockan fyra på eftermiddagen till kvällen.
40 En av dessa män var Andreas, Simon Petrus bror.
41 Det första Andreas gjorde var att gå ut och leta reda på sin bror Petrus. Då han fann honom sa han: Vi har funnit Messias! Messias betyder Kristus.
42 Och han tog Petrus med sig till Jesus.Jesus såg ett ögonblick på Petrus och sa: Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Petrus. Det betyder klippan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®