Book of Common Prayer
En bröllopssång för kungen
1-2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar! Jag ska skriva en sång till kungen. Jag har så mycket att säga. Ja, min tunga är som pennan hos den mest inspirerade diktare.
3 Du är den skönaste av alla.Du har verkligen talets gåva.Gud kommer alltid att välsigna dig.
4 Rusta dig, du mäktige kung,i din majestätiska glans.
5 Dra ut i triumf,försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan!Ja, gå framåt till stora segrar!
6 Dina pilar är vassa,de träffar dina fiender mitt i hjärtat.Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din makt kommer att bestå i evighet.Du regerar över ditt folk med rättvisa.
8 Du älskar det som är gottoch hatar det onda.Därför har Gud, din Gud,gett dig mer glädjeän någon annan.
9 Alla dina kläder doftar av dyrbar parfym. I dina palats, dekorerade med elfenben, spelas skön musik.
10 Kungadöttrar finns bland kvinnorna vid ditt hov. Och till höger om din tron står drottningen som bär juveler av finaste guld.
11-12 Du kungadotter, lyssna nu till vad jag säger. Tänk inte mer på ditt folk och din släkt. Du är vacker och kungen gläder sig åt din skönhet. Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Invånarna i staden Tyrus, de rikaste människorna i vår tid, kommer att överösa dig med gåvor och försöka skaffa sig förmåner hos dig.
14 Bruden, kungens dotter, väntar i sin kammare, klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 Hon är strålande vacker och går fram till kungen med sina bröllopstärnor i släptåg!
16 Under glädje och jubel går de i procession in genom palatsportarna!
17 Även dina söner kommer en dag att bli kungar och regera som dina förfäder. Och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska se till att ditt namn äras från generation till generation. Ja, jordens folk ska prisa dig i all framtid!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
Gud lovar Abram en son
15 Efteråt sa Herren till Abram i en syn: Var inte orolig, Abram, för jag ska försvara dig, och jag ska ge dig stora välsignelser.
2-3 Men Abram svarade: Herre, Herre, vad har jag för nytta av alla dina välsignelser, när jag inte har någon son? Utan en son kommer någon annan i min familj att ärva all min rikedom.
4 Då sa Herren till honom: Nej, ingen annan kommer att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva allt du äger.
5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!
6 Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro.
7 Han sa till honom: Jag är Herren, som förde dig ut ur kaldeernas Ur för att ge dig detta land för all framtid.
8 Men Abram svarade: Herre, Herre, hur kan jag vara säker på att du vill ge mig allt det här?
9 Då sa Herren till honom att ta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva
10 och slakta dem och dela dem på mitten och skilja halvorna åt, men att inte dela fåglarna.
11 Och när gamarna kom ner över de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.
17 När solen gick ner och det blev mörkt såg Abram en rykande eld och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.
18 Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: Jag har gett detta land till dina ättlingar, ända från Wadiel-Arish till floden Eufrat.
19-21 Jag ska ge dem följande folk:Kaineerna, kenaseerna, kadmoneerna, hetiterna, perisseerna, rafaeerna, amoreerna, kananeerna, girgaseerna och jebuseerna.
En ny gudstjänst
1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.
4 Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.
5 Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.
6 Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.
7 Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.
8 Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.
9 Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.
10 Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.
Kristus är det felfria offret för synd
11 Han kom som en överstepräst för det goda som vi nu har fått del av. Han har gått in i detta större och fullkomligare tält i himlen, som inte har uppförts av människor eller är en del av denna världen.
12 En gång för alla har han tagit med sig blod in i detta inre rum, det allraheligaste, och stänkt det på platsen för Guds nåd. Nu gäller det inte längre bockars eller kalvars blod. Nej, han tog sitt eget blod, och med det har han för evigt befriat oss från synden.
13 Om nu tjurars och getters blod och askan från kor kunde göra människors kroppar rena från synd så länge det gamla systemet gällde,
14 kan vi utan svårighet föreställa oss hur mycket mer blodet från Kristus ska förvandla oss och våra liv. Hans offer befriar oss från bekymret hur vi ska kunna lyda de gamla lagarna, och det gör oss villiga att tjäna den levande Guden. Fylld för evigt med den helige Ande gav Kristus sig villigt till Gud. Han som var fullkomlig och utan synd dog för våra synder.
Undret vid Betesdadammen
5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Jesus gör anspråk på att vara Guds son
16 Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.
17 Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®