Book of Common Prayer

Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp

Lova Herren, allt skapat

145 En lovsång av David.

Absalom får dåliga råd

17 Achitofel sa till Absalom: ”Låt mig få välja ut 12 000 man och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David! ² Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Jag ska skrämma honom och han och hans trupper ska fly. Men jag tänker bara döda kungen. ³ Folket som är med honom ska jag föra tillbaka till dig. Om den man du söker efter dödas, kommer de andra att återvända i frid.”

⁴ Absalom och alla Israels äldste godkände planen, ⁵ men Absalom sa: ”Kalla hit också arkiten Hushaj så vi får höra vad han tycker om detta!”

⁶ När Hushaj kom dit, berättade Absalom för honom vad Achitofel hade sagt. ”Vad är din åsikt?” frågade Absalom. ”Ska vi följa Achitofels råd? Om du inte håller med, så säg det!” ⁷ Hushaj svarade: ”Den här gången har Achitofel inte gett något bra råd. ⁸ Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Din far är en mycket erfaren soldat och han tillbringar knappast natten bland trupperna. ⁹ Han har nog redan gömt sig i en grotta eller någon annanstans. Om han anfaller först och några av dina män stupar, kommer ryktet att gå att det är ute med dig. ¹⁰ Då kommer även de kämpar som är modiga som lejon att drabbas av fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.

¹¹ Mitt råd är att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända från Dan till Beer Sheva,^[a] så att du får en stor här, talrik som havets sand, och att du själv går med dem. ¹² När vi sedan finner David, ska vi falla över honom som daggen faller på marken och se till att varken han eller någon av hans män överlever. ¹³ Om David skulle fly till en stad, ska israeliterna slå ett rep runt staden och släpa ner den till närmaste dal, så att inte en enda sten blir kvar.”

¹⁴ Då sa Absalom och alla Israels män: ”Arkiten Hushajs råd är bättre än Achitofels!” Herren hade nämligen bestämt att Achitofels goda råd skulle omintetgöras och att olycka skulle drabba Absalom. ¹⁵ Hushaj rapporterade sedan till prästerna Sadok och Evjatar vad Achitofel hade sagt till Absalom och Israels äldste och vad han själv hade föreslagit.

¹⁶ ”Skynda er!” sa han till dem. ”Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe! Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hans armé att utplånas.”

¹⁷ Jonatan och Achimaas hade stannat vid Rogelkällan, för de ville inte att någon skulle se dem gå in i staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden, som de i sin tur skulle föra vidare till kung David. ¹⁸ Men en pojke fick syn på dem och berättade det för Absalom. Jonatan och Achimaas flydde då till Bachurim där det fanns en man som hade en brunn på sin gård. I den klättrade de ner. ¹⁹ Mannens hustru lade ett tygstycke över brunnen och strödde ut säd över tyget, så att ingen kunde märka något.

²⁰ När Absaloms män kom till kvinnan och frågade var Achimaas och Jonatan var, sa hon att de hade gått över bäcken. De fortsatte då att söka efter dem men utan framgång och återvände sedan till Jerusalem. ²¹ När de hade gått, kravlade sig Achimaas och Jonatan upp ur brunnen och skyndade sig till David. ”Det är bråttom!” sa de till honom. ”Gå över Jordanfloden i kväll!” Och de berättade för David om Achitofels råd.

²² David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten och före gryningen var de alla över på andra sidan.

²³ När Achitofel såg att man inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat för sin familj, hängde han sig. Man begravde honom sedan i hans fars grav.

⁶ Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”^{[a] 7} Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. ⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”^{[b] 9} Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”^{[c] 11} Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”^{[d] 12} Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[e] 13} Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”^{[f] 14} Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.

³⁰ Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

³¹ Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. ³² Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. ³³ Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. ³⁵ Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. ³⁶ Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. ³⁷ Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

³⁹ Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, ⁴² men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. ⁴⁴ Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? ⁴⁵ Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. ⁴⁷ Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”