Book of Common Prayer
En god kungs bön
101 Av David. En psalm.
Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre.
Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett klanderfritt liv.
När kommer du till min hjälp?
Jag vill leva med ett rent hjärta i mitt eget hem.
3 Det som är ont och fördärvligt
vill jag inte sträva efter –
jag hatar dem som handlar trolöst
och vill inte bli inblandad i något sådant.
4 Falskhet vill jag hålla långt från mig,
och det onda vill jag inte veta av.
5 Den som i hemlighet förtalar sina medmänniskor vill jag krossa.
Jag tänker inte tillåta högmod och stolthet.
6 Min blick ska vara fäst vid de trofasta i landet,
och de ska få bo hos mig.
Den som lever ett klanderfritt liv
ska få vara i min tjänst.
7 Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus,
och lögnaren blir inte accepterad hos mig.
8 Varje morgon kommer jag att krossa de onda i landet
och utrota från Herrens stad alla som gör orätt.
Gud, var inte tyst
109 För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2 Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3 De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4 De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5 De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Utse en gudlös anklagare[a] mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7 Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8 Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9 Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30 Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,
och låt inte de oförskämda förtrycka mig.
123 Jag längtar så innerligt efter din räddning,
den som du utlovat till mig.
124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek,
och lär mig dina bud.
125 Jag är din tjänare.
Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in,
för din lag har brutits.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, renaste guld.
128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,
all slags falskhet avskyr jag.
129 Dina förordningar är underbara
och därför håller jag dem.
130 När dina ord öppnar sig ger de ljus,
de ger förstånd åt de okunniga.
131 Jag öppnar min mun och flämtar
i min starka längtan efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
så som du är mot dem som älskar ditt namn.
133 Led mina steg så som du lovat,
låt inget ont få makt över mig.
134 Befria mig från människors förtryck,
så att jag kan följa dina bud.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
och lär mig dina bud.
136 Tårarna strömmar från mina ögon
för att man inte håller din lag.
137 Herre, du är rättfärdig
och allt vad du beslutar är rätt.
138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet
och stor trofasthet.
139 Min lidelse förtär mig,
när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.
140 Dina ord är fullständigt rena,
därför älskar din tjänare dem.
141 Själv är jag obetydlig och föraktad,
men jag glömmer inte dina föreskrifter.
142 Din rättfärdighet är evig
och din lag sann.
143 Nöd och ångest har kommit över mig,
men jag gläder mig över dina stadgar.
144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd, så att jag får leva.
21 Då sa kungen till Joav: ”Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom!” 22 Joav föll ner inför David med ansiktet mot marken och välsignade honom och sa: ”Nu vet jag att du är välvilligt inställd till mig eftersom du har uppfyllt min önskan!”
23 Sedan gick Joav till Geshur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.
24 Men kungen befallde: ”Låt honom gå till sitt eget hus! Han får inte komma hit till mig!” Därför gick Absalom till sitt eget hus och träffade aldrig kungen.
Absalom ber att få träffa David
25 Det fanns ingen i hela Israel som var så beundrad för sitt utseende som Absalom. Allt på honom var perfekt, från huvudet ända ner till fötterna. 26 När han klippte sitt hår, vilket han gjorde en gång om året för att det blev för tungt, vägde det ungefär två och ett halvt kilo. 27 Han fick tre söner och en dotter. Dottern fick heta Tamar och hon växte upp till en mycket vacker kvinna.
28 När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen, 29 skickade han bud efter Joav för att sända honom till kungen, men Joav ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom en gång till, men han vägrade även den gången.
30 Då sa Absalom till sina tjänare: ”Joavs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den!” Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt[a] 31 och snart kom Joav till Absalom och frågade: ”Varför har dina tjänare satt eld på min åker?”
32 Absalom svarade: ”Därför att jag skickade bud efter dig och ville sända dig till kungen för att fråga varför han förde mig tillbaka från Geshur. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där! Nu vill jag träffa kungen och om han anser mig skyldig till något, så får han avrätta mig!”
33 Joav gick och berättade för kungen vad Absalom hade sagt och då kallade David på Absalom. När Absalom kom föll han ner med sitt ansikte mot marken inför kungen och David kysste honom.
15 Efter de här dagarna gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem. 16 Några av lärjungarna i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus där vi fick bo. Han kom från Cypern och var en av de tidiga lärjungarna.
Paulus kommer fram till Jerusalem
17 När vi kom fram till Jerusalem, blev vi hjärtligt välkomnade av de troende. 18 Dagen efter vi hade anlänt, tog Paulus med oss hem till Jakob[a] och där samlades också de andra församlingsledarna. 19 Sedan vi hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om sitt arbete, vad Gud hade gjort genom honom bland andra folk.
20 När de hörde detta, hyllade de Gud. Sedan sa de till Paulus: ”Du vet, vår broder, att tusentals judar har kommit till tro här och de är alla ivriga att följa lagen. 21 Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att vända sig bort från Mose och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra traditioner. 22 Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.
23 Detta är vårt förslag: Här finns fyra män som har gett ett löfte.[b] 24 Ta med dig dem och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska och att du själv håller och följer lagen.
25 När det gäller troende från andra folk har vi meddelat vårt beslut och skrivit att de ska avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral.[c]”
Paulus arresteras i templet
26 Paulus tog då nästa dag männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt när reningstiden skulle vara över och att offer då skulle bäras fram för var och en av dem.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17 När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19 Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.[a]’ ”
20 ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21 Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike!”
24 Lärjungarna blev förskräckta över det han sa. Jesus upprepade: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
26 De blev ännu mer förskräckta och sa till varandra: ”Vem kan då bli räddad?”
27 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för honom.”
28 Då sa Petrus till honom: ”Vi har lämnat allt för att följa dig.”
29 Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag er: var och en som lämnar hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull, 30 han ska få hundra gånger så mycket igen. Han ska få hus och syskon och mödrar och barn och åkrar redan här i tiden, mitt under förföljelser, och evigt liv i den kommande tidsåldern. 31 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.