Book of Common Prayer
Tacksägelse och lovsång
66 För körledaren, en sång, en psalm.
Hylla Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära!
Höj en lovsång till honom!
3 Säg till Gud: ”Väldiga är dina verk!
För din stora makt kryper dina fiender inför dig.
4 Hela jorden böjer sig ner inför dig,
de lovar dig,
de prisar ditt namn.” Séla
5 Kom och se vad Gud har gjort,
hans väldiga gärningar för människobarn!
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de kunde ta sig över floden till fots.
Låt oss glädjas i honom!
7 Han härskar med sin makt för evigt.
Han vakar över folken,
och de upproriska kan inte resa sig mot honom. Séla
8 Prisa vår Gud, ni folk,
och låt hans lov höras,
9 för han bevarar våra liv
och låter inte våra fötter vackla.
10 Gud, du har prövat oss
och renat oss som silver.
11 Du lät oss fångas i nätet
och lastade på oss en tung börda.
12 Du lät människor rida över oss.
Vi gick genom eld och vatten,
men du förde oss in i överflöd.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel,
för jag vill fullfölja mina löften till dig,
14 som mina läppar lovade och min mun uttalade
när jag var i nöd.
15 Jag vill offra till dig feta djur,
med rök från baggar.
Jag vill offra tjurar och bockar. Séla
16 Kom och lyssna, alla ni som fruktar Gud,
jag vill berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom,
och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft orätt inom mig
skulle Herren inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade Gud på mig
och hörde min bön.
20 Välsignad är Gud,
som inte avvisade min bön
och inte höll tillbaka sin nåd mot mig.
Guds välsignelse
67 För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Gud, var nådig mot oss och välsigna oss!
Låt ditt ansikte lysa mot oss, séla,
3 så att man på jorden får lära känna din väg
och alla folk den räddning du ger.
4 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
5 Må alla folken glädja sig och jubla,
för du dömer folken rättvist,
och du leder folken på jorden. Séla
6 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
7 Jorden ger sin skörd,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Gud välsignar oss,
och hela jorden ska frukta honom.
Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag
19 För körledaren. En psalm av David.
2 Himlarna förkunnar Guds majestät,
himlavalvet vittnar om hans händers verk.
3 Dag berättar om det för dag,
natt förklarar det för natt.
4 Utan tal, utan ord,
utan att deras röster hörs
5 når deras röst[a] ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
6 som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
7 Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8 Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9 Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13 Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
Herre, min klippa, min befriare!
Gud är vår tillflykt
46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót[a]. En sång.
2 Gud är vår tillflykt och starkhet,
en beprövad hjälp i vår nöd.
3 Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka
och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om dess vatten skulle brusa och skumma
och bergen skaka vid havets uppror. Séla
5 Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
till den Högstes heliga boning.
6 Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
Gud hjälper den när morgonen gryr.
7 Folken väsnas och riken faller.
Han höjer sin röst, och jorden förgås.
8 Härskarornas Herre är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Séla
9 Kom och se Herrens gärningar,
ödeläggelser som han gör på jorden.
10 Han gör slut på krigen på jorden,
han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
han bränner upp sköldarna i eld.
11 ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”
12 Härskarornas Herre är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Séla
Oro i familjen
Amnon våldtar Tamar
13 Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar. En annan av Davids söner, Amnon, blev förälskad i henne. 2 Han plågades så av sin kärlek att han blev sjuk för sin syster Tamars skull. Hon var jungfru och det verkade omöjligt för honom att närma sig henne. 3 Men Amnon hade en mycket listig nära vän som hette Jonadav, son till Davids bror Shima.
4 En dag frågade Jonadav Amnon: ”Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut dag efter dag, du som är kungens son?” ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster”, avslöjade Amnon.
5 Jonadav sa: ”Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far sedan kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar, så att hon kan komma och laga mat åt dig medan du ser på, så att du sedan kan äta den ur hennes hand.”
6 Amnon gick då och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon att hans syster Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom och baka två kakor medan han såg på och att han skulle få äta ur hennes hand. 7 David skickade bud hem till Tamar: ”Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom!” 8 Hon gick då till Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den så att han kunde se. Sedan formade hon bröd åt honom och gräddade det. 9 Men när hon lade upp brödet åt honom, vägrade han att äta. ”Alla ska gå ut härifrån”, sa han till tjänarna och de lämnade rummet.
10 Sedan sa han till Tamar: ”Ta med dig brödet och kom in i sovrummet så att jag kan äta ur din hand!” Då tog Tamar brödet som hon bakat och gick in i sovrummet till sin bror. 11 Men när hon kom fram med brödet, grep han tag i henne och sa: ”Kom och ligg med mig, min syster!”
12 ”Nej, min bror!” ropade hon. ”Kränk mig inte! Sådant får inte göras i Israel. Gör inte en sådan skamlig gärning! 13 Och jag då? Hur skulle jag kunna bli av med denna skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen i stället, han går säkert med på att vi gifter oss.”
14 Men Amnon ville inte lyssna och eftersom han var den starkare, övermannade han henne och kränkte henne.
15 Efteråt greps han av starkt hat mot henne och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne. ”Upp med dig! Ge dig iväg härifrån!” sa han till henne.
16 ”Nej, nej!” sa hon. ”Om du kör ut mig nu, gör du något värre än det brott du just har begått mot mig!”
Men han ville inte lyssna till henne, 17 utan ropade på sin tjänare och befallde: ”Kasta ut den här kvinnan och lås dörren efter henne!”
18 Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning som kungens ogifta döttrar brukade ha. Tjänaren körde alltså då ut henne och reglade dörren. 19 Hon rev sönder sin klänning, strödde aska på huvudet och hon slog händerna för huvudet och grät högljutt när hon gick sin väg.
Absalom mördar Amnon
20 Hennes bror Absalom kom och frågade henne: ”Har Amnon varit tillsammans med dig, syster? Tig nu om detta! Han är ju din bror, så ta det inte så hårt!”
Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.
21 När kung David hörde vad som hänt, blev han mycket arg, men han tyckte alltför mycket om sin äldste son Amnon för att ta itu med honom på allvar.[a] 22 Absalom sa inte ett ord till Amnon, vare sig ont eller gott. Han hatade honom djupt på grund av att han hade kränkt hans syster Tamar.
Tänk på andra
15 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och inte bara tänka på oss själva. 2 Var och en av oss ska tänka på det som är bäst för andra och bygger upp. 3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju skrivet: ”Dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.”[a]
4 Allt som skrivits förut står där för att undervisa oss, för att vi genom uthållighet och tröst från Skriften ska kunna hålla fast vid hoppet. 5 Och må Gud, han som ger uthållighet och tröstar, hjälpa er att leva eniga med varandra, i enlighet med Kristus Jesus vilja. 6 Då kan ni alla tillsammans hylla vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader.
7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad. 8 Jag menar att Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa Guds sanning och bekräfta de löften som gavs till förfäderna. 9 Då skulle också de andra folken hylla Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet:
”Därför vill jag prisa dig bland folken,
och sjunga till din ära!”[b]
10 Det står också:
”Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk!”[c]
11 Vidare:
”Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk!”[d]
12 Jesaja säger också:
”Han som är av Jishajs rot[e] ska komma,
och han ska resa sig för att härska över alla folk.
De ska hoppas på honom.”[f]
13 Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid när ni tror på honom, så att den heliga Andens kraft gör ert hopp allt starkare.
Johannes döparen berättar vem Jesus är
22 Sedan gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till Judeen där de stannade en tid och döpte. 23 Samtidigt höll Johannes på att döpa vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och folk kom dit för att döpas. 24 Det var innan Johannes hade satts i fängelse. 25 En gång kom några av Johannes lärjungar att diskutera olika reningsceremonier[a] med en jude. 26 De gick då till Johannes och sa: ”Rabbi, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du vittnade om, han döper också, och nu går alla till honom.”
27 Men Johannes svarade: ”Ingen kan ta emot något som inte ges honom från himlen.” 28 Ni kan själva vittna om att jag har sagt att jag inte är Messias. Jag är utsänd för att gå framför honom. 29 Bruden tillhör sin brudgum. Och brudgummens vän gläds åt att få stå och lyssna till brudgummen. Den glädjen är nu fullständigt min. 30 Han ska bli större och jag mindre.
31 ”Han som har kommit från ovan är över alla andra. Den som kommer från jorden är av jorden och talar det jordiska. Den som kommer från himlen är över alla. 32 Han vittnar om det han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 33 Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning, 34 för den som är sänd av Gud talar Guds ord. Gud ger Anden utan mått. 35 Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting. 36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen ska inte se livet, utan blir kvar under Guds dom.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.