Book of Common Prayer
Guds oföränderlighet och allmakt
93 Herren är kung.
Han är klädd i majestät.
Herren har klätt sig och utrustat sig med styrka.
Därför står jorden fast
och kan inte rubbas.
2 Din tron är fast grundad från urminnes tid,
du är till från evighet.
3 Floderna höjde sig, Herre,
floderna höjde sin röst,
floderna höjde sina dånande vågor.
4 Väldigare än bruset av stora vatten,
väldigare än havets mäktiga vågor
är Herren i höjden.
5 Dina befallningar står fasta,
och helighet omger ditt hus, Herre, för alltid.
Herren är kung
(1 Krön 16:23-33)
96 Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, hela jorden!
2 Sjung till Herrens ära!
Välsigna hans namn!
Ropa ut hans räddning varje dag!
3 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
4 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och prakt omger honom,
kraft och skönhet finns i hans helgedom.
7 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
8 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till hans förgårdar!
9 Tillbe Herren i helig skrud,
darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med rättvisa.
11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.
Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord
34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.[a]
2 Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt ha en lovsång till honom på mina läppar.
3 Med stolthet vill jag berätta omHerren,
låt de ödmjuka höra det och glädja sig.
4 Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans upphöja hans namn.
5 Jag sökte Herren, och han svarade mig,
han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till honom strålar av glädje,
de behöver inte böja sina huvuden i skam.
7 Denne arme man ropade till Herren
och han hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel håller vakt kring dem
som fruktar honom
och befriar dem.
9 Smaka och se hur god Herren är!
Lycklig är den människa som tar sin tillflykt till honom!
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
för de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Lejon kan lida brist och gå hungriga,
men de som söker Herren behöver aldrig sakna något gott.
12 Barn, kom och lyssna på mig,
så ska jag lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se många goda dagar?
14 Håll då din tunga borta från det onda
och dina läppar fria från lögnaktigt tal.
15 Vänd dig bort från det onda,
gör det goda
och sök och sträva efter frid.
16 Herrens ögon följer de rättfärdiga,
och hans öron hör deras rop.
17 Herren vänder sig mot de onda,
han utplånar deras minne från jorden.
18 Herren hör när de rättfärdiga ropar,
och han räddar dem ur all deras nöd.
19 Herren är nära de förtvivlade,
och han räddar de förkrossade.
20 Den rättfärdige får uppleva mycket ont,
men Herren befriar honom från allt.
21 Han beskyddar alla hans ben,
inget av dem ska krossas.
22 Ondskan ska döda den gudlöse,
och de som hatar den rättfärdige ska dömas.
23 Herren räddar sina tjänares liv,
och ingen som tar sin tillflykt till honom ska dömas.
12 Kung David fick höra hur Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt han hade på grund av Guds ark. Han begav sig då till Oved-Edoms hus för att föra upp Guds ark till Davids stad under jubel. 13 För var gång de män som bar Herrens ark hade gått sex steg, offrade David en tjur och en gödkalv. 14 David som var klädd i linne-efod dansade inför Herren av hela sin kraft, 15 medan han och hela Israels folk under jubelrop och hornmusik förde hem Herrens ark.
16 När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret hur kung David hoppade och dansade inför Herren och hon föraktade honom.
17 Herrens ark fördes in i tältet som David hade rest och ställdes på sin plats. Sedan offrade David brännoffer och gemenskapsoffer till Herren. 18 När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i härskarornas Herres namn 19 och han gav alla, både män och kvinnor, ett bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick alla hem, var och en till sitt. 20 David återvände sedan för att välsigna sin familj. Men Mikal, Sauls dotter, kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: ”Så värdigt Israels kung betedde sig i dag! Han blottade sig[a] för sina tjänares tjänsteflickor som vilket simpelt slödder som helst!”
21 David svarade: ”Jag dansade inför Herren som har utvalt mig i stället för din far och hans släkt och gjort mig till furste över hans folk Israel. Jag ville visa min glädje i Herren. 22 Jag kan förödmjuka mig själv ännu mer. Jag kommer ändå att bli respekterad av de tjänsteflickor du talade om!”
23 Mikal, Sauls dotter, blev barnlös till sin död.[b]
7 Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. 8 Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vi tillhör alltså Herren vare sig vi lever eller dör. 9 Kristus dog ju och blev levande igen just för att han skulle vara Herre över både döda och levande.
10 Varför dömer du då någon av dina syskon och ser ner på någon av dem? Var och en av oss ska en dag stå inför Guds domstol. 11 Det står ju skrivet:
”Så sant jag lever, säger Herren,
alla människor ska böja knä inför mig,
och alla ska bekänna Gud.”[a]
12 Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.
43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[a]. Det finns inget svek i honom.”
48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[b] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[c]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.