Book of Common Prayer
Tacksamhet och lovsång
66 (A) För körledaren. En sång, en psalm.
Ropa till Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära,
ge honom ära och pris!
3 (B) Säg till Gud:
Hur förunderliga
är inte dina gärningar!
Dina fiender kryper för dig,
för din stora makt.
4 Hela jorden ska tillbe dig
och lovsjunga dig,
de ska lovsjunga ditt namn.
Sela
5 (C) Kom och se vad Gud har gjort,
förunderliga gärningar
bland människors barn.
6 (D) Han förvandlade havet
till torr mark,
de gick till fots genom floden.[a]
Där gladdes vi över honom.
7 (E) I sin makt härskar han för evigt,
hans ögon vakar över folken.
De upproriska får inte resa sig.
Sela
8 Prisa vår Gud, ni folk,
låt hans lov ljuda högt,
9 (F) för han gav liv åt vår själ
och lät inte vår fot vackla.
10 (G) Du prövade oss, Gud,
du luttrade oss
som man luttrar silver.
11 Du lät oss fastna i nätet,
du lade tunga bördor på vår rygg.
12 (H) Du lät människor fara fram
över vårt huvud,
vi gick genom eld och vatten.
Men du förde oss ut till överflöd.
13 (I) Jag kommer till ditt hus
med brännoffer,
jag vill uppfylla mina löften till dig,
14 det som mina läppar utbrast
och min mun sade
när jag var i nöd.
15 Jag vill bära fram feta brännoffer
och rök av baggar till dig,
jag vill offra både tjurar och bockar.
Sela
16 Kom och hör,
alla ni som vördar Gud!
Jag ska berätta
vad han gjort för min själ.
17 (J) Jag ropade till honom med min mun
och hade lovsång på min tunga.
18 (K) Hade jag haft ondska i mitt hjärta,
hade Herren inte hört mig.
19 Men Gud har verkligen hört,
han har lyssnat till min bön.
20 Lovad är Gud,
som inte har avvisat min bön
eller tagit sin nåd ifrån mig!
Önskan om Guds välsignelse
67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 (L) Må Gud vara nådig mot oss
och välsigna oss,
må han låta sitt ansikte
lysa över oss. Sela
3 (M) Då ska din väg bli känd på jorden,
din frälsning bland alla hednafolk.
4 (N) Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
5 (O) Folkslagen ska glädjas och jubla,
för du dömer folken rätt
och leder folkslagen på jorden.
Sela
6 Folken ska tacka dig, Gud,
alla folk ska tacka dig.
7 (P) Jorden ger sin gröda
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss,
och må jordens alla ändar
vörda honom.
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
10 (A) Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig.[a] 11 (B) På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna.[b]
12 (C) Han ska resa ett baner
för hednafolken
och samla de fördrivna
av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 (D) Då ska Efraims avund[c] upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim ska inte avundas Juda,
och Juda inte vara
fiende till Efraim.
14 Och de ska slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans ta byte
från folken i öster.
De ska räcka ut sin hand
över Edom och Moab,
och ammoniterna ska lyda dem.
15 (E) Och Herren ska torka ut
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand mot floden
med en brännande vind.
Han ska klyva den i sju bäckar
så att man kan gå torrskodd över.
16 (F) Det ska bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
så som det var för Israel
den dag de drog upp
ur Egyptens land.
Den slutliga domen
11 (A) Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 (B) Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.[a] 14 (C) Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Den nya himlen och den nya jorden
21 (D) Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 (E) Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3 (F) Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning[b] bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk[c], och Gud själv ska vara hos dem. 4 (G) Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."
5 (H) Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." 6 (I) Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 7 (J) Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. 8 (K) Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Löftet om Johannes Döparens födelse
5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen[a] fanns i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, 9 fick han vid prästernas sedvanliga lottning[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret[d]. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.
11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.
13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 (A) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."[g]
18 (B) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19 (C) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.
23 När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24 En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25 (D) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation