Book of Common Prayer
Tacksamhet och bön
40 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
4 han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
5 (C) Salig är den som har Herren
till sin trygghet[a]
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
6 (D) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (E) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[b] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (F) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[c]
10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (I) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (J) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[d].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (L) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (M) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
18 (N) Jag är betryckt och fattig,
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!
Räddning från fiender
54 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David, 2 (A) när sifiterna kom[a] och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
Guds dom över Assyrien
5 (A) Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min harm.
6 (B) Jag sände honom
mot ett gudlöst folk,
mot ett folk jag är vred på.
Jag befallde honom
att plundra och ta byte
och trampa ner dem
som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta ville förgöra
och utrota många folk,
8 för han säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
9 (C) Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?[a]
10 Min hand har drabbat
andra gudars riken
som hade fler[b] gudabilder
än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder[c]
som jag har gjort med Samaria
och dess gudar?"
12 (D) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 För han säger:
"Detta har jag gjort
med min starka hand
och min vishet,
för jag är så klok!
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras skatter,
som den mäktige
störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
som i ett fågelbo[d],
jag samlade ihop hela jorden
som man tar övergivna ägg.
Ingen rörde en vinge,
öppnade näbben eller pep.
15 Ska yxan höja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som använder den?
Som om käppen kunde svinga
honom som lyfter den,
eller staven lyfta
honom som inte är av trä!
16 Därför ska Herren Gud Sebaot
sända en tärande sjukdom
bland hans feta män,
och under hans härlighet
ska det brinna en brand
som en brinnande eld.
17 (E) Och Israels ljus
ska vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den ska bränna och förtära
hans törnen och tistlar,
allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
på hans härliga skog
och fruktträdgård.
Det ska bli som när en sjuk
tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
ska vara lätträknade,
ett barn kan skriva upp dem.
17 (A) Dessa människor är källor utan vatten och moln jagade av stormvinden. Det djupa mörkret väntar dem. 18 (B) De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig människor som nyss[a] har kommit undan dem som lever i villfarelse. 19 (C) De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under.
20 (D) Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 21 (E) Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen[b].[c]
Jesus svarar Johannes Döparen
2 (A) Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar 3 och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"
4 Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5 (B) Blinda ser, lama går[a], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 6 (C) Salig är den som inte tar anstöt av mig."
Jesus vittnar om Johannes
7 (D) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[b] som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[c] 11 (E) Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.[d] 13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 (F) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation