Book of Common Prayer
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (O) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (P) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (Q) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (R) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (S) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (T) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (U) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (V) Med dig slår jag ner en armé[d],
med min Gud stormar jag murar.
31 (W) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (X) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (Y) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Z) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AA) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AB) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AC) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AD) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[e] dem
som smuts på gatan.
44 (AE) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AF) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AG) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AH) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[f]
51 (AI) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[g]
till evig tid.
12 (A) För Herren Sebaots dag
ska komma
mot allt som är stolt och högt,
mot allt som är upphöjt
så att det ödmjukas,
13 mot Libanons alla cedrar,
de höga och upphöjda,
och Bashans alla ekar[a],
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarshishskepp[b]
och alla ståtliga fartyg[c].
17 Människornas stolthet
ska böjas ner
och männens högmod
ödmjukas.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna ska helt försvinna.
19 (B) Man ska fly in i klippgrottor
och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
20 (C) På den dagen
ska människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver
och avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De ska fly in i klippskrevor
och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
22 (D) Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust
i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
3 (A) När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten[a] 2 (B) och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare [b]i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron 3 (C) så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. 4 (D) Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
5 (E) Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Glädje över tessalonikernas tro
6 (F) Men nu har Timoteus kommit tillbaka[c] från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9 Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 (G) Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
11 Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 (H) Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. 13 (I) Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Frågan om uppståndelsen
27 (A) Sedan kom det fram några saddukeer[a], de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 (B) "Mästare! Mose gav oss föreskriften[b] att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.[c] 38 (C) Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt[d]!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation