Book of Common Prayer
זZajin
49 Tänk på ditt ord till din tjänare,
för du har gett mig hopp[a].
50 [b]Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord ger mig liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker inte
från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domar
i forna tider, Herre,
och jag finner tröst.
53 Jag grips av glödande vrede
över de gudlösa,
de som överger din undervisning.
54 Dina stadgar är mina lovsånger
i huset där jag bor.
55 [c]I natten tänker jag
på ditt namn, Herre.
Jag följer din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att ta[d] vara på dina befallningar.
חHeth
57 [e]Du är min lott, Herre.
Jag har lovat att hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta
bönfaller jag dig:
förbarma dig över mig
enligt ditt ord!
59 Jag tänker över mina vägar
och vänder mina steg
till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De gudlösas snaror omger mig,
men jag glömmer inte
din undervisning.
62 [f]Mitt i natten går jag upp
för att tacka dig
för dina rättfärdiga domar.
63 [g]Jag håller mig till alla
som vördar dig,
som följer dina befallningar.
64 [h]Din nåd, Herre, uppfyller jorden.
Lär mig dina stadgar!
טTeth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap[i],
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda.
Lär mig dina stadgar!
69 De fräcka svärtar ner mig
med lögner,
men jag vill helhjärtat
hålla dina befallningar.
70 [j]Deras hjärtan är okänsliga
som fett,
men jag har min glädje
i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att få lida,
så att jag fick lära mig
dina stadgar.
72 [k]Din muns undervisning
är bättre för mig
än tusentals mynt av guld
och silver.
De rikas framgång är kort
49 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 Hör detta, alla folk!
Lyssna, alla som lever i världen,
3 både låg och hög,
rik som fattig.
4 Min mun ska tala vishet,
mitt hjärtas tanke
ska vara förstånd.
5 (A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
jag tyder min gåta
till harpans toner.
6 Varför vara rädd
under olyckans dagar
när mina förföljares[a] ondska
omger mig?
7 De litar till sina ägodelar
och stoltserar
med sin stora rikedom.
8 Men ingen kan köpa sin broder fri
eller ge Gud lösepenning
för honom.
9 Hans själs lösen är dyr,
den kan inte betalas till evig tid
10 så att han får leva för alltid
och aldrig se förgängelsen.
11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
att både dårar och oförnuftiga
går under
och lämnar sin rikedom åt andra.
12 De tror att deras hus
ska bestå[b] för evigt,
deras boningar
från släkte till släkte.
De uppkallar sina marker
efter sina namn.
13 (C) Men människan i all sin härlighet
har inte bestånd[c],
hon liknar djuren som förgås.
14 Så går det dem
som litar till sig själva[d]
och deras efterföljare
som gillar deras ord. Sela
15 Som får drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde[e].
De rättfärdiga ska råda över dem
när morgonen gryr.
Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
de får ingen upphöjd boning.
16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
från dödsrikets våld,
han ska ta emot mig. Sela
17 Bli inte imponerad när någon blir rik,
när hans hus växer i härlighet,
18 (E) för han får inget med sig i döden,
hans härlighet följer inte
med honom ner.
19 Även om han skattar sig lycklig
under livet
och får beröm när han gör det gott
för sig själv,
20 så går hans själ till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa som i all sin härlighet
inte har förstånd,
hon liknar djuren som förgås.
De gudlösas dårskap
53 [a]För körledaren, till mahalát[b]. En vishetspsalm av David.
2 (A) Dåren säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och vidriga
är deras gärningar,
ingen finns som gör det goda.
3 (B) Gud blickar ner från himlen
över människors barn
för att se om det finns
någon som förstår,
någon som söker Gud.
4 Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
5 Förstår de ingenting,
alla dessa förbrytare
som äter mitt folk som bröd
och inte åkallar Gud?
6 Där grips de av skräck,
men det finns inget att frukta,
för Gud skingrar deras ben
när de belägrar dig[c].
Du får dem att skämmas,
för Gud har förkastat dem.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Hela folket ska märka det,
Efraim och Samarias invånare.
I stolthet och hjärtats högmod
säger de:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi ska bygga upp
med huggen sten.
Mullbärsfikonträd[a] har huggits ner,
men vi ska ersätta dem
med cedrar."
11 (A) Herren reser upp
Resins motståndare[b] mot dem
och eggar upp deras fiender,
12 (B) arameerna från öster
och filisteerna[c] från väster,
och de ska sluka Israel
med glupska gap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 (C) För folket vänder inte om
till honom som slår dem,
de söker inte Herren Sebaot.
14 (D) Därför ska Herren hugga av
både huvud och svans
från Israel,
både palmtopp och sävstrå,
allt på samma dag.
15 De äldsta och högst uppsatta
är huvudet,
profeten som lär ut lögn
är svansen.
16 (E) För de som leder detta folk
vilseleder det,
och de som låter sig ledas
går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor,
för alla är hycklare
och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Falska lärare träder fram
2 (A) Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande irrläror. De ska förneka den Herre[a] som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig. 2 (B) Många ska följa dem i deras lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. 3 (C) I sin girighet kommer de att utnyttja er med hjälp av falska argument. Men domen över dem är verksam sedan länge, och deras undergång sover inte.
4 (D) Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden[b] och överlämnade dem åt mörkrets kedjor[c] för att hållas i förvar fram till domen. 5 (E) Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. 6 (F) Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 7 (G) Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8 (H) Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
9 (I) Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. 10 (J) Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur[d] och föraktar Herren[e]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter,
Johannes Döparens predikan
1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.[a] 2 (A) Så står det skrivet hos profeten Jesaja:[b]
Se, jag sänder min budbärare
framför dig,
och han ska bereda vägen för dig.
3 (B) En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
4 (C) Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte[c] om livet, och han levde av gräshoppor[d] och vildhonung. 7 Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler[e]. 8 (D) Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation