Book of Common Prayer
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
Syndarens ondska och Guds godhet
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 (A) I mitt hjärta hör jag
vad synden viskar
till den gudlöse.
Han har ingen gudsfruktan
för ögonen,
3 (B) han intalar sig[a] att ingen
ska upptäcka och hata hans brott.
4 Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte vara förståndig
och god.
5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
han går en väg som inte är god.
Han skyr inte något ont.
6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7 (E) Din rättfärdighet
är som väldiga berg,
dina domar
som det stora havsdjupet.
Både människor och djur
räddar du, Herre.
8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Människors barn har sin tillflykt
i dina vingars skugga.
9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström
ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11 Låt din nåd bli kvar
över dem som känner dig,
din rättfärdighet över dem
som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
trampa på mig
eller de gudlösas hand
driva bort mig.
13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
nerslagna så att de inte kan resa sig.
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
13 Därför ska mitt folk
föras bort i fångenskap,
för de saknar kunskap.
Dess ädlingar ska dö av hunger[a]
och dess larmande skaror
förtorka av törst.
14 (A) Därför ökar dödsriket sitt begär
och spärrar upp sitt gap
utan gräns.
Stadens främsta ska fara ner,
tillsammans med de larmande
och bullrande skaror
som jublar därinne.
15 (B) Människorna blir nerböjda,
var och en ödmjukad.
De stoltas ögon ska ödmjukas.
16 (C) Men Herren Sebaot blir upphöjd
genom sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig
genom rättfärdighet.
17 (D) Då ska lammen få beta
som på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
ska främlingar få sin föda.
24 (A) Som eldsflamman förtär strå
och halm sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna bort
och deras blomning flyga i väg
som stoft,
eftersom de förkastade
Herren Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25 (B) Därför brinner Herrens vrede
mot hans folk,
och han räcker ut sin hand mot det
och slår det
så att bergen darrar
och döda kroppar ligger
som orenhet på gatorna.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Förmaningar
12 (A) Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. 13 (B) Visa dem den största kärlek för det arbete de gör. Håll frid med varandra. 14 (C) Vi upp-manar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla. 15 (D) Se till att ingen lönar ont med ont, utan sträva alltid efter att göra gott både mot varandra och mot alla.
16 (E) Var alltid glada, 17 (F) be utan uppehåll 18 (G) och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 (H) Släck inte Anden. 20 (I) Förakta inte pro-fetior, 21 (J) men pröva allt, behåll det goda 22 och håll er borta från allt slags ont.
Slutönskan
23 (K) Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. 24 (L) Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
25 (M) Bröder, be även för oss. 26 (N) Hälsa alla bröderna med en helig kyss[a]. 27 (O) Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst för alla bröderna. 28 (P) Vår Herre Jesu nåd vare med er.
29 (A) Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. 31 På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. 32 Jag säger er sanningen: Det här släktet[a] ska inte förgå förrän allt detta sker. 33 (B) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
34 (C) Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er 35 (D) som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. 36 (E) Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."
37 (F) Under dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivberget. 38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation