Book of Common Prayer
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Ljusstaken av guld och olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. 2 (A) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. 6 (B) Då sade han till mig:
”Här är Herrens ord till Serubbabel[a]:
Varken genom styrka eller makt,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel
ska du bli jämn mark,
och han ska föra fram slutstenen
under höga rop:
Nåd, nåd över den!”
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 (C) ”Serubbabels händer
har lagt grunden till detta hus,
och hans händer
ska också göra det färdigt,
och du ska förstå att Herren Sebaot
har sänt mig till er.
10 (D) För vem föraktar
den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring
över hela jorden.”
11 Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” 12 Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” 13 Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14 (E) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”
Det nya livet i Kristus
17 (A) Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, 18 (B) deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. 19 (C) Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.
20 Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. 21 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 22 (D) Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. 23 (E) Låt er förnyas till ande och sinne 24 (F) och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.
Se upp med hur ni lever
25 (G) Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. 26 (H) Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede[a] 27 (I) och ge inte djävulen något tillfälle[b]. 28 (J) Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
29 (K) Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för[c] dem som hör det. 30 (L) Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 (M) Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. 32 (N) Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 (A) Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."
3 Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? 6 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" 7 Då reste mannen sig upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation