Book of Common Prayer
Bön om ny nåd för Herrens folk
85 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Herre, förr var du nådig
mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs
fångenskap.
3 (B) Du förlät ditt folks skuld,
du övertäckte all deras synd.
Sela
4 Du drog tillbaka all din vrede,
du vände dig bort
från din vredesglöd.
5 Upprätta oss[a] igen,
du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 (C) Tänker du vredgas på oss
för alltid,
ska din vrede fortsätta
från släkte till släkte?
7 Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning!
9 Jag vill höra
vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk,
till sina trogna,
men de får inte gå tillbaka
till dårskap.[b]
10 (D) Ja, hans frälsning är nära dem
som vördar honom,
för att härlighet ska bo
i vårt land.
11 (E) Nåd och sanning ska mötas,
rättfärdighet och frid
ska kyssas.
12 Sanning ska växa upp ur jorden
och rättfärdighet blicka ner
från himlen.
13 (F) Herren ska ge det som är gott,
och vårt land ska ge sin gröda.
14 (G) Rättfärdighet ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Bön om hjälp i svår nöd
86 (H) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (I) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (J) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (K) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (L) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (M) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (N) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (O) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (P) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (Q) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (R) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (S) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (T) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
Under den Högstes beskydd
91 (A) Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
2 (B) han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på."
3 (C) Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.
4 (D) Med sina fjädrar täcker han dig,
under hans vingar
finner du tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 (E) Du ska inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som smyger i mörkret
eller sjukdomen som härjar
mitt på dagen.
7 Tusen kan falla vid din sida,
tiotusen vid din högra sida,
men dig drabbar det inte.
8 (F) Du ska bara se det med egna ögon,
bevittna hur de gudlösa
får sitt straff.
9 (G) Du har sagt att Herren
är ditt skydd,
du har gjort den Högste
till din tillflykt.
10 (H) Inget ont ska drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda,
11 (I) för han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
12 (J) De ska bära dig på sina händer
så att du inte stöter din fot
mot någon sten.
13 (K) Du ska gå fram
över lejon och huggormar,
trampa på unga lejon
och drakar[a].
14 "Han älskar[b] mig,
därför ska jag befria honom,
och jag ska beskydda honom
eftersom han känner mitt namn.
15 (L) Han ropar till mig
och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
jag ska rädda honom
och ge honom ära.
16 (M) Jag ska mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."
Glädje över Herrens gärningar
92 [c]En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 (N) Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn,
du den Högste,
3 (O) att på morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet,
4 (P) med tiosträngad lyra och luta,
med klingande[d] toner på harpan.
5 (Q) Du gläder mig, Herre,
med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 (R) Hur stora är inte dina verk, Herre,
hur djupa dina tankar!
7 (S) En oförnuftig man förstår det inte,
dåren fattar det inte.
8 (T) När de gudlösa grönskar som gräs
och alla förbrytare blomstrar,
går de ändå mot evig
undergång.
9 (U) Men du, Herre,
är den Högste för evigt.
10 (V) Se dina fiender, Herre,
se, dina fiender ska förgås,
alla förbrytare skingras!
11 (W) Men mitt horn höjer du
som vildoxens,
jag är överöst med frisk olja.
12 (X) Mina ögon får se
mina förföljare falla,
mina öron får höra om de onda
som reste sig mot mig.
Hannas lovsång
2 (A) Hanna bad och sade:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,
mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen
mot mina fiender,
för jag gläder mig i din frälsning.
2 (B) Ingen är helig som Herren,
för ingen finns utom dig.
Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt,
låt inte fräcka ord komma
från er mun,
för Herren är en Gud som vet allt,
och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är brutna,
men de stapplande rustar sig
med kraft.
5 (C) De mätta måste tjäna för bröd,
men de hungriga hungrar inte mer.
Den ofruktsamma föder sju barn,
men den som fick många söner
tynar bort.
6 (D) Herren dödar och gör levande,
han för ner i dödsriket
och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 (E) Han reser den ringe ur stoftet,
han lyfter den fattige ur dyn
för att sätta honom
bland furstar.
Och han låter honom ärva
härlighetens tron,
för jordens grundpelare är Herrens,
på dem har han byggt världen.
9 (F) Sina frommas fötter bevarar han,
men de ogudaktiga
tystas i mörkret,
för av egen kraft är ingen stark.
10 (G) De som strider mot Herren
blir krossade,
mot dem dundrar han i himlen.
Herren dömer jordens ändar
och ger makt åt sin kung.
Han upphöjer sin smordes horn.”
2 (A) Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2 (B) Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. 3 (C) Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.
4 (D) Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 (E) även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! 6 (F) Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 (G) för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 (H) Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, 9 (I) inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. 10 (J) Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.
22 (A) Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn?[a] 23 Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.
Liknelsen om de två husbyggarna
24 (B) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan.
26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 (C) Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation