Book of Common Prayer
Kungens bön om välsignelse
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig
när mitt hjärta mattas.
För mig upp på klippan
som är högre än jag,
4 (A) för du har varit min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ha min tillflykt
under dina vingar. Sela
6 Du, Gud, har hört mina löften,
du har gett mig en arvedel
bland dem som[a] vördar ditt namn.
7 (C) Du förökar kungens dagar,
hans år ska vara
från släkte till släkte,
8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
Låt nåd och sanning
bevara honom.
9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
och uppfylla mina löften
dag efter dag.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.
2 (F) Bara hos Gud har min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 (G) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
4 Hur länge ska ni storma
mot en enda man,
tillsammans slå ner honom
som en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5 (H) De rådslår om att störta honom
från hans höjd.
De älskar lögn,
de välsignar med sin mun
men förbannar i sitt hjärta. Sela
6 (I) Bara hos Gud har du din ro,
min själ,
från honom kommer mitt hopp.
7 (J) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning
och min ära,
i Gud är min starka klippa,
min tillflykt.
9 (K) Lita alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
8 (G) Gud, när du drog ut
i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken,
Sela
9 (H) då bävade jorden,
då strömmade regn
från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud,
Israels Gud.
10 (I) Rikligt regn lät du falla, Gud,
din trötta egendom gav du kraft.
11 Din skara fick bo där,
du sörjde för de svaga
i din godhet, Gud.
12 (J) Herren låter ordet höras,
en här av kvinnor bär glädjebudet:
13 (K) "Härarnas kungar flyr,
de flyr och husmodern delar bytet!
14 (L) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
Duvans vingar[b] är täckta med silver
och hennes fjädrar
med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige
skingrade kungarna i landet,
föll snön över Salmon[c]."
16 Bashans berg[d] är ett Guds berg,
ett berg med höga toppar
är Bashans berg.
17 (M) Ni höga berg,
varför ser ni ner på berget
som Gud har valt till sin boning?
Herren ska bo där för alltid.
18 (N) Guds vagnar är tiotusentals,
tusen och åter tusen.
Herren är mitt ibland dem,
i helighet som på Sinai.
19 (O) Du steg upp i höjden,
du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
även de upproriska –
för att du, Herre vår Gud,
skulle bo där.[e]
20 Lovad är Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela
21 (P) Gud är för oss en frälsningens Gud,
hos Herren Gud[f]
finns en utväg från döden.
22 (Q) Ja, Gud krossar
sina fienders huvuden,
den håriga hjässan hos den
som framhärdar i synd.
23 (R) Herren säger:
"Jag ska hämta dem från Bashan,
hämta dem från havets djup,
24 så att du får doppa din fot i blod
och dina hundars tunga
får sin del av fienderna."
25 Gud, man ser ditt högtidståg,
min Guds, min kungs tåg
i helgedomen.
26 Sångare går främst,
harpspelare följer efter
bland jungfrur som slår på
tamburin.
27 (S) Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni av Israels källa!
28 (T) Där går Benjamin,
den yngste som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Gud, visa din styrka[g]!
Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (U) På grund av ditt tempel
i Jerusalem
ska kungar komma
med gåvor till dig.
31 (V) Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och folkens kalvar.
Ödmjukt ska de hylla dig
med silverstycken.
Han skingrar[h] de folk
som vill ha krig.
32 (W) Sändebud[i] ska komma från Egypten,
Nubien ska skynda att
sträcka sina händer till Gud.
33 Jordens riken, sjung till Gud,
lovsjung Herren, Sela
34 (X) honom som drar fram
över himlen, urtidens himmel.
Hör, han höjer sin röst,
en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 (Y) Fruktad är du, Gud,
i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka
åt sitt folk.
Lovad är Gud!
20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, ska han föra fram den levande bocken. 21 Och Aron ska lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar, alla deras brott och alla deras synder. Han ska lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg den ut i öknen genom en man som hålls redo för det. 22 Bocken ska bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man ska släppa bocken ute i öknen.
23 Sedan ska Aron gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han ska lämna dem där. 24 Han ska bada sin kropp i vatten på en helig plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan ska han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket. 25 Fettet av syndofferdjuret ska han bränna på altaret. 26 Och den som sände i väg bocken för att ta bort synden ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
27 (A) Syndoffertjuren och syndofferbocken vars blod bars in för att bringa försoning i helgedomen ska föras bort utanför lägret[a], och man ska bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet. 28 Den som bränner upp det ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
29 (B) Detta ska för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen[b] i månaden, ska ni fasta och inte utföra något arbete, varken den infödde eller främlingen som bor ibland er. 30 För på den dagen ska försoning bringas för att rena er. Från alla era synder ska ni renas inför Herrens ansikte. 31 En vilosabbat ska den vara för er, och ni ska fasta. Detta ska vara en evig stadga. 32 Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe ska bringa försoning. Han ska ta på sig linnekläderna, de heliga kläderna, 33 och bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han ska bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
34 Detta ska för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder.
Och Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.
5 (A) När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 (B) Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 (C) När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
4 (D) Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5 (E) Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 (F) Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7 De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 (G) Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. 9 (H) Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 (I) Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 (J) Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
7 Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. 8 Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.
Herrens bön
9 (A) Så ska ni be:
Vår Far i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
10 Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden som i himlen.
11 Ge oss i dag
vårt dagliga bröd[a].
12 Och förlåt oss våra skulder,
så som vi förlåter[b] dem
som står i skuld till oss.
13 Och för oss inte in i frestelse,
utan fräls oss från det onda[c].[d]
14 (B) För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. 15 (C) Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation