Book of Common Prayer
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
3 Under tiden hade Samuel dött, och hela Israel hade sörjt honom. Han begravdes i sin hemstad Rama. Kung Saul hade samtidigt drivit bort alla medier och trollkarlar ur Israel.
4 Filisteerna slog nu upp sitt läger vid Sunem, och Saul och Israels arméer var vid Gilboa.
5-6 När Saul såg filisteernas mäktiga armé blev han fruktansvärt rädd och frågade Herren om råd. Men Herren vägrade att svara honom. Varken genom drömmar eller urim eller genom profeterna fick han något besked.
7-8 Saul bad då sina rådgivare att försöka leta reda på ett medium, som han kunde fråga till råds. När han fick veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor förklädde Saul sig genom att ta på sig vanliga enkla kläder i stället för att klä sig i sin kungliga mantel. På natten gick han så tillsammans med två av sina män till kvinnans hem.Jag måste få tala med en död mans ande, bad han. Kan du hjälpa mig?
9 Försöker du döda mig? frågade kvinnan. Du vet väl att Saul har gjort sig av med alla medier och spåkvinnor. Du spionerar på mig.
10 Men Saul svor en högtidlig ed, att han inte skulle förråda henne.
11 Slutligen sa kvinnan: Nå, vem är det du vill jag ska mana fram? Profeten Samuel, svarade Saul.
12 När kvinnan såg Samuel, skrek hon: Du har lurat mig, du är Saul!
13 Var inte rädd, sa kungen till henne. Vad ser du? Jag ser en ande som kommer upp ur jorden, sa hon.
14 Hur ser han ut? Det är en gammal man, klädd i mantel.Saul förstod att det var Samuel och bugade sig djupt inför honom.
15 Varför har du stört mig genom att föra mig tillbaka? frågade Samuel.Därför att jag är i stora svårigheter, svarade Saul. Filisteerna strider mot oss, och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.
16 Men Samuel svarade: Varför frågar du mig nu, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende?
17 Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en av dina män, till David.
18 Allt detta har kommit över dig därför att du inte lydde Herrens befallningar när han var vred på Amalek.
19 Dessutom kommer hela Israels armé att bli jagad på flykten och bli besegrad av filisteerna i morgon, och du och dina söner ska komma och vara här med mig.
20 Saul föll raklång till marken, förlamad av fruktan på grund av Samuels ord. Han var alldeles slut, för han hade inte ätit på hela dagen.
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.
3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.
5 Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.
6 Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.
7 Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!
8 Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.
9 Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.
10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.
11 Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.
12 Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.
13 Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.
14 Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,
15 och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.
16 De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,
17 och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.
18 Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.
19 Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.
20 Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®