Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
David skonar Sauls liv
24 David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.
2 När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.
3 Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.
4 På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.
5 Nu har tillfället kommit, viskade Davids män till honom. Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.
6 Men hans samvete började omedelbart oroa honom.
7 Jag skulle inte ha gjort det, sa han till sina män. Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!
8-9 David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul.När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: Min herre och min kung! Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.
10-11 Sedan ropade han till Saul: Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'
12 Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?
13 Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:
14 'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.
15 Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?
16 Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!
17 Saul ropade tillbaka: Är det verkligen du, min son David? Sedan började Saul gråta högt.
18 Han sa till David: Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.
19 Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.
20 Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!
21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.
22 Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar.
23 David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.
2 Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:
3 Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde
4 föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.
5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.
8 Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.
9 Hör noga på vad jag säger er!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?
11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'
13 Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?
14 Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.
15 Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.
16 Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.
17 Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.
18 Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,
19 men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.
20 Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®