Book of Common Prayer

Herren är min lycka

16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.

² Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.

³ Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.

⁴ Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.

⁵ Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,

⁶ och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!

⁷ Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.

⁸ Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.

⁹ Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.

¹⁰ Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.

¹¹ Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

¹⁰ De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!

¹¹ Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.

¹² De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.

^13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.

¹⁵ Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

Nödrop och vånda

^1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?

³ Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,

^4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.

⁶ Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.

⁷ Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.

⁸ Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.

⁹ Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?

^10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!

¹³ Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.

¹⁴ De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.

¹⁵ Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,

¹⁶ min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.

¹⁷ Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,

¹⁸ och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!

¹⁹ De kastar tärning om mina kläder.

²⁰ Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

²¹ Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!

²² Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.

²³ Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.

²⁴ Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,

²⁵ för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.

²⁶ Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.

²⁷ De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.

²⁸ Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.

²⁹ Herren är kung och regerar över alla folk.

³⁰ Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.

³¹ Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.

³² Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.

¹⁷ En dag sa Isai till David: Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.

¹⁸ Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!

¹⁹ Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen.

²⁰ Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,

²¹ och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.

²² David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.

²³ Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.

²⁴ Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.

²⁵ Har du sett jätten? frågade soldaterna.Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!

²⁶ David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel? frågade han dem. Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?

²⁷ Han fick då samma svar som förut.

²⁸ Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. Vad gör du här egentligen? röt han. Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!

²⁹ Men vad är det nu då? invände David. Jag råkade ju bara ställa en fråga!

³⁰ Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.

Petrus tal hos Cornelius

³⁴ Då svarade Petrus: Jag ser nu mycket tydligt att Gud inte bara är intresserad av judarna.

³⁵ Hos varje folk finns sådana som tillber honom och gör sådant som behagar honom.

^36-37 Jag är säker på att ni har hört om de goda nyheterna för Israels folk - att man kan få frid med Gud genom Jesus, Messias, som är skapelsens Herre.

³⁸ Detta budskap har spridits i hela Judeen. Det började med Johannes döparen i Galileen. Och utan tvivel vet ni att Gud gav sin makt och sin helige Ande till Jesus från Nasaret, och att han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var besatta av onda andar, för Gud var med honom.

³⁹ Vi apostlar är vittnen till allt han gjorde både i Israel och i Jerusalem, där han också blev avrättad på ett kors.

^40-41 Men tre dagar senare förde Gud honom tillbaka till livet och lät honom visa sig, inte för hela folket, utan för vissa vittnen som Gud tidigare valt ut, nämligen för oss, vi som åt och drack med honom efter det att han uppstått från de döda.

⁴² Och han skickade iväg oss för att predika de goda nyheterna överallt och för att vittna om att Jesus har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla - både levande och döda.

⁴³ Och alla profeterna har skrivit om honom och sagt att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.

⁴⁴ Medan Petrus fortfarande talade blev de som lyssnade fyllda av den helige Ande.

⁴⁵ Judarna som hade kommit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den helige Ande gavs också åt dem som inte var judar.

^46-47 Men det rådde inget tvivel om det, för de hörde att de talade i tungor och lovprisade Gud.Då frågade Petrus: Har någon något emot att jag döper dem när de nu har tagit emot den helige Ande precis som vi har gjort?

⁴⁸ Därefter döpte han dem i Jesu Kristi namn. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.

Johannes döparen förbereder vägen för Jesus

1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.

² Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.

³ Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'

⁴ Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.

⁵ Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.

⁶ Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

⁷ Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.

⁸ Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!

Johannes döper Jesus

⁹ En dag kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden.

¹⁰ I det ögonblick då Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig, och den helige Ande sänkte sig ner som en duva över honom.

¹¹ Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son. Du är min glädje.

Djävulen frestar Jesus i öknen

^12-13 Omedelbart därefter blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande. Där frestade djävulen honom i fyrtio dagar, och han levde ensam tillsammans med de vilda djuren. Och änglarna kom och stod till hans tjänst.