Book of Common Prayer
Gud straffar och räddar sitt folk
1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.
4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.
5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,
6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.
7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.
8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.
9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.
10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.
11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.
13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!
14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.
15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.
16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel
22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.
23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster
24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!
25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.
26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.
27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.
28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,
29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,
30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.
31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.
32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.
33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.
34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.
35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.
36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.
37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.
38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.
40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!
41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.
42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.
43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.
44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.
45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!
46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.
47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.
48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.
49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.
51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
21 Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer!
22 Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten.
23 Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl!
24 Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt.
25 Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er.
26 Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder.
27 Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på.
28 Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er.
29 Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede.
30 Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det.
31 De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det.
32 En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen
33 De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem.
34 Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.
13 Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.
14 Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.
15 Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!
16 Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.
17 Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.
18 När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.
19 Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.
20 Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.
21 Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.
22 Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.
23 Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.
24 Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.
25 Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
47 Har ni också blivit vilseledda? hånade fariseerna dem.
48 Finns det en enda av oss judiska ledare eller fariseer som tror att han är Messias?
49 Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? I vilket fall som helst vilar förbannelse över dem.
50 Då sa Nikodemos (Kommer du ihåg honom? Han var den judiske ledare, som kom i hemlighet för att tala med Jesus):
51 Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan det har hållits rättegång?
52 De svarade: Är du också en galilé? Sök i Skrifterna så ska du få se att ingen profet kommer från Galileen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®