Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
Israel är som en otrogen hustru
6 Detta budskap från Herren kom till mig under kung Josias regering:Har du sett vad Israel gör? Som en lättfärdig hustru ger sig åt andra män så snart hon får en chans, så har Israel tillbett andra gudar på varje höjd och i skuggan under varje träd.
7 Jag trodde att hon en dag skulle vända tillbaka till mig och bli min än en gång. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg Israels ständiga uppror.
8 Trots att hon såg att jag skilde mig från det trolösa Israel brydde hon sig inte om det, utan nu har Juda också lämnat mig för att gå till andra gudar och tillbe dem.
9 Hon tillbad avgudar som var gjorda av trä och sten. På så sätt blev landet förgiftat och orenat.
10 Efter all sin trolöshet återvände sedan den trolösa till mig, men hon låtsades bara sörja, säger Herren Gud.
11 Ja, faktum är att det trolösa Israel har mindre skuld än det falska Juda!
12 Gå därför och säg till Israel: Israel, mitt syndiga folk, vänd om till mig, för jag är barmhärtig. Jag ska inte vara vred i all evighet.
13 Men erkänn din skuld! Medge att du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och varit otrogen mot honom genom att tillbe avgudar under vart och vartannat träd. Bekänn att du inte har lyssnat på mig!
14 Vänd om, ni otrogna folk, för jag är er rätte Herre och tänker leda er tillbaka till Israels land, en och en och två och två, var ni än finns kringspridda.
15 Jag ska ge er ledare efter mitt hjärta, som ska leda er med vishet och förstånd.
16 När ert land än en gång är rikt befolkat igen, kommer ni inte längre att önska er tillbaka till den gamla goda tiden, då ni hade Herrens förbundsark, säger Herren. Ingen ska sakna den tiden eller ens tänka på den, och arken ska inte ersättas med en ny,
17 för Herren ska själv vara mitt ibland er, och hela Jerusalem ska bli känt som Herrens tron. Alla folk ska komma dit till honom och inte längre följa sina egna önskningar.
18 På den tiden ska folket från Juda och Israel tillsammans vända tillbaka från sin landsflykt i norr, åter till det land jag gav deras förfäder som arv för alltid.
28 När de övergav Gud och inte ens ville erkänna hans existens, tillät Gud dem att göra allt det som deras onda sinnen kunde tänka ut.
29 Resultatet blev en tillvaro fylld av all slags ondska, girighet, hat, avundsjuka, mord, strid, lögn, bitterhet och skvaller.
30 De talade illa om andra och hatade Gud samtidigt som de skröt om sin egen förträfflighet. De kom hela tiden på nya sätt att göra skada på. De var olydiga mot sina föräldrar.
31 De var tanklösa, opålitliga och totalt utan medlidande.
32 De var helt på det klara med att de enligt Guds lag skulle straffas med döden. Trots det kunde de inte avstå från att göra det som var ont, och de uppmuntrade också andra att bära sig åt på samma sätt.
Guds dom över synden
2 Men gör nu inte misstaget att genast döma dem jag har talat om! När du säger att de som gör fel ska straffas är det lika mycket dig själv du talar om.
2 Och vi vet att Gud i sin rättvisa kommer att straffa dem som gör orätt.
3 Tror du att Gud kommer att döma andra, men ha överseende med dig?
4 Förstår du inte vilket tålamod han har med dig? Eller bryr du dig inte om det? Kan du inte inse att han hela tiden har väntat med att straffa dig, för att du skulle ha tid att vända dig bort från din synd? Genom sin godhet vill han leda dig till bättring.
5 Men nej, du vill inte lyssna, och så samlar du på dig ett fruktansvärt straff. Men det kommer en vredens dag då Gud ska vara alla människors rättvisa domare.
6 Var och en ska få den lön han förtjänar.
7 Gud ska ge evigt liv åt dem som inte ger upp, utan fortsätter att göra hans vilja, medan de söker efter den välsignelse som han ger och det eviga liv som han erbjuder.
8 Men hans vrede och straff kommer att drabba dem fruktansvärt, som bara tänker på sig själva och vänder sig bort från sanningen, medan de villigt låter sig övertalas till onda handlingar. Över dem ska Gud ösa sin vrede.
9 De kommer att möta motgång och känna ångest vare sig de är judar eller inte.
10 Men alla de som lyder honom, ska få uppleva Guds himmelska välsignelse och frid,
11 för Gud behandlar alla lika.
Undret vid Betesdadammen
5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Jesus gör anspråk på att vara Guds son
16 Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.
17 Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®