Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
20 Låt detta meddelande nå ut över hela Juda och till alla i Israel:
21 Hör upp, ni oförståndiga och dåraktiga folk, med ögon som inte ser och öron som inte hör. Har ni ingen respekt alls för mig? frågar Herren Gud.
22 Skulle ni inte bäva för mig? Jag som med mitt ord bestämmer havens gränser, så att de, hur de än brusar och ryter, inte kan överskrida dem. Är inte det en Gud som man borde frukta och tillbe?
23-24 Men mitt folk är hårdhjärtat. Det har vänt sig från mig och gått sin egen väg. Fastän jag är den som ger dem regn varje år, både vår och höst, och ger dem skördar, har de ändå inte någon respekt eller fruktan för mig.
25 Därför har jag tagit bort dessa välsignelser från dem. Deras synd har berövat dem allt detta goda.
26 Bland mitt folk finns det onda människor som lurar på sina offer som en jägare från sitt gömställe. De lägger ut fällor för andra.
27 De är fulla av falskhet och liknar en trång bur med för många fåglar. Och vad blir resultatet? Nu är de rika och mäktiga,
28 feta och välmående, och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De vägrar att ge de föräldralösa och fattiga rättvisa.
29 Skulle jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skulle jag inte ta hämnd på ett sådant folk?
30 Det är något fruktansvärt som har hänt detta land.
31 Falska profeter regerar över prästerna, och mitt folk vill ha det så! Men min dom över er står fast.
19 Guds dom vilar alltså mycket tungt över dem som står under hans lag. Ingen av dem har någon ursäkt. Det är slut på alla undanflykter, och hela världen står stum och skuldbelastad inför den allsmäktige Guden.
20 Förstår du det nu? Ingen kan någonsin bli rättfärdig i Guds ögon genom att göra vad lagen befaller. För ju mer vi lär känna Guds lagar, desto klarare blir det att vi inte lyder dem. Hans lagar får oss att inse att vi är orättfärdiga syndare.
Det finns en utväg
21-22 Men nu har Gud visat oss hur vi kan bli rättfärdiga. Vi blir inte frikända från Guds dom genom att försöka hålla hans lagar och vara tillräckligt goda, utan genom en annan väg. Det är en väg som Lagen och Profeterna talade om för länge sedan. Nu säger nämligen Gud att han vill ta emot oss och frikänna oss - förklara oss icke skyldiga - om vi tror att Jesus Kristus tar bort våra synder. Och vi kan alla bli frikända på samma sätt genom att komma till Kristus. Det spelar ingen roll vilka vi är, eller hurdana vi har varit.
23 Alla har vi syndat, och saknar därför den likhet med Gud som vi är skapade att ha.
24 Nu ger han oss en möjlighet som vi inte har förtjänat, nämligen att ställa allt till rätta genom att vi accepterar vad Jesus har gjort för oss.
25 Gud sände Kristus Jesus för att ta straffet för våra synder. Men vi måste tro på detta för att hans blod ska bli det offer som räddar oss från Guds vrede. På detta sätt visade han sig fullständigt rättvis, även om han tidigare hade lämnat synderna ostraffade. Han väntade med tålamod på den dag då Kristus skulle komma och ta bort all synd.
26 Också i dag gäller samma rättvisa. Den som tror på Jesus blir frälst. Men är det inte orättvist av Gud att låta brottslingar gå fria och säga att de är oskyldiga? Nej, han gör det därför att de tror på Jesus, som tog på sig deras synd.
27 Vad kan vi då skryta med när det gäller att förtjäna vår frälsning? Ingenting alls. Varför det? Vår befrielse är inte grundad på goda gärningar, utan på vad Kristus har gjort och på vår tro på honom.
28 Vi kan alltså sammanfatta och säga att vi är frälsta genom tron på Kristus, och inte genom de goda gärningar vi gör.
29 Räddar då Gud bara judarna på detta sätt? Nej, det gäller alla andra också.
30 Gud behandlar oss alla lika och frikänner oss om vi tror.
31 Om vi är frälsta genom tron, betyder det då att vi inte längre behöver lyda Guds lagar? Tvärtom! Faktum är att det är bara när vi tror på Jesus som vi klarar av att följa lagen.
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta gick Jesus till Galileen och vandrade från by till by för han ville hålla sig borta från Jerusalem, där de judiska ledarna planerade att döda honom.
2 Men snart var det dags för lövhyddefesten, en av de årliga judiska helgerna,
3 och Jesu bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i festligheterna.Gå dit där fler människor kan se dina under, sa de.
4 Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du verkligen gör så märkliga under så visa det då för hela världen.
5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Jesus svarade: Det är ännu inte dags för mig att gå. Men ni kan gå när som helst,
7 för världen har ingen orsak att hata er. Men mig hatar den därför att jag inte upphör med att anklaga den för synd och ondska.
8 Gå ni, jag kommer senare, när tiden är inne.
9 Han stannade alltså kvar i Galileen.
Jesus undervisar öppet i templet
10 Men när hans bröder hade gett sig iväg till Jerusalem gick han också dit i hemlighet, men aktade sig för att bli sedd av folket.
11 De judiska ledarna försökte få tag på honom under festligheterna och frågade om någon hade sett honom.
12 Och bland folket diskuterade man mycket om honom. Några sa: Han är en underbar man, medan andra sa: Nej, han bedrar hela folket.
13 Men ingen hade mod nog att försvara honom offentligt för de var rädda för de judiska ledarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®