Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
16 Fresta inte hans tålamod, som du gjorde när du klagade på honom i Massa.
17 Du måste troget lyda honom i allt han befaller.
18 Bara då gör du det som är rätt och riktigt i hans ögon. Om du lyder honom, kommer allt att gå dig väl i händer, och du ska kunna tåga in och ta det land i besittning, som Herren lovade dina förfäder.
19 Du kommer då också att med Herrens hjälp kunna driva ut alla fiender.
20 När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är meningen med alla de här lagarna, som Herren, vår Gud, har gett oss?'
21 ska du berätta för honom och säga: 'Vi var Faraos slavar i Egypten, och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt
22 och genom att göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och Farao och allt hans folk. Vi såg alltsammans med våra egna ögon.
23 Han ledde oss ut ur Egypten för att han skulle kunna ge oss det land som han hade lovat våra förfäder,
24 och han har gett oss befallning att följa alla hans lagar och respektera honom, så att han ska kunna bevara oss vid liv, som han gjort hittills.
25 Och det kommer alltid att gå bra för oss när vi lyder Herrens, vår Guds, lagar.'
Missa inte målet
2 Därför måste vi lyssna mycket noga till de sanningar vi har hört så att vi inte missar målet.
2 De budskap vi har fått genom änglar har alltid visat sig vara sanna, och människor har alltid blivit straffade när de inte har lytt dem.
3 Varför skulle då vi tro att vi kan komma undan, om vi är likgiltiga inför den underbara frälsning som Herren Jesus själv förkunnade, och som vi nu får förmedlad av dem som hörde honom tala.
4 Dessutom har Gud själv bekräftat deras vittnesbörd genom tecken och olika under. Han har också efter sin vilja delat ut särskilda gåvor från den helige Ande till dem som tror.
Jesus kom som människa
5 Den kommande världen, som vi talar om, ska inte heller styras av änglar.
6 David säger på ett ställe till Gud: Vad är en människa, eftersom du bryr dig så mycket om henne? Och vem är denne Människoson, som du ärar så högt?
7 Fastän du en kort tid lät honom ha en lägre plats än änglarna, har du nu gjort honom till en kung. Du har gett honom härlighet, ära och makt,
8 och du har gjort honom till härskare över allt som finns till, utan undantag.Vi har ännu inte sett allt detta ske,
9 men vi ser verkligen att Jesus - som under en kort tid stod lägre än änglarna - nu har krönts med ära och makt, därför att han led döden för oss. Ja, på grund av Guds stora godhet dog Jesus för alla i hela världen.
10 Och det var rätt och riktigt att Gud, som är alltings ursprung och mål, tillät Jesus att lida. Genom lidandet blev Jesus en fullkomlig ledare och förde stora skaror av Guds folk till himlen.
Johannes döparen förklarar sitt uppdrag
19 De judiska ledarna sände ut präster och tempeltjänare från Jerusalem för att fråga Johannes om han påstod sig vara Messias.
20 Men han nekade blankt till det. Jag är inte Kristus, sa han.
21 Vem är du då? frågade de. Är du Elias? Nej, svarade han.Är du profeten? Nej.
22 Vem är du då? Tala om det, så att vi kan svara dem som har sänt oss hit. Vad säger du själv?
23 Då svarade Johannes: Profeten Jesaja har redan sagt det: 'Jag är en röst som ropar i den öde öknen: Röj undan hindren på vägen, så att Herren kan komma!'
24-25 De som hade skickats ut och som också var fariseer frågade nu: Varför döper du om du inte är Messias eller Elias eller profeten?
26 Johannes svarade dem: Jag döper bara i vatten, men här bland folket lever redan en som ni inte känner.
27 Han ska fortsätta där jag slutar. Jag är inte ens värd att vara hans slav.
28 Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®