Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
11 Men var försiktiga så att ni inte glömmer Herren, er Gud, och trotsar hans befallningar.
12-13 När ni har blivit rika och fått det bra och har byggt fina hem att bo i, och när era hjordar har blivit stora och ert silver och guld förökats,
14 då måste ni se till att ni inte blir högfärdiga och glömmer bort Herren, er Gud, som fört er ut ur slaveriet i Egypten.
15 Se till att ni inte glömmer den Gud som ledde er genom den stora och fruktansvärda öknen med dess farliga ormar och skorpioner och brist på vatten. Han gav er vatten från klippan.
16 Han mättade er med manna i öknen, en helt ny erfarenhet, för att ni skulle bli ödmjuka och er tro på honom skulle växa och han skulle kunna behandla er väl.
17 Han såg till att ni aldrig skulle kunna tro att det var er egen kraft och styrka som gav er framgång.
18 Kom alltid ihåg att det är Herren, er Gud, som ger er möjlighet att bli rika, och han gör det för att infria sitt löfte till era förfäder.
19 Men om ni glömmer Herren, er Gud och i stället tillber andra gudar och gör det som är ont, kommer ni att utplånas,
20 så som Herren har gjort med andra folk i det förflutna. Ni kommer att möta samma öde om ni inte lyder Herren, er Gud.
11 Vi som har gjorts heliga av Jesus har nu samme Far som han. Det är därför som Jesus inte skäms för att kalla oss för bröder.
12 Han säger nämligen i Psaltaren: Jag ska tala till mina bröder om Gud, min Far, och tillsammans ska vi sjunga hans lov.
13 En annan gång säger han: Jag ska lita på Gud och vara beroende av honom, och ännu en annan gång: Se, här är jag och de barn som Gud har gett mig.
14 Eftersom vi, Guds barn, är människor av kött och blod, måste Jesus också bli människa. Bara som människa kunde han nämligen dö och genom sin död bryta djävulens makt, han som var herre över döden.
15 Och bara på det sättet kunde han befria alla som levt hela sitt liv som slavar i skräck för döden.
16 Vi vet alla att Jesus inte kom för änglars skull, utan för oss människor och för dem som är barn till Abraham.
17 Det var nödvändigt att Jesus kom som en av oss, hans bröder, så att han kunde tjäna som vår överstepräst inför Gud och vara både kärleksfull mot oss och trogen mot Gud i fråga om att sona folkets synder.
18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, vet han hur vi har det när vi lider och frestas, och kan ge oss den hjälp vi behöver.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 Två dagar senare var Jesu mor Maria gäst vid ett bröllop i staden Kana i Galileen,
2 och Jesus och hans lärjungar var också inbjudna.
3 Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut. Maria gick då till Jesus och berättade det för honom.
4 Varför kommer du och säger det till mig, svarade han. Än har inte tiden kommit då jag ska träda fram offentligt.
5 Trots det sa hans mor till tjänarna: Gör precis som han säger.
6 I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring hundra liter var.
7-8 Jesus bad tjänarna att fylla dem med vatten. När detta var gjort sa han: Häll upp lite och ge det till hovmästaren.
9 Hovmästaren smakade på vattnet som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det - kallade han på brudgummen.
10 Det här är ett utsökt vin, sa han. Du gör minsann inte som alla andra. I vanliga fall serverar ju värden det bästa vinet först, och när alla så småningom är belåtna tar man fram det sämre. Men du har sparat det bästa till sist.
11 Med detta under i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och det gjorde att hans lärjungar trodde att han verkligen var Messias.
12 Efter bröllopet gick Jesus till Kafarnaum för att vara tillsammans med sin mor, sina bröder och lärjungar under några dagar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®