Book of Common Prayer
33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34 [a]och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35 [b]Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37 [c]De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38 [d]Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.
39 [e]Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40 [f]Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [g]han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42 [h]De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.
43 [i]Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.
Lovprisning och bön om seger
108 [j]En sång, en psalm av David.
2 [k]Mitt hjärta är frimodigt[l], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[m].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [n]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [o]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[p]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
De avfälligas slut och det nya Sion
66 (A) Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden är mina fötters pall.
Vad för ett hus
kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?[a]
2 (B) Allt detta har min hand gjort
så att det blev till, säger Herren.
Jag ser till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är som en som dödar
en människa,
den som offrar ett lamm
är som en som bryter nacken
på en hund,
den som bär fram ett matoffer
är som en som bär fram svinblod[b],
den som offrar rökelse
är som den som hyllar en avgud.
De har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje
i sina vidrigheter.
4 (C) Därför ska också jag
välja deras ofärd
och låta det de fruktar
drabba dem.
För jag ropade, men ingen svarade,
jag talade, men ingen lyssnade.
De gjorde det som var ont
i mina ögon,
de valde det
som misshagade mig.
5 (D) Hör Herrens ord,
ni som fruktar hans ord!
Era bröder som hatar er
och stöter bort er
för mitt namns skull,
de säger:
"Herren kan visa sin härlighet
så att vi får se er glädje!"
Men de ska få skämmas.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör rösten[c] från templet,
rösten av Herren
som ger sina fiender
vad de förtjänar!
6 (A) Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7 (B) Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. 8 (C) Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
9 (D) De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 (E) Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
11 (F) Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 12 (G) Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.
13 (H) Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som vittnade för Pontius Pilatus med den goda bekännelsen: 14 (I) bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 (J) som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, 16 (K) han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
17 (L) Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 (M) Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19 (N) Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
20 (O) Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig. Och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap utan att vara det[a]. 21 Vissa har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåden vare med er.
Är Messias Davids son?
35 (A) Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 (B) David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter[a].[b] 37 David själv kallar honom Herre[c]. Hur kan han då vara Davids son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, 38 (C) och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
Änkans offergåva
41 (D) Jesus satte sig mitt emot offerkistan[d] och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt[e], ett par ören.
43 (E) Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation