Book of Common Prayer
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[a]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (A) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (B) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (C) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 (D) Herre, led mig i din rättfärdighet
för mina förföljares skull,
jämna din väg för mig.
10 (E) Det finns ingen sanning
i deras mun.
Deras inre är fördärv,
deras strupe är en öppen grav
och sin tunga gör de hal.
11 (F) Döm dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall!
Driv bort dem
för deras många brott,
eftersom de gör uppror mot dig.
12 (G) Men alla som flyr till dig
ska få glädjas,
de ska jubla i evighet.
Du beskyddar dem,
de som älskar ditt namn
ska få fröjdas i dig,
13 (H) för du, Herre,
välsignar den rättfärdige.
Du täcker honom med nåd
som en sköld.
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (I) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[b] En psalm av David.
2 (J) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (K) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (L) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (M) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (N) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (O) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (P) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (Q) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
Fortsättning av föregående psalm
10 (A) Herre, varför stannar du på avstånd
och döljer dig i nödens tider?
2 (B) De gudlösas högmod
plågar[a] den förtryckte.
Låt dem fångas i de onda planer
de har smitt,
3 för den gudlöse skryter
över sina själviska begär,
han välsignar den girige
och föraktar Herren.
4 (C) I sitt högmod
söker han inte Gud[b],
i alla hans tankar
finns ingen plats för Gud.
5 (D) Han har ständig framgång
på sina vägar,
dina domar går högt
över hans blick,
han fnyser åt alla sina fiender.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag vacklar inte,
mig drabbar aldrig
någon olycka."
7 (E) Hans mun är full av förbannelse,
svek och förtryck,
under hans tunga
finns ondska och olycka.
8 Han ligger på lur vid gårdarna,
han vill döda den oskyldige i smyg,
hans ögon spanar
efter den olycklige.
9 (F) Han lurar dold
som ett lejon i sitt snår,
han lurar för att gripa den svage,
han griper den svage
och drar in honom i sitt nät.
10 (G) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 (H) Han säger i sitt hjärta:
"Gud glömmer,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Res dig, Herre!
Gud, lyft din hand,
glöm inte de svaga!
13 (I) Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga i sitt hjärta
att du inte ställer till svars?
14 (J) Du ser det,
du ser olycka och sorg
för att ta det i din hand.
Den olycklige lämnar sig åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15 (K) Bryt den ondes och gudlöses arm,
gör upp med hans gudlöshet
tills du inte ser den mer!
16 (L) Herren är kung
i evigheters evighet,
hedningar försvinner
ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
Herre,
du styrker deras hjärtan,
du vänder ditt öra till dem
18 (M) för att ge den faderlöse
och förtryckte rätt.
Människor komna av jord
ska aldrig mer sprida skräck.
Förtröstan på den Rättfärdige
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till bergen[c]!
2 (N) Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sin pil på strängen
för att skjuta i mörkret
mot dem som har ärliga hjärtan.
3 När grundvalarna raseras,
vad kan då den rättfärdige göra?"
4 (O) Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 (P) Herren prövar den rättfärdige,
men hans själ hatar den gudlöse
och den som älskar våld.
6 (Q) Han ska låta glödande kol och svavel
regna över de gudlösa,
en glödhet vind
är bägaren de får dricka,
7 (R) för Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De ärliga ska se hans ansikte.
Avgudadyrkan förbjuds
15 Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden ska ni noga akta er, 16 (A) så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna 17 (B) eller en bild av något djur på jorden eller någon bevingad fågel som flyger under himlen 18 eller något kräldjur på marken eller någon fisk i vattnet under jorden. 19 (C) Och när du lyfter din blick mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem, för Herren din Gud har gett dem åt alla folk under hela himlen som deras del. 20 (D) Men er har Herren tagit och han har fört er ut ur smältugnen[a], ut ur Egypten, för att ni ska vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag.
21 (E) Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren din Gud vill ge dig till arvedel. 22 Jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni ska gå över den och ta det goda landet i besittning.
23 Akta er så att ni inte glömmer det förbund som Herren er Gud har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren din Gud har befallt dig, 24 (F) för Herren din Gud är en förtärande eld[b], han är en nitisk Gud.
Paulus och de falska apostlarna
11 Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig, 2 (A) eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er[a] med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom.[b] 3 (B) Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras[c] och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.
4 (C) För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. 5 (D) Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar[d]". 6 (E) Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.
7 (F) Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? 8 (G) Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. 9 När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna[e] som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med. 10 (H) Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.[f] 11 (I) Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
12 (J) Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. 13 (K) Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar. 14 Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. 15 (L) Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.
Apostelns försvarstal
16 (M) Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. 17 Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att[g] berömma mig. 18 (N) När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det. 19 Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. 20 Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar[h] er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. 21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det.
Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
Rätt fasta
16 När ni fastar[a], se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
17 Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18 så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Skatter i himlen
19 (A) Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 (B) Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Ögat är kroppens lampa
22 (C) Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. 23 Men om ditt öga är sjukt[b], ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation