Book of Common Prayer

² Gud, hör mitt rop,
    lyssna till min bön!
³ Från jordens ände ropar jag till dig
        när mitt hjärta mattas.
    För mig upp på klippan
        som är högre än jag,
^4 (A) för du har varit min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.
^5 (B) Låt mig bo i ditt tält för evigt
    och ha min tillflykt
        under dina vingar. Sela

⁶ Du, Gud, har hört mina löften,
    du har gett mig en arvedel
        bland dem som^[a] vördar ditt namn.
^7 (C) Du förökar kungens dagar,
    hans år ska vara
        från släkte till släkte,
^8 (D) han ska trona för evigt inför Gud.
    Låt nåd och sanning
        bevara honom.
^9 (E) Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn
    och uppfylla mina löften
        dag efter dag.

^2 (F) Bara hos Gud har min själ sin ro,
    från honom kommer min frälsning.
^3 (G) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁴ Hur länge ska ni storma
        mot en enda man,
    tillsammans slå ner honom
        som en lutande vägg,
            en fallfärdig mur?
^5 (H) De rådslår om att störta honom
        från hans höjd.
    De älskar lögn,
        de välsignar med sin mun
            men förbannar i sitt hjärta. Sela

^6 (I) Bara hos Gud har du din ro,
        min själ,
    från honom kommer mitt hopp.
^7 (J) Bara han är min klippa
        och min frälsning, min borg.
    Jag ska inte vackla.

⁸ Hos Gud är min frälsning
        och min ära,
    i Gud är min starka klippa,
        min tillflykt.
^9 (K) Lita alltid på honom, du folk,
    utgjut era hjärtan för honom.
        Gud är vår tillflykt. Sela

^10 (L) Människors barn
    är bara en vindpust,
        myndiga herrar sviker.
    I vågskålen är de för lätta,
        tillsammans väger de
            mindre än luft.
^11 (M) Lita inte till våld,
        hoppas inte på stulet gods.
    Fäst inte hjärtat vid rikedom,
        även om den växer.

¹² Ett har Gud talat,
        två ting^[b] har jag hört:
    Hos Gud finns makten,
^13 (N) och hos dig, Herre, finns nåd.
    Du ska löna var och en
        efter hans gärningar.

^2 (A) Gud reser sig,
        hans fiender skingras,
    de som hatar honom
        flyr för hans ansikte.
^3 (B) Som rök driver bort
        fördriver du dem,
    som vax smälter för eld
        förgås de gudlösa inför Gud.
^4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
    de jublar inför Gud
        och fröjdas av glädje.

^5 (D) Sjung till Gud,
        lovsjung hans namn,
    bana väg för honom
        som drar fram genom öknarna^[a]!
    Herren är hans namn,
        jubla inför honom,
^6 (E) de faderlösas fader
        och änkornas försvarare,
    Gud i sin heliga boning.
^7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
        och de fångna frihet och lycka.
    Men de upproriska bor i en öken.

^8 (G) Gud, när du drog ut
        i spetsen för ditt folk,
    när du gick fram i ödemarken,
        Sela
^9 (H) då bävade jorden,
    då strömmade regn
        från himlen inför Gud,
    själva Sinai bävade inför Gud,
        Israels Gud.
^10 (I) Rikligt regn lät du falla, Gud,
    din trötta egendom gav du kraft.
¹¹ Din skara fick bo där,
    du sörjde för de svaga
        i din godhet, Gud.

^12 (J) Herren låter ordet höras,
    en här av kvinnor bär glädjebudet:
^13 (K) "Härarnas kungar flyr,
    de flyr och husmodern delar bytet!
^14 (L) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
    Duvans vingar^[b] är täckta med silver
        och hennes fjädrar
            med skimrande guld.
¹⁵ När den Allsmäktige
        skingrade kungarna i landet,
    föll snön över Salmon^[c]."

¹⁶ Bashans berg^[d] är ett Guds berg,
    ett berg med höga toppar
        är Bashans berg.
^17 (M) Ni höga berg,
    varför ser ni ner på berget
        som Gud har valt till sin boning?
    Herren ska bo där för alltid.

^18 (N) Guds vagnar är tiotusentals,
        tusen och åter tusen.
    Herren är mitt ibland dem,
        i helighet som på Sinai.
^19 (O) Du steg upp i höjden,
        du tog fångar,
    du fick gåvor bland människorna,
        även de upproriska –
    för att du, Herre vår Gud,
        skulle bo där.^[e]

²⁰ Lovad är Herren!
    Dag efter dag bär han oss,
        Gud är vår frälsning. Sela
^21 (P) Gud är för oss en frälsningens Gud,
    hos Herren Gud^[f]
        finns en utväg från döden.
^22 (Q) Ja, Gud krossar
        sina fienders huvuden,
    den håriga hjässan hos den
        som framhärdar i synd.
^23 (R) Herren säger:
    "Jag ska hämta dem från Bashan,
        hämta dem från havets djup,
²⁴ så att du får doppa din fot i blod
    och dina hundars tunga
        får sin del av fienderna."

²⁵ Gud, man ser ditt högtidståg,
    min Guds, min kungs tåg
        i helgedomen.
²⁶ Sångare går främst,
        harpspelare följer efter
    bland jungfrur som slår på
        tamburin.
^27 (S) Lova Gud i församlingarna,
    lova Herren, ni av Israels källa!
^28 (T) Där går Benjamin,
        den yngste som leder dem,
    där går skaran av Juda furstar,
        Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹ Gud, visa din styrka^[g]!
    Gud, stärk vad du gjort för oss!
^30 (U) På grund av ditt tempel
        i Jerusalem
    ska kungar komma
        med gåvor till dig.
^31 (V) Straffa odjuret i vassen,
        tjurarnas hop och folkens kalvar.
    Ödmjukt ska de hylla dig
        med silverstycken.
    Han skingrar^[h] de folk
        som vill ha krig.
^32 (W) Sändebud^[i] ska komma från Egypten,
    Nubien ska skynda att
        sträcka sina händer till Gud.

³³ Jordens riken, sjung till Gud,
    lovsjung Herren, Sela
^34 (X) honom som drar fram
        över himlen, urtidens himmel.
    Hör, han höjer sin röst,
        en mäktig röst!
³⁵ Ge Gud makten!
    Hans majestät är över Israel,
        hans makt är i skyarna.
^36 (Y) Fruktad är du, Gud,
        i din helgedom.
    Israels Gud ger makt och styrka
        åt sitt folk.
    Lovad är Gud!

Jag minns din ungdoms hängivenhet,
    hur du älskade mig
        under din brudtid
    och följde mig i öknen,
        i landet där man inte sår.
^3 (B) Israel var heligt för Herren,
        den första frukten av hans skörd.
    Alla som äter av den
        drar på sig skuld,
    olycka drabbar dem,
        säger Herren.

⁴ Hör Herrens ord,
        ni av Jakobs hus,
    ni alla släkter av Israels hus.
^5 (C) Så säger Herren:
    Vad fann era fäder för fel hos mig,
        eftersom de gick bort ifrån mig
    och följde värdelösa avgudar
        och själva blev värdelösa?
^6 (D) De frågade inte: ”Var är Herren,
    han som förde oss upp
        ur Egyptens land,
    han som ledde oss i öknen,
        det öde och oländiga landet,
    torkans och dödsskuggans land,
        landet där ingen färdas
    och där ingen människa bor?”
^7 (E) Jag förde er in i det bördiga landet
    och ni fick äta dess frukt
        och dess goda.
    Men när ni hade kommit dit,
        orenade ni mitt land
    och gjorde min arvedel avskyvärd.

^8 (F) Prästerna frågade inte:
        ”Var är Herren?”
    De som hade hand om lagen
        kände mig inte,
    och herdarna var trolösa
        mot mig.
    Profeterna profeterade i Baals namn
        och följde dem
            som inte kan hjälpa.
^9 (G) Därför ska jag fortsätta
        gå till rätta med er, säger Herren,
    och gå till rätta med era barnbarn.

^10 (H) Dra bort till kitteernas kuster
        och se efter,
    skicka bud till Kedar^[a] och undersök,
        se om något sådant har hänt där:
^11 (I) Har ett folk någonsin
    bytt bort sina gudar?
        Och ändå är de inga gudar.
    Men mitt folk har bytt bort
        sin härlighet
    mot något som inte kan hjälpa.
^12 (J) Häpna, ni himlar, över detta,
    rys av stor förfäran, säger Herren,
^13 (K) för mitt folk har begått
        en dubbel synd:
    De har övergett mig,
        källan med det levande vattnet^[b],
    och gjort sig usla brunnar
        som inte håller vatten.