Book of Common Prayer
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Med blicken på Guds nåd
123 En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig,
du som tronar i himlen.
2 Som tjänarnas ögon
ser till sin herres hand,
som tjänarinnans ögon
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon
till Herren vår Gud
till dess han förbarmar sig
över oss.
3 [q]Förbarma dig, Herre,
förbarma dig över oss,
för vi har fått nog av allt förakt.
4 [r]Vår själ har fått nog
av de säkras hån
och de stoltas förakt.
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [s]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [t]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [u]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 [v]En pilgrimssång.
De som förtröstar på Herren
är som Sions berg.
Det rubbas inte,
det står fast för evigt.
2 [w]Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 [x]Ondskans spira[y] ska inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga
inte ska sträcka sina händer
efter orätt.
4 Herre, gör gott mot de goda,
mot dem som har ärliga hjärtan!
5 [z]Men dem som viker av
på krokiga vägar
ska Herren föra bort
tillsammans med förbrytare.
Frid över Israel!
Från tårar till jubel
126 [aa]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[ab]
då var det som om vi drömde.
2 [ac]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[ad]!
5 [ae]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [af]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [ag]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [ah]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[ai]
3 [aj]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
15 Noomi sade då: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar. Vänd tillbaka du också och följ din svägerska.”
16 Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig.” 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne talade hon inte mer med henne om saken.
19 Så gick de båda tills de kom till Betlehem. När de nådde Betlehem kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: ”Är det inte Noomi?” 20 (A) Men hon sade till dem: ”Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara[a], för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21 (B) Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har vittnat mot[b] mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig.”
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började[c].
Ändrade resplaner
12 (A) Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut[a] ska förstå 14 (B) det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.
15 (C) Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.[b] 16 (D) Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.
17 Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"[c]? 18 (E) Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. 19 (F) Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus[d] och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. 20 (G) Alla Guds löften[e] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen[f], för att Gud ska bli ärad genom oss. 21 (H) Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. 22 (I) Han har även satt sitt sigill[g] på oss och gett oss Anden som en garant[h] i våra hjärtan.
Jordens salt och världens ljus
13 (A) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
14 (B) Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 (C) Och man tänder inte ett ljus[a] och sätter det under skäppan[b], utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 (D) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 (E) Jag säger er sanningen[c]: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav[d], inte en prick[e] i lagen[f] förgå, inte förrän allt har skett.
19 (F) Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 (G) För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation