Book of Common Prayer
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
FEMTE BOKEN
De friköptas tacksamhet
107 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd!
2 [b]Så ska Herrens friköpta säga,
de han har friköpt
från fiendens hand
3 [c]och samlat från länderna,
från öst och väst,
nord och syd[d].
4 [e]De irrade i öknen på öde stigar,
de fann ingen stad
där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras själ mattades.
6 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han räddade dem
ur deras svårigheter.
7 [f]Han ledde dem
på den rätta vägen
till en stad där
de kunde bo.
8 [g]De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
9 för han mättar
den längtande själen
och fyller den hungrande själen
med sitt goda.
10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i nöd och i bojor av järn,
11 [i]för de hade trotsat Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
med lidande,
de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
14 [j]Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga
och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
16 för han krossade portar
av koppar
och knäckte bommar av järn.
17 De blev dårar genom sitt uppror
och fick lida för sina synder,
18 [k]de kände avsky för all mat
och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
och botade dem
och räddade dem
från undergång.
21 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
22 [l]de ska offra lovets offer
och förkunna hans verk
med jubel.
23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 [m]Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.
Det nya Jerusalem
17 (A) Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.[a]
18 (B) Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 (C) Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 (D) Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 (E) De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 (F) När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 (G) De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 (H) Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 (I) Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
17 (A) De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder[a], särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. 18 Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön.[b] 19 (B) Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen. 20 (C) Dem som syndar inför alla ska du tillrättavisa inför alla så att även de andra tar varning.
21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna: ta vara på detta utan förutfattade meningar och utan att handla partiskt. 22 (D) Var inte för snabb med att lägga händerna på någon[c] och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 23 Drick inte längre bara vatten, utan använd lite vin för din mage och dina återkommande sjukdomar.
24 (E) Vissa människors synder är uppenbara och får sin dom i förväg, andras synder kommer fram först senare. 25 På samma sätt är de goda gärningarna uppenbara, och de som inte är det kan ändå inte förbli gömda.
Det viktigaste budet
28 (A) En av de skriftlärda[a] som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.[b] 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 (B) Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."[c]
32 (C) Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 (D) Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation