Book of Common Prayer

^2 (A) Lyssna, du Israels herde!
    Du som leder Josef som en hjord,
        du som tronar på keruberna,
            visa dig i glans!
³ Väck upp din makt till att gå
    framför Efraim och Benjamin
        och Manasse,
    och kom till vår frälsning.
^4 (B) Gud, upprätta oss^[a]!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

⁵ Herre Gud Sebaot,
    hur länge ska din vrede ryka
        mot ditt folks bön?
^6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
    och dricka tårar i fullt mått.
^7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
        för våra grannar,
    och våra fiender hånar oss.
⁸ Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

^9 (E) Du hämtade en vinstock
        från Egypten,
    du fördrev hednafolk
    och planterade den.
¹⁰ Du röjde plats för den,
    och den slog rot
        och uppfyllde landet.
¹¹ Den täckte bergen med sin skugga
    och Guds cedrar med sina grenar,
^12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
    och sina knoppar till floden^[b].

^13 (G) Varför rev du dess mur
    så att alla som passerar
        kan plocka av den?
¹⁴ Vildsvin från skogen
        frossar på den,
    markens smådjur äter av den.

¹⁵ Gud Sebaot, kom tillbaka!
    Blicka ner från himlen och se,
        ta hand om denna vinstock!
^16 (H) Skydda vad din högra hand
        har planterat,
    den son du har fostrat åt dig.
¹⁷ Den är bränd av eld och nerhuggen,
    de går under inför din stränga blick.
¹⁸ Håll din hand över mannen
        vid din högra sida,
    den människoson
        du har fostrat åt dig.
¹⁹ Då ska vi inte vika från dig.
    Ge oss liv, och vi ska åkalla
        ditt namn.
²⁰ Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
    Låt ditt ansikte lysa
        så att vi blir frälsta.

² Jag höjer min röst till Gud och ropar,
    jag höjer min röst till Gud
        och han lyssnar till mig.
^3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
    om natten är min hand utsträckt
        utan att tröttna.
    Min själ vägrar låta sig tröstas.
^4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och min ande
        mattas. Sela

^5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
    jag är full av oro
        och kan inte tala.
^6 (E) Jag tänker på forna dagar,
    sedan länge flydda år.
⁷ Jag minns min sång^[a] i natten,
    jag grubblar i mitt hjärta
        och min ande undrar:
^8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
    och aldrig mer visa nåd?
^9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
    Är det slut med hans ord
        för alla tider?
¹⁰ Har Gud glömt att vara nådig?
    Eller har han i vrede hållit inne
        sin barmhärtighet? Sela

^11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
    att den Högstes högra hand
        inte är som förr.
¹² Jag minns Herrens gärningar,
    jag minns dina forna under,
¹³ jag tänker på alla dina verk
    och begrundar det du har gjort.

^14 (I) Gud, i helighet går din väg.
    Vilken gud är så stor som Gud?
^15 (J) Du är den Gud som gör under,
    du har visat din makt bland folken.
^16 (K) Med din arm har du
        återlöst ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela

^17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
        själva djupen darrade.
¹⁸ Från molnen strömmade vatten,
    skyarna höjde sin röst
        och dina pilar flög överallt.
¹⁹ Din åska dundrade i virvelstormen,
    blixtar lyste upp världen,
        jorden darrade och bävade.
^20 (M) Genom havet gick din väg,
        din stig genom väldiga vatten,
    och ingen såg dina fotspår.
^21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
    genom Moses och Arons hand.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
² De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
³ De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
^4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

^5 (C) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
^6 (D) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
⁷ för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

⁸ Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
^9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
^10 (F) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
^11 (G) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
¹² Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
¹³ Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

        håll inte tillbaka.
    Höj din röst som en basun
        och förkunna för mitt folk
            deras brott,
    för Jakobs hus deras synder.
² De söker mig dag efter dag
    och vill gärna
        lära känna mina vägar,
    som om de vore ett folk
        som handlar rättfärdigt
    och inte överger
        sin Guds domslut.
    De frågar mig om rätta domslut
        och vill komma nära Gud^[a].

^3 (B) "Varför fastar vi
        när du inte ser det?
    Varför späker vi oss
        när du inte märker det?"
    Men se, på er fastedag
        sköter ni era sysslor^[b]
    och driver alla era arbetare hårt.
⁴ Ni håller er fasta med gräl och bråk,
        ni slåss med onda nävar.
    Ni fastar i dag inte på sådant sätt
        att er röst blir hörd i höjden.
^5 (C) Är det en sådan fasta jag vill ha,
    en dag då människan
        ödmjukar sig?
    Att man hänger med huvudet
        som ett sävstrå
    och sitter i säck och aska,
        kallar du det en fasta,
            en dag som behagar Herren?

⁶ Nej, detta är den fasta jag vill ha:
    Lossa orättfärdiga bojor,
        lös okets band,
    släpp de förtryckta fria,
        bryt sönder alla ok!
^7 (D) Dela ditt bröd med den hungrige,
    ge de fattiga och hemlösa
        en boning,
    klä den nakne när du ser honom
        och dra dig inte undan
    för den som är ditt kött och blod.
^8 (E) Då ska ditt ljus bryta fram
        som gryningen
    och ditt helande växa fram
        med hast.
    Din rättfärdighet ska gå framför dig
        och Herrens härlighet
            följa i dina spår.
^9 (F) Då ska Herren svara
        när du åkallar honom.
    När du ropar, ska han säga:
        "Här är jag."
    Om du gör dig av med alla ok,
        om du slutar att peka finger^[c]
            och tala onda ord,
^10 (G) om du delar med dig av vad du har
    åt den hungrige
        och mättar den som lider nöd,
    då ska ditt ljus gå upp i mörkret
        och din natt bli
            som middagens ljus.

¹¹ Och Herren ska alltid leda dig,
    han ska mätta dig i ödemarken
        och ge styrka åt benen i din kropp.
    Du ska vara
        som en vattenrik trädgård
    och likna en källa
        vars vatten aldrig sinar.
^12 (H) Dina avkomlingar
        ska bygga upp de gamla ruinerna,
    du ska återställa grundvalar
        från forna generationer.
    Du ska kallas
        "den som murar igen sprickor",
    "den som återställer stigar
        så att man kan bo i landet".