Book of Common Prayer
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [a]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [b]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [c]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
רResh
153 Se mitt lidande och rädda mig,
för jag glömmer inte
din undervisning.
154 Ta dig an min sak
och återlös mig,
ge mig liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran
från de gudlösa,
för de frågar inte
efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv enligt dina domar!
157 Mina förföljare och fiender
är många,
men jag viker inte
från dina vittnesbörd.
158 Jag ser de trolösa
och avskyr dem,
för de håller sig inte
till ditt ord.
159 Se hur jag älskar
dina befallningar!
Herre, ge mig liv efter din nåd.
160 [d]Summan av ditt ord är sanning.
Dina rättfärdiga domar är eviga.
שShin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt ord
likt den som finner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig
sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domar.
165 [e]Stor frid har de
som älskar din undervisning,
inget kan få dem på fall.
166 [f]Jag hoppas på din frälsning,
Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast
vid dina vittnesbörd,
jag älskar dem djupt.
168 Jag håller fast vid dina
befallningar och vittnesbörd.
Du känner alla mina vägar.
תTaw
169 Låt mitt rop komma inför dig,
Herre!
Ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Låt min bön komma inför dig,
rädda mig enligt ditt ord.
171 Mina läppar ska flöda av lovsång,
för du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,
alla dina bud är rättfärdiga.
173 Låt din hand bli min hjälp,
för jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning,
Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva och lova dig,
låt dina domar hjälpa mig.
176 [g]Jag har gått vilse
som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
för jag har inte glömt dina bud.
Herrens välsignelse i hemmet
128 [a]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
5 [b]Herren välsigne dig från Sion!
Må du få se Jerusalems lycka
i alla dina livsdagar,
6 [c]och må du få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
Trängd men inte besegrad
129 En pilgrimssång.
Hårt har de trängt mig
ända från min ungdom
– så ska Israel säga –
2 hårt har de trängt mig
ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3 [d]På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han högg av de gudlösas band.
5 [e]Alla som hatar Sion
ska skämmas och vika tillbaka.
6 [f]De ska bli som gräs på taken
som vissnar innan det rycks upp.
7 Ingen skördeman
fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn,
8 [g]och ingen som går förbi säger:
"Må Herrens välsignelse
vila över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Bön i djupaste nöd
130 [h]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [i]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [j]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [k]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
Rut plockar ax på Boas åker
2 (A) Noomi hade en släkting på sin mans sida, en mäktig man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas.[a] 2 (B) Moabitiskan Rut sade till Noomi: ”Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon[b] som ser på mig med välvilja.” Hon svarade henne: ”Ja, gå, min dotter.” 3 Då gick hon i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det föll sig så att åkermarken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.
4 Boas kom just då dit från Betlehem. ”Herren vare med er!”, hälsade han skördemännen. De svarade honom: ”Herren välsigne dig!” 5 Boas frågade den tjänare som var förman för skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: ”Det är en moabitisk kvinna som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan.”
8 Då sade Boas till Rut: ”Lyssna på mig, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte härifrån, utan håll dig till mina tjänstekvinnor här. 9 Se var skördemännen arbetar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit männen att röra dig. Om du blir törstig, så gå till krukorna och drick av det som männen öser upp.” 10 Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: ”Varför ser du på mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?” 11 Boas svarade henne: ”Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt hemland och följt med till ett folk som du inte kände förut. 12 (C) Må Herren löna dig för det du har gjort, må du få full lön från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att söka skydd under hans vingar.” 13 Hon sade: ”Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor.”
23 (A) Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24 (B) Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
2 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 (C) Jag skrev[a] som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 (D) Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.
5 (E) Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 (F) Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 (G) Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 (H) för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
I Kristi segertåg
12 (I) När jag kom till Troas[b] för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 (J) Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus[c] där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.
14 (K) Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft[d] genom oss överallt. 15 (L) Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 (M) för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 (N) Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Mord och vrede
21 (A) Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen.[a] 22 Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot[b]’ till sin broder är skyldig inför Rådet[c], och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna[d].
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig[e], 24 (B) så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva.
25 (C) Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26 Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation