M’Cheyne Bible Reading Plan
En tillbakablick på vandringen
2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Under en lång tid vandrade vi omkring i området kring berget Seir. 2 Sedan sa Herren till mig:
3 ”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut 4 och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. 5 Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. 6 Betala dem för den mat och det vatten ni använder. 7 Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.”
8 Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken.
9 Då sa Herren: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” 10 (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. 11 Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. 12 Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som Herren hade gett dem som egendom.)
13 ”Gå nu över floddalen Sered”, sa Herren, och vi gjorde så.
14 Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som Herren hade sagt. 15 Ja, Herren var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda.
16 När den siste av krigarna bland folket hade dött, 17 sa Herren till mig:
18 ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. 19 När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar[a].”
20 (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. 21 De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. 22 På samma sätt hade Herren gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. 23 På samma sätt blev det när kaftoréerna[b] kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)
En tillbakablick på striderna
Segern över kung Sichon
(4 Mos 21:21-30)
24 ”Gå över floden Arnon, för jag har överlämnat amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land åt dig. Börja inta det och strid mot honom! 25 Från och med idag ska jag låta alla folk på jorden darra av fruktan när de hör talas om dig.”
26 Då sände jag budbärare från Kedemots öken till kung Sichon i Heshbon med en fredlig hälsning: 27 ”Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av vare sig åt höger eller vänster. 28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är att få vandra genom ditt land, 29 på samma sätt som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät oss göra. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss.”
30 Men kung Sichon i Heshbon vägrade och lät oss inte gå genom hans land, eftersom Herren, din Gud, gjorde honom envis och hårdhjärtad, så att han skulle kunna överlämna Sichon åt dig. Och precis så blev det.
31 Sedan sa Herren till mig: ”Jag börjar med att ge dig Sichon och hans land. Börja erövringen och ta hans land i besittning!”
32 Sichon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas. 33 Men Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss och vi slog honom, hans söner och hela hans folk. 34 Vi intog alla hans städer och vigde alla åt förintelse, även kvinnor och barn. Vi lät inte någon överleva. 35 Men boskapen tog vi som byte tillsammans med det vi funnit i de städer vi erövrat. 36 Från Aroer, som ligger vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans. 37 Men ammoniternas land lämnade du i fred, hela området från floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren, vår Gud, hade befallt.
Klagan i en tid av nationell kris
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte, var inte stilla.
3 Se hur dina fiender larmar
och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!
4 De gör upp onda planer mot ditt folk.
De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.
5 ”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk,
så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”
6 De är fullkomligt överens om det,
och de har ingått ett förbund mot dig,
7 Edoms boningar, ismaeliter,
Moab och hagaréer,
8 Geval, Ammon, Amalek,
filistéernas land och Tyros invånare.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem
och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11 dem som utplånades i En-Dor
och som blev till gödsel på marken.
12 Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev
och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,
13 som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”
14 Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[a],
som agnar för vinden.
15 Så som elden bränner ner skog
och lågor svedjer berg,
16 jaga bort dem med din storm
och förskräck dem med ditt oväder.
17 Låt deras ansikten täckas av skam,
så att de söker ditt namn, Herre.
18 Låt dem skämmas och bli förskräckta,
låt dem komma på skam och förgås.
19 Låt dem inse att du, vars namn är Herren,
är den Högste över hela jorden.
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[b]
8 De går från styrka till styrka
tills de står inför Gud på Sion.
9 Herre, härskarornas Gud, hör min bön!
Lyssna, Jakobs Gud! Séla
10 Gud, se vår sköld
och ge akt på din smorde.
11 En enda dag i dina förgårdar
är bättre än tusen andra dagar.
Jag vill hellre stå vid tröskeln till min Guds hus
än uppehålla mig i de gudlösas tält.
12 Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära.
Han undanhåller inget gott från dem
som lever ostraffligt.
13 Härskarornas Herre,
lycklig är den som förtröstar på dig!
Lita inte på Egypten
30 ”Ve er, ni upproriska barn,
säger Herren.
Ni genomför planer som inte är mina,
ni sluter förbund som inte är av min Ande,
och så hopar ni synd på synd.
2 Utan att fråga mig
har ni tagit er till Egypten
och sökt faraos beskydd,
en tillflykt i Egyptens skugga.
3 Men faraos beskydd ska bli er skam,
tillflykten i Egyptens skugga en förödmjukelse.
4 När hans furstar är i Soan,
och hans sändebud kommer till Hanes,
5 kommer de alla att skämmas över ett folk
som inte kan hjälpa,
inte vara till någon nytta,
utan är bara till skam och vanära.”
6 Profetia om djuren i Negev.
Genom farans och ångestens land,
genom ett tillhåll för lejon,
ormar och drakar,
för de sina rikedomar på åsnors ryggar,
sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte kan hjälpa,
7 till Egypten, vars hjälp är tom och meningslös.
Därför kallar jag det ”Rahav, som ingenting gör”.
8 Gå nu och skriv ner det på en tavla inför dem,
anteckna det i en bokrulle,
för att bevaras för kommande tider,
som vittnesbörd för alltid.
9 Ty det här är ett upproriskt folk,
svekfulla barn,
som inte vill lyda Herrens lag.
10 De säger till siarna:
”Se inte mer!”
och till profeterna:
”Säg oss inte sanningen,
utan bara det som låter bra,
även om det är lögn.
11 Vik av från vägen,
bort från stigen!
Låt oss få slippa Israels Helige!”
12 Därför säger Israels Helige:
”Därför att ni har förkastat detta budskap
och tror mer på förtryck och bedrägeri,
13 ska denna missgärning bli för er
som en spricka i en fallfärdig mur,
som spricker mer och mer
tills hela muren plötsligt rasar samman.
14 Den krossas i bitar, som man krossar en lerkruka,
så våldsamt att man inte kan finna
en skärva som kan användas
för att bära glöd från eldstaden
eller skopa upp lite vatten från källan.”
15 För så säger Herren, Herren, Israels Helige:
”Vänd om och var stilla,
så ska ni räddas.
I stillhet och förtröstan finns er styrka.
Men ni ville inte.
16 ’Nej’, säger ni,
’på hästar tar vi till flykten.’
Därför ska ni också få fly.
’På snabba hästar ska vi rida.’
Därför ska också era förföljare vara snabba.
17 Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot ska ni alla fly,
tills det som är kvar av er
liknar en flaggstång på en bergshöjd,
ett banér på en kulle.”
18 Men ändå väntar Herren på att få visa er nåd,
han reser sig för att förbarma sig över er.
För Herren är en rättvis Gud.
Lyckliga är alla de som väntar på honom!
19 Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer, för han ska vara nådig mot dig när du ropar. När han hör dig ska han svara dig. 20 Även om han ger dig nödens bröd och lidandets vatten, ska inte dina lärare längre hållas gömda, utan du ska få se dem. 21 Om du viker av åt något håll, kommer du att bakom dig få höra en röst som säger: ”Här är vägen, följ den!” 22 Du ska betrakta som orent allt silver och guld som dina snidade och gjutna avgudar varit belagda med, kasta bort det som ett orenat plagg och säg: ”Bort med detta!”
23 Då ska han ge dig regn över säden som du sår i din jord, och marken ska ge en god och riklig skörd. Då ska din boskap beta på vidsträckta ängar. 24 Oxar och åsnor, dina arbetsdjur, ska äta foder och kross av säd som rensats med vanna och kastskovel. 25 På alla berg och höjder ska vattenströmmar flöda fram på den stora slaktdagen, då tornen faller. 26 Månen ska lysa som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare, som sju dagars ljus, när dagen är inne då Herren förbinder sitt folks skador och läker deras sår efter slagen de fått.
27 Se, Herrens namn kommer långt bortifrån,
flammande av vrede, omgiven av ett tjockt rökmoln.
Hans läppar darrar av upprördhet.
Hans ord är som en uppslukande eld.
28 Hans andedräkt är som en flod
som väller fram och når människorna till halsen.
Han skakar om folken i ofärdens såll
och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29 Men ni ska få sjunga
som man sjunger under en natt inför en helig högtid,
glädjas som när man till flöjttoner drar upp till Herrens berg, Israels klippa.
30 Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst,
hans ska visa sin arm och slå med rasande vrede
och med förtärande eld, storm, skyfall och hagel.
31 Herrens röst ska sätta skräck i assyrierna,
när han slår dem med sin stav.
32 Vid varje slag av den straffande staven,
som Herren lägger på dem,
ska pukor och harpor spelas.
Med sin arm strider han mot dem.[a]
33 Tofet[b] har varit redo länge,
det har förberetts för kungen.
Eldstaden har gjorts i ordning, den är djup och bred
och där finns rikligt med eld och ved.
Herrens andedräkt ska antända den som en svavelström.
Hälsning
1 Från Judas, tjänare till Jesus Kristus och bror till Jakob.
Till de kallade som är älskade av Gud, Fadern, och bevarade i Jesus Kristus.
2 Allt rikare barmhärtighet, frid och kärlek åt er.
Gud ska straffa dem som sprider falska läror
3 Mina älskade, jag har varit mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma räddning, men nu känner jag att mitt brev i stället måste bli en uppmaning till er att kämpa för den tro som en gång för alla har getts åt de heliga. 4 Några människor har nämligen trängt sig in bland er, sådana som det redan för länge sedan skrivits om att de ska komma under domen. De är ogudaktiga och förvränger vår Guds nåd till ett omoraliskt liv och förnekar vår enda härskare och Herre, Jesus Kristus.[a]
5 Även om ni redan vet allt detta, vill jag ändå påminna er om att Herren[b] räddade sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde.[c] 6 Och de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sitt rätta hem, dem håller han fängslade med eviga bojor i mörker fram till domen på den stora dagen.[d] 7 Så var det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. De levde på samma sätt i sexuell omoral och ägnade sig åt perversion. De är varnande exempel och straffas i evig eld.[e]
8 Men på samma sätt förnedrar dessa drömmare sina egna kroppar, förkastar auktoriteter[f] och hånar himmelska väsen,[g] 9 trots att inte ens ärkeängeln Mikael vågade anklaga djävulen eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: ”Herren ska straffa dig.”[h] 10 Men dessa hånar sådant som de inte känner till. Vad de instinktivt fattar, likt oförståndiga djur, det förstör de sig själva med.
11 Ve dem! De följer Kains exempel.[i] Och liksom Bileam tjänar de pengar på villfarelse.[j] Men de ska gå under precis som Korach i sitt uppror.[k]
12 Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider. De tillfredsställer bara sig själva och tar skamlöst för sig. De är moln utan regn och drivs undan av vinden.[l] De är döda träd som inte bär frukt när hösten kommer, uppryckta med rötterna, dubbelt döda. 13 De är havets vilda vågor som kastar upp sin skamliga smuts.[m] De är stjärnor som har kommit ur sin bana och för vilka ett evigt och kompakt mörker är reserverat.
14 Henok, som levde i den sjunde generationen efter Adam, profeterade om dessa: ”Se, Herren kommer tillsammans med sina tusentals heliga, 15 för att döma alla människor och överbevisa var och en om alla ogudaktiga handlingar de har begått i deras ogudaktighet och om alla dristiga ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom.”[n] 16 Dessa gnäller och klagar och följer sina begär. De skryter vitt och brett om sig själva och smickrar samtidigt de människor som de själva kan ha nytta av.
Håll fast vid er tro på Jesus
17 Men ni, mina kära, kom ihåg vad vår Herre Jesus Kristus apostlar förutsade. 18 De sa till er: ”I den sista tiden ska det komma hädare som drivs av sina gudlösa begär.” 19 Dessa orsakar splittring. De drivs av sina naturliga instinkter; de har inte Anden.
20 Men ni, mina kära, ska uppbygga varandra i er allra heligaste tro och be i den heliga Anden. 21 Håll fast vid Guds kärlek, medan ni ser fram emot att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.
22 Visa medlidande mot dem som tvivlar, 23 rädda dem, ryck dem ur elden. Men mot andra ska ni visa medlidande med fruktan, så att ni till och med hatar deras förorenade skjortor.
Avslutande hyllning till Gud
24 Han som kan bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande, 25 han, som ensam är Gud och räddade oss genom vår Herre Jesus Kristus, honom tillhör härlighet och majestät, styrka och makt, före all tids början, nu och i all evighet. Amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.