M’Cheyne Bible Reading Plan
Varje stams område ska bevaras
(4 Mos 27:1-11)
36 Familjeöverhuvudena för Gileads släkt, Gileads som var son till Makir, son till Manasse från Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: 2 ”Herren gav dig, herre, i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk”, sa de, ”och att ge vår bror Selofchads arvslott till hans döttrar. 3 Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem bort från våra fäders arvedel till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska 4 och när friåret sedan kommer för israeliterna, läggs deras arvedel till den stam de tillhör och har alltså tagits bort från våra fäders arvedel.”
5 Då gav Mose dem följande befallning från Herren: ”Det är en riktig anmärkning som Josefs stam kommer med. 6 Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen. 7 Ingen arvedel får övergå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stams arvslott ska bevaras inom den egna stammen. 8 De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen. 9 Ingen arvslott får gå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stam ska behålla sin arvedel.”
10 Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 11 Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina kusiner på sin fars sida. 12 De gifte sig med män från sin egen stam, Manasse, Josefs son. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.
13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose på Moabs hedar vid floden Jordan mittemot Jeriko.
En bön om återupprättelse efter en stor förödelse
80 För körledaren, efter ”Förbundstecknets lilja”[a]. En psalm av Asaf.
2 Israels herde, lyssna,
du som leder Josef som en hjord!
Du, som tronar över keruberna,
träd fram i glans
3 inför Efraim, Benjamin och Manasse.
Väck din styrka och kom till vår räddning!
4 Upprätta oss, Gud!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
5 Herre, härskarornas Gud,
hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
6 Du har låtit dem äta tårebröd,
gett dem tårar att dricka i mängder.
7 Du har gjort oss till ett stridsämne för våra grannar.
Våra fiender hånar oss.
8 Härskarornas Gud, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
9 Du tog en vinranka ut ur Egypten,
du drev bort folken och planterade den.
10 Du röjde marken
och den slog rot, den uppfyllde landet.
11 Bergen täcktes av dess skugga,
mäktiga[b] cederträd av dess grenar.
12 Den bredde ut sina grenar mot havet
och sina skott ända till floden[c].
13 Varför har du brutit ner dess murar,
så att vem som helst som går förbi kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen slukar i sig den,
markens djur äter upp den.
15 Härskarornas Gud, kom tillbaka!
Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka,
16 den som du med egen hand har planterat
och låtit växa åt dig.
17 De har huggit ner den och bränt den,
men de ska förgås inför din tillrättavisande blick.
18 Håll din hand över mannen vid din högra sida,
den människoson som du har fostrat.
19 Då ska vi inte mer vika bort från dig.
Håll oss vid liv så att vi alltid kan åkalla ditt namn.
20 Herre, härskarornas Gud,
låt ditt ansikte lysa,
så att vi blir räddade!
Hiskia regerar i Juda
(28:1—39:8)
Profetia över Samaria
28 Ve över den stolta kronan av Efraims drinkare,
den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal!
2 Se, Herren är mäktig och stark,
som en hagelskur, som en förödande stormvind,
som skyfall, som översvämmande vatten.
Med handen slår han den till marken,
3 med fötterna trampar han ner
den stolta kronan av Efraims drinkare.
4 Den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal
ska det gå som ett tidigt mognat försommarfikon:
vem det än är som ser det
tar han det i sin hand och slukar i sig.
5 Den dagen ska härskarornas Herre bli en härlig krona,
en ärekrans för dem som finns kvar av hans folk.
6 Han ger en rättens ande åt den som skipar rätt
och styrka åt dem som driver bort fienden från porten.
7 Men nu raglar också dessa av vin
och vinglar av öl.
Präster och profeter raglar av öl
och är förvirrade av vin.
De raglar av öl,
vinglande får de sina syner,
och vacklande skipar de rätt.
8 Alla bord är täckta av spyor,
och det finns inte en enda ren fläck någonstans.
9 ”Vem vill han lära förstånd?
För vem vill han förklara budskapet?
För avvanda spädbarn
som just tagits från bröstet?
10 Ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!”[a]
11 Med en främmande mun
och på ett okänt språk
ska Herren tala till detta folk,
12 han som sa till dem:
”Här är en viloplats,
låt den trötte vila,
här finns ro.”
Men de ville inte lyssna.
13 Herrens ord blir för dem
”ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där.[b]
Så ska de gå och falla baklänges,
göra sig illa,
gå i fällan och bli fångade.”
14 Så lyssna nu till Herrens ord,
alla ni hånfulla
som härskar över detta folk i Jerusalem.
15 Ni säger:
”Vi har slutit ett förbund med döden
och gjort en överenskommelse med dödsriket.
Stormfloden som kommer kan inte nå oss,
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och falskheten till vårt gömställe.”
16 Därför säger Herren, Herren:
”Se! Jag lägger en grundsten i Sion,
en beprövad sten,
en utvald hörnsten som är en säker grund.
Den som tror behöver inte ängslas[c].
17 Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till sänklod.
Hagel ska sudda ut lögnens försvar
och vatten skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden ska upphävas,
er överenskommelse med dödsriket kan inte bestå.
När stormfloden kommer
ska den slå er till marken.
19 Gång på gång kommer den
och för er med sig.
Morgon efter morgon drar den fram,
ja, dag och natt.”
Fasa uppstår när man förstår budskapet.
20 Sängen blir för kort för att sträcka ut sig på,
och täcket för smalt att svepa in sig i.
21 Herren ska resa sig som på berget Perasim,
stå upp som i Givons dal,
för att utföra sitt verk,
sitt underliga verk,
sin märkliga gärning.
22 Sluta därför upp med era hånleenden,
för att era kedjor inte ska stramas åt ännu mer.
För jag har hört om en förödelse
som Herren, härskarornas Herre, har förutbestämt för hela jorden.
23 Hör på mig nu, lyssna noga,
hör vad jag säger!
24 Inte är det väl så att en bonde
bara bearbetar jorden
och ständigt bara plöjer och harvar?
25 Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sår svartkummin och spiskummin,
vete och hirs i rader och korn på sin plats,
och emmer på sin.[d]
26 Hans Gud lär honom det rätta sättet
och instruerar honom.
27 Man tröskar ju inte svartkummin med släde
eller spiskummin med tröskhjul.
Man klappar ut svartkummin med en käpp
och spiskummin med en stav.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
man driver inte ständigt vagnshjulen och hästarna över den.
29 Också detta kommer från härskarornas Herre,
underbar i råd och stor i vishet.
Hälsningar
1 Från den gamle.
Till den utvalda frun och hennes barn,[a] som jag i sanning älskar, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 2 Det gör vi för sanningens skull, som förblir i oss och ska vara med oss för evigt.
3 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, ska vara med oss i sanning och kärlek.
Kärlek och sanning
4 Jag blev mycket glad när jag förstod att några av dina barn följer sanningen, precis som Fadern har befallt oss.
5 Nu ber jag dig, min fru – inte för att skriva något nytt bud till dig, utan det som vi har haft redan från början: låt oss älska varandra. 6 Kärlek är att vi lever efter hans bud. Det här är budet ni har hört från början, att ni ska leva i kärleken.
7 Många bedragare har spridits ut över världen, och de erkänner inte att Jesus Kristus har blivit en verklig människa.[b] Varje sådan är en bedragare, en antikrist[c]. 8 Se upp så att ni inte förlorar det som ni[d] har arbetat för, utan får full lön. 9 Den som går sin egen väg och inte håller sig till Kristus undervisning har inte Gud med sig. Men den som förblir i hans undervisning har både Fadern och Sonen.
10 Om någon kommer till er och vill undervisa om något annat än det här, så bjud inte hem honom och hälsa honom inte välkommen. 11 Den som tar emot en sådan blir medskyldig till hans onda gärningar.
Avslutning
12 Jag har mycket mer att säga till er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället att snart kunna hälsa på er, så att vi kan prata med varandra och få uppleva fullständig glädje.
13 Din utvalda systers barn hälsar dig.[e]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.