Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
4 Moseboken 15

Ytterligare regler

Om offer

15 Herren talade till Mose: ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det hemland som jag ska ge er och vill offra åt Herren ett eldoffer, brännoffer eller slaktoffer, för att infria ett löfte, ge ett frivilligt offer eller ett särskilt offer i samband med någon av de årliga högtiderna för att ge en välbehaglig lukt åt Herren, ett offer av nöt- eller småboskap, så måste det bäras fram inför Herren tillsammans med ett matoffer. Det ska bestå av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja och dessutom 1,5 liter vin till dryckesoffer för varje lamm tillsammans med bränn- eller slaktoffret.

Om offret är en bagge, ska du till matoffret använda sex liter[a] fint mjöl blandat med två liter olja och två liter vin till dryckesoffret. Det blir en välbehaglig lukt inför Herren.

Om du offrar en ung tjur som bränn- eller slaktoffer för att infria ett löfte eller ge ett gemenskapsoffer åt Herren, ska du tillsammans med den frambära ett matoffer som består av nio liter fint mjöl blandat med tre liter olja 10 och tre liter vin till dryckesoffer. Detta är ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 11 Detta är föreskrifterna för varje tjur, bagge, lamm eller bock. 12 Så ska ni göra med varje enskilt djur, hur många ni än offrar.

13 Alla israeliter ska göra så här när de offrar ett eldoffer, en lukt som är välbehaglig för Herren. 14 När en utlänning som bor bland er, någon som tillfälligt vistas bland er, vill offra ett eldoffer åt Herren som en välbehaglig lukt, ska han göra precis som ni. 15 Det är en stadga för alla i församlingen, infödda så väl som utlänningar som bor hos er och den ska gälla för alltid från generation till generation. Ni och utlänningar är och ska handla lika inför Herren. 16 Samma lag och rätt gäller alltså både er och utlänningar som bor hos er.’ ”

17 Herren talade till Mose: 18 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet dit jag leder er 19 och när ni äter landets bröd, så ska ni ge Herren en offergåva av det. 20 Baka en första kaka bröd på grovt mjöl som en offergåva från tröskplatsen. 21 Det första brödet ska ni från generation till generation ge som offergåva till Herren.

22 Om ni eller kommande generationer utan att vara medvetna om det skulle bryta mot de bud som Herren har gett er genom Mose, 23 mot något av det Herren befallde er genom Mose från den dag han gav sin första befallning och för all framtid generation efter generation 24 och om det skedde oavsiktligt utan att menigheten visste om det, så ska menigheten offra en ung tjur som brännoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Tjuren ska offras tillsammans med föreskrivet matoffer och dryckesoffer och med en bock som syndoffer.

25 Prästen ska skaffa försoning för hela Israels menighet och dess synd ska bli förlåten för den var ju inte medveten och de har burit fram sitt offer, ett eldoffer och ett syndoffer, inför Herren för sin ouppsåtliga synd. 26 Hela den israelitiska menigheten ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet för hela befolkningen var delaktig i den oavsiktliga synden.

27 Om den oavsiktliga synden har begåtts av någon enskild, ska han offra en årsgammal get av honkön som syndoffer 28 och prästen ska inför Herren skaffa försoning åt honom som oavsiktligt syndat, så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Samma lag gäller för alla som syndar oavsiktligt, en israelit likväl som en utlänning som bor bland dem.

30 Men om någon syndar avsiktligt, vare sig han är israelit eller utlänning, så hånar han därmed Herren och måste utrotas ur folket. 31 Han har nämligen föraktat Herrens ord och medvetet låtit bli att följa hans bud. Han ska utrotas och måste bära sin skuld.’ ”

Om sabbatsbudet

32 En gång under Israels tid i öknen blev en man tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten. 33 Han greps och fördes inför Mose, Aron och hela menigheten. 34 De tog honom i förvar tills de fått reda på vad som skulle göras med honom.

35 Då sa Herren till Mose: ”Mannen måste dö. Hela menigheten ska stena honom till döds utanför lägret.” 36 De förde då ut honom utanför lägret och stenade honom till döds så som Herren hade befallt Mose.

Om kläder

37 Och Herren sa till Mose: 38 ”Säg till israeliterna att göra tofsar till hörnen på sina kläder från generation till generation och i tofsarna ska fästas en blå tråd. 39 Ni ska när ni ser dessa tofsar som ni gjort bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar i trolöshet. 40 Ni ska tänka på och lyda alla dessa bud och vara helgade åt er Gud, 41 för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.”

Psaltaren 51

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta[a].

Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

Jesaja 5

Sången om Herrens vingård

Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
    en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
    på en bördig kulle.
Han plöjde upp den,
    tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
    Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
    Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.

”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm nu mellan mig och min vingård!
Vad hade man kunnat göra mer för den
    än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
    men den gav dåliga.
Jag ska nu låta er veta
    vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
    så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
    så att den blir nertrampad.
Jag ska låta den bli fördärvad,
    och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
    Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

Härskarornas Herres vingård är Israel
    och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
    men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

Ve er som skaffar hus efter hus
    och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
    och ni blir de enda som bor i landet.

Men detta har jag hört från härskarornas Herre:

”Många hus ska sannerligen ligga öde,
    stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
    ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
    ska man bara få en tiondel tillbaka.”

11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
    för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
    berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
    och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
    vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
    för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
    och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
    och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
    liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
    mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16     Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17     Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]

18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
    och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
    ”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
    som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”

20 Ve dem som kallar ont för gott
    och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
    surt till sött och sött till surt!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och betraktar sig själva som kloka!

22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
    och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
    och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
    och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
    och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
    har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
    Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.

Men trots detta upphör inte hans vrede,
    utan hans hand är fortfarande utsträckt.

26 Han reser ett banér för folken långt borta
    och lockar dem från jordens ände.
    Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
    ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
    ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
    och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
    och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
    och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
    utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
    som när havet ryter.
Ser man ut över landet
    är där mörker och nöd,
    och ljuset förmörkas av moln.

Hebreerbrevet 12

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.[a] Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

”Min son, förakta inte Herrens fostran.
    Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
Herren fostrar var och en som han älskar,
    han tuktar varje son som han har kär.”[b]

Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[c]

Varning för att avvisa Gud

14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[d]

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[e] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[f]

22 Nej, ni har kommit till Sions berg[g], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[h] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[i]

25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[j] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[k]

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.