M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose slår på klippan – och blir straffad
(2 Mos 17:1-7)
20 Hela Israels menighet kom fram till öknen Sin i den första månaden[a] och slog läger vid Kadesh. Där dog Mirjam och man begravde henne. 2 Det fanns då inte tillräckligt med vatten för menigheten att dricka och de samlade sig mot Mose och Aron.
3 ”Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder inför Herren!” klagade de inför Mose. 4 ”Varför har ni lett Herrens menighet hit ut till öknen där både vi och vår boskap dör? 5 Varför förde ni oss från Egypten till denna fruktansvärda plats? Här finns varken säd, fikon, vin eller granatäpplen, inte ens vatten att dricka!”
6 Mose och Aron vände då om från församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång där de föll ner på sina ansikten och Herrens härlighet visade sig för dem.
7 Herren sa till Mose: 8 ”Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla menigheten. Tala till klippan inför dem! Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan och både folket och boskapen ska få dricka.”
9 Mose tog staven som låg inför Herren som han hade blivit tillsagd 10 och tillsammans med Aron samlade han menigheten vid klippan. Han sa till dem: ”Lyssna, ni upprorsmakare! Måste vi ordna vatten åt er ur klippan?”
11 Så lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram och folket och all boskap drack.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: ”Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag ger dem.”
13 Detta var Merivavatten[b]. Där satte sig Israels folk upp mot Herren och där visade Herren dem sin helighet.
Från Kadesh till Moabs hedar
(20:14—25:18)
14 Från Kadesh sände Mose budbärare till kungen i Edom och sa:
Så här hälsar din bror Israel: ”Du känner till vår plågsamma historia, 15 hur våra förfäder drog ner till Egypten där vi bodde länge och blev förtryckta av egypterna, vi liksom våra förfäder.
16 Men när vi ropade till Herren, hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kadesh vid ditt lands gränser. 17 Låt oss få passera genom ditt land! Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till Kungsvägen[c] och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.”
18 Men kungen i Edom svarade:
Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!
19 Israeliterna svarade:
Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, och om vi eller vår boskap skulle dricka ert vatten så ska vi betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.
20 Men han svarade:
Nej, du får inte passera.
Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot dem med stora och mäktiga styrkor. 21 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vek Israel undan, 22 vände tillbaka från Kadesh och hela menigheten kom till berget Hor.
Aron dör
23 När de var vid gränsen till Edoms land på berget Hor, sa Herren till Mose och Aron: 24 ”Nu är tiden inne för Aron att dö[d]. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade upproriskt mot min befallning när det gällde vattnet i Meriva. 25 Ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Elasar. Sedan ska Aron samlas till sitt folk, han ska dö där uppe.”
27 Mose gjorde som Herren sagt, och de gick tillsammans upp på berget Hor medan hela menigheten såg på. 28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Elasar. Sedan dog Aron. Mose och Elasar gick tillbaka ner 29 och när folket fått beskedet om Arons död, sörjde man honom i trettio dagar.
Gud dömer
58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.
2 Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[a]?
Dömer ni rätt, ni människobarn?
3 Nej, innerst inne smider ni onda planer,
och med era händer förbereder ni våld i landet.
4 De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
5 De har gift som är som ormgift.
De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
6 som inte lyssnar till ormtjusaren,
hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.
7 Krossa tänderna i deras mun, Gud,
bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[b]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
och som ett dödfött barn,
låt dem aldrig få se solen.
10 Innan era grytor känner hettan av törnen,
gröna eller torra,
ska de onda svepas bort.
11 Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
Han ska vada i de gudlösas blod.
12 Då ska man säga:
”Den rättfärdige får sin lön,
och det finns en Gud som dömer på jorden.”
Bön om beskydd vid fienders anfall
59 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.
2 Min Gud, rädda mig från mina fiender,
skydda mig för mina motståndare.
3 Befria mig från dem som gör orätt,
rädda mig från dessa blodtörstiga män.
4 Se hur de ligger och lurar på mig!
Våldsamma män gör en konspiration mot mig
utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.
5 Jag har inte gjort något fel,
och ändå är de redo att attackera mig.
Vakna! Kom till mig och se!
6 Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,
vakna och straffa folken!
Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla
7 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8 Se vad de spyr ut ur sin mun,
med läppar som svärd,
för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
9 Men du skrattar åt dem, Herre,
du hånler åt alla folk.
10 Gud, du är min[c] styrka!
Jag håller mig till dig, för du är min borg.
11 Min Gud går i sin nåd före mig,
Gud låter mig se mina fienders fall.
12 Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.
Använd din makt och låt dem irra omkring
och gå under, Herre, vår sköld.
13 För syndens skull som är i deras mun,
för orden på deras läppar,
låt dem fångas i sitt högmod,
för den förbannelse och lögn de talar.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!
Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla
15 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16 De driver omkring och letar efter mat
och gnyr om de inte mättas.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd,
för du har varit min borg,
en tillflykt i min nöd.
18 Gud, du är min styrka.
Till dig sjunger jag min lovsång.
Gud är min borg, min nåds Gud.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9 Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13 Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14 Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15 De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16 De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
18 För ondskan brinner som en eld
och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20 Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
och skriver förtryckande stadgar!
2 De förvränger rättvisan för de utsatta
och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
och plundrar de faderlösa.
3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
Var ska ni lämna era skatter?
4 Inget annat återstår
än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
Var noga med era ord
3 Mina syskon, inte många av er ska bli lärare[a], för ni vet ju att vi ska granskas strängare. 2 Alla gör vi fel på många sätt. Om någon lyckas med att inte fela i sitt tal, är han fullkomlig och har också kontroll över sin kropp. 3 Genom att lägga ett betsel i munnen på en häst kan vi få den att lyda oss och styr då hela djuret. 4 Och tänk på fartyg: med ett litet roder kan styrmannen få ett stort fartyg att åka precis dit han vill, även om vindarna är starka. 5 På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. 6 Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna[b].
7 Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. 8 Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. 9 Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.[c] 10 Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. 11 Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? 12 Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?
Tecken på sann vishet
13 Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. 14 Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. 15 En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. 16 Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.
17 Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.