M’Cheyne Bible Reading Plan
Förberedelser för att gå in i löfteslandet
(26:1—36:13)
Den andra folkräkningen
26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:
2 ”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”
3 Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: 4 ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”
Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:
5 Ruben var Israels förstfödde.
Hans ättlingar var släktvis Henok och henokiterna,
Pallu och palluiterna,
6 Hesron och hesroniterna,
Karmi och karmiterna.
7 Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.
8 Pallu hade en son som hette Eliav. 9 Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. De två sistnämnda, som var utvalda av menigheten, hade tillsammans med Korach gjort uppror mot Mose och Aron och satt sig mot Herren. 10 Men marken öppnade sig under dem och uppslukade dem med Korach vars församling dog när elden brände 250 män som ett varnande exempel. 11 Men Korachs släkt utrotades inte.
12 Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, 13 Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.
14 Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.
15 Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, 16 Osni och osniterna, Eri och eriterna, 17 Arod och aroditerna och Areli och areliterna. 18 Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.
19 Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. 20 Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. 21 Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. 22 Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.
23 Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, 24 Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. 25 Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.
26 Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. 27 Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.
28 Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: 29 Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. 30 Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, 31 Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, 32 Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. 33 Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.
35 Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. 36 Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. 37 Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.
38 Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, 39 Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. 40 Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. 41 Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.
42 Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter 43 som inmönstrades, 64 400 man.
44 Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. 45 Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. 46 Asher hade också en dotter som hette Serach. 47 Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.
48 Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, 49 Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. 50 Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.
51 Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.
52 Herren talade till Mose: 53 ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. 54 De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. 55 Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. 56 Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”
57 Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:
Gershon och gershoniterna,
Kehat och kehatiterna,
Merari och merariterna.
58 Leviternas släkter var livniterna, hebroniterna,
machliterna,
mushiterna,
korachiterna.
Kehat var far till Amram. 59 Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 61 Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.
62 Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.
63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. 64 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. 65 Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Den lidandes bön
69 För körledaren, enligt Shoshannim[a]. Av David.
2 Rädda mig, Gud,
för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn,
jag saknar fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
floden sveper över mig.
4 Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes.
Mina ögon är matta
och ser med väntan på dig, min Gud.
5 De som har hatat mig utan anledning
är flera än hårstråna på mitt huvud.
Det är många som vill förgöra mig
och som utan orsak är mina fiender,
Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.
6 Du känner min dumhet, Gud,
min skuld är inte gömd för dig.
7 Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 Det är för din skull som jag hånas
och mitt ansikte täcks av skam.
9 Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
en främling för min mors söner.
10 Min iver för ditt tempel förtär mig,
och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11 När jag sörjer och fastar
hånar man mig.
12 När jag klär mig i sorgkläder
blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
Svara mig, Gud, i din stora nåd,
i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
eller djupet uppsluka mig.
Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.
17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig att svara!
19 Kom nära mig och befria mig,
friköp mig från mina fiender!
20 Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
Du ser alla mina ovänner.
21 Deras förakt har krossat mitt hjärta,
och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
men fann inget,
någon som kunde trösta mig
men hittade ingen.
22 De blandade gift i min mat
och gav mig ättika att dricka i min törst.
23 Låt deras bord framför dem bli en snara
och deras frid[b] en fälla.
24 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
och deras höfter alltid vackla.
25 Häll ut din vrede över dem!
Låt dem känna din vredes glöd,
26 och låt deras hem stå öde
och ingen mer bo i deras tält.
27 De förföljer den som du har slagit
och pratar om plågan hos den du har sårat.
28 Ställ dem till svars för synd efter synd,
låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Utplåna dem från de levandes bok!
Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.
30 Jag är i nöd och ångest,
Gud, låt din räddning bli min tillflykt.
31 Då ska jag prisa Guds namn med sång,
ära honom med tacksägelse.
32 Det behagar Herren mer än en tjur
eller en oxe med horn och klövar.
33 De förtryckta ska se det och glädja sig,
ni som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
35 Låt himlen och jorden prisa honom,
haven och allt som rör sig i dem!
36 Gud ska rädda Sion
och bygga upp Juda städer igen,
de ska bo där och ta det i besittning.
37 Hans tjänares barn ska ärva det,
och alla som älskar hans namn ska bo där.
Moab krossas för sin stolthet
16 Sänd lamm till landets härskare
från Sela[a] genom öknen till Sions berg.
2 Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 ”Ge oss råd, fatta ett beslut!
Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
röj inte de flyende!
4 Låt mina fördrivna från Moab
få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”
För förtryckaren ska inte finnas mer,
förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
5 Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och strävar efter rättfärdighet.
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
dess tomma prat.
7 Därför jämrar sig moabiterna,
alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
8 För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
och bredde ut sig till havet.
9 Därför gråter jag som Jaser
över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10 Nu är all glädje och fröjd borta
från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
och i mitt innersta över Kir-Heres.
12 När nu Moab träder fram på sin offerplats
tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
är det till ingen nytta.
13 Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14 Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,[b] ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
4 Då nu Kristus har lidit med sin kropp, ska också ni beväpna er med samma sätt att tänka. Den som har lidit med sin kropp har nämligen slutat synda, 2 så att han resten av tiden här inte längre lever efter mänskliga begär utan efter Guds vilja. 3 Ni har ju redan levt tillräckligt länge som hedningarna gör, i sexuell omoral, orgier, fylleri och dryckeslag, vilda fester och skamlig avgudadyrkan.
4 De är nu förvånade över att ni inte längre vill vältra er i detta träsk av liderlighet tillsammans med dem, och därför hånar de er. 5 Men de ska en dag få svara inför honom som står beredd att döma både levande och döda. 6 Därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda, så att de visserligen döms som människor i fysiskt avseende men får leva andligen, som Gud.
Stötta och hjälp varandra
7 Men alltings slut är nära. Tänk därför klart och var nyktra, så att ni kan be. 8 Och viktigast av allt är att ni älskar varandra helhjärtat, för kärleken skyler över många synder.[a] 9 Visa gästfrihet utan att klaga.
10 Tjäna varandra, var och en av er med den nådegåva han fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. 11 Den som talar ska se till att han talar enligt Guds ord. Den som tjänar ska göra det med den kraft som Gud ger. Då ska Gud bli ärad genom Jesus Kristus. Äran och makten tillhör honom i all evighet, amen.
12 Mina kära, bli inte förvånade över det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oförutsett ni drabbas av. 13 Var i stället glada när ni får dela Kristus lidanden, för då får ni jubla av glädje den dag han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Ni är lyckliga om människor hånar er för Kristus namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.
15 Självklart får det aldrig hända att någon av er måste lida för att han har mördat, stulit, ställt till med annat ont eller lagt sig i andras affärer. 16 Men den som får lida som kristen behöver inte skämmas, utan kan hylla Gud för det namnet.
17 Tiden är nu inne för domen, och den ska börja med Guds eget folk. Men om den börjar med oss, hur går det då för dem som inte lyder Guds evangelium? 18 Och:
”Om den rättfärdige med knapp nöd blir räddad,
hur ska det då gå för den ogudaktige och syndaren?”[b]
19 Därför ska de som efter Guds vilja får lida överlämna sina liv åt sin trofasta Skapare och göra det som är gott.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.