M’Cheyne Bible Reading Plan

Arons stav grönskar

17 Herren sa till Mose: ² ”Säg åt israeliterna att var och en av stamöverhuvudena ska ge dig en stav, en stav för varje stam, tolv stycken. Skriv namnet på var och en av dess ledare på dessa stavar. ³ Skriv Arons namn på Levi stams stav för det ska finnas en stav för varje familjeöverhuvud. ⁴ Lägg sedan alla stavarna i uppenbarelsetältet framför förbundstecknet där jag brukar möta dig framför arken. ⁵ Hans stav som jag har utvalt kommer att grönska. Då slipper jag höra israeliternas ständiga knotande mot er.”

⁶ Mose talade till israeliterna och var och en av de tolv stamledarna, Aron inräknad, bar fram en stav till honom. ⁷ Han lade dem framför Herren i förbundstecknets tält. ⁸ När han kom tillbaka nästa dag, grönskade Arons stav som representerade Levi stam och inte bara grönskade, utan hade knoppar och blommor och bar mogna mandlar. ⁹ Mose bar ut stavarna som låg inför Herren till israeliterna och de såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.

¹⁰ Herren sa till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav vid sidan av arken! Där ska den alltid finnas som en varning för de upproriska. Så gör du slut på deras knotande mot mig och de slipper dö.” ¹¹ Mose gjorde i allt som Herren hade sagt.

¹² Israeliterna sa till Mose: ”Vi dör ju! Vi förgås allihop! ¹³ Var och en som kommer i närheten av Herrens boning dör. Är det verkligen meningen att vi ska gå under allesammans?”

Instruktioner till präster och leviter

18 Då talade Herren till Aron och sa: ”Du och dina söner och din familj är ansvariga för den skuld som kan uppstå i helgedomen och ni kommer också att vara ansvariga för alla fel som begås i den prästerliga tjänsten. ² Dina släktingar i Levi stam ska vara dina medhjälpare, men det är bara du och dina söner som får utföra tjänsten i förbundstecknets tält. ³ Leviterna är ansvariga inför dig och de ansvarar för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, för då kommer både de och ni att dö. ⁴ De ska vara tillsammans med dig och sköta om uppenbarelsetältet. Ingen som inte är levit får komma nära er.

⁵ Ni ska ansvara för helgedomen och altaret för att vreden aldrig mer ska komma över israeliterna. ⁶ Jag har utvalt dina släktingar leviterna från israeliterna. De är en gåva till er från Herren för att tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. ⁷ Men du och dina söner ska personligen utföra prästtjänsten och allt som har att göra med altaret och det som finns bakom förhänget. Prästämbetet har jag skänkt er som en gåva och den som försöker ta över den, kommer att dö.”

⁸ Herren talade sedan till Aron: ”Jag gör dig ansvarig för alla offer som bärs fram till mig. Jag ger dig och dina söner alla de heliga gåvor som förs fram till Herren av israeliterna som er del för all framtid. ⁹ Av det högheliga, av det som inte bränns på altaret, är alla deras gåvor, mat- och synd- och skuldoffer, era. Det som de kommer med till mig ska vara din och dina söners högheliga andel. ¹⁰ Du ska äta dem som någonting högheligt och varje man bland er ska äta av dem. Du ska betrakta dem som heliga.

¹¹ Dig tillhör också alla andra gåvor som israeliterna lyfter upp som lyftoffer. Jag ger dem till dig och dina söner och döttrar som er bestående rättighet. Alla i ditt hus som är rena kan äta dessa.

¹² De första gåvorna av skörden som de bär fram till Herren ger jag också åt dig, det bästa av olivoljan, vinet och säden ¹³ och landets förstlingsgåvor av all annan skörd. Alla i hushållet som är rena får äta av det.

¹⁴ Allt som är vigt åt Herren i Israel är ditt. ¹⁵ Det som först kommer ur moderlivet bland alla levande varelser, djur likväl som människor som bärs fram inför Herren, ska tillhöra dig. Men en förstfödd människa måste friköpas, likaså ett förstfött orent djur. ¹⁶ De ska friköpas vid en månads ålder till ett fastställt värde: fem siklar silver efter tempelvikt som är 20 gera per sikel.

¹⁷ Det förstfödda bland kor, får och getter ska du inte köpa tillbaka, för de är heliga. Blodet ska stänkas på altaret och fettet ska brännas som eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁸ Köttet ska vara ditt, liksom bringan som lyfts fram och högra lårstycket. ¹⁹ Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag dig och dina söner och döttrar som en bestående rättighet. Detta är ett evigt saltförbund inför Herren för dig och dina efterkommande.”

²⁰ Herren sa till Aron: ”I deras land kommer du inte att ha någon egendom eller arvedel bland dem. Jag är din andel och din egendom bland israeliterna. ²¹ Till leviterna ger jag tiondet från Israel som egendom, som ersättning för det arbete de utför vid uppenbarelsetältet.

²² Från och med nu får inga andra israeliter komma nära uppenbarelsetältet, för då får de ta konsekvenserna av sin synd och dö. ²³ Det är bara leviterna som får utföra arbetet där och de får stå till svars om de drar skuld över sig. Det är en beständig stadga för kommande generationer. Leviterna ska inte äga något land bland israeliterna. ²⁴ Folkets tionde som offras till Herren ska vara leviternas egendom som jag ger dem. Det är därför jag säger att de inte ska få någon arvedel som de andra israeliterna.”

²⁵ Herren sa till Mose: ²⁶ ”Säg till leviterna att de ska ge Herren tionde av det tionde som de får av israeliterna, ett tionde av tiondet som de ska ge Herren som en offergåva. ²⁷ Det ska betraktas som ert offer från det första av säden från tröskplatsen och vinet från vinpressen. ²⁸ Så ska ni ge en offergåva åt Herren av alla tionden ni tar emot av israeliterna. Av dem ska ni alltså ge en offergåva till Herren och den ska ni ge till prästen Aron. ²⁹ Av de bästa gåvor ni tar emot ska ni avskilja en helgad offergåva åt Herren.

³⁰ Säg till dem: ’När ni offrar det bästa, räknas leviternas gåva som likställd med vad tröskplats eller vinpress ger. ³¹ Ni och era familjer kan äta det var ni vill, för det är er ersättning för tjänsten i uppenbarelsetältet. ³² Genom att offra det bästa drar ni inte skuld över er och vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver då inte dö.’ ”

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

55 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

Assyrien hotar Juda

(7:1—39:8)

Achas regerar i Juda

(7:1—12:6)

Aram och Israel hotar Juda

7 När Achas, Jotams son och Ussias sonson, var kung i Juda anfölls Jerusalem av Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte inta staden.

² När man vid Davids hov fick höra att Aram hade allierat sig med Efraim, skakade både kungen och hans folk som skogens träd skakas av en storm.

³ Då sa Herren till Jesaja: ”Ta med dig din son Shear Jashuv^[a] och gå ut och möt kung Achas vid slutet av Övre dammens vattenledning på vägen till Valkarfältet. ⁴ Säg till honom: ’Håll dig bara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet för dessa två rykande vedstumpar, Resin med araméerna och Remaljas son, i deras rasande vrede. ⁵ Aram, Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig. De säger: ⁶ ”Vi ska invadera Juda och skapa panik där, dela det mellan oss och göra Taveals son till dess kung.” ⁷ Men så säger Herren, Herren:

Immanuel – Gud med oss

¹⁰ Herren talade igen till kung Achas:

¹¹ ”Be Herren, din Gud, om ett tecken, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” ¹² Men Achas sa: ”Jag vill inte be, jag vill inte pröva Herren.” ¹³ Då sa Jesaja: ”Lyssna, Davids ätt! Är det inte nog att ni sätter människors tålamod på prov? Ska ni också pröva min Guds tålamod? ¹⁴ Därför ska Herren själv ge er ett tecken. Jungfrun^[b] ska bli med barn och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. ¹⁵ Grädde och honung ska han äta tills han lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶ För innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda, ska det land ödeläggas vars två kungar du är så rädd för. ¹⁷ Herren ska genom kungen av Assyrien låta sådana tider komma över dig och ditt folk och din fars familj, som inte förekommit sedan Efraim bröt upp från Juda.”

¹⁸ Den dagen ska Herren locka hit flugorna längst bort vid änden av Egyptens floder och bina i Assyrien. ¹⁹ De ska allesammans komma och slå sig ner i djupa raviner och klippskrevor, i de törniga snåren och vid vattenhålen. ²⁰ Då ska Herren med en hyrd rakkniv från andra sidan Eufrat, Assyriens kung, raka av allt hår på huvudet och benen och skära bort även skägget. ²¹ Då ska var och en bara kunna föda upp en ko och två får. ²² Men man kommer att få så mycket mjölk att man kan leva av grädden. Ja, alla som blir kvar i landet ska leva av grädde och honung. ²³ Då ska det ske att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar^[c] silver, ska det bara finnas tistlar och törne kvar. ²⁴ Med pilar och båge ska man gå dit, för hela landet är täckt av tistel och törne. ²⁵ På alla de berg där man nu arbetar med hacka ska man inte längre kunna gå av fruktan för tistel och törne. Där ska man släppa korna på bete och låta fåren trampa.

Hälsning

1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus^[a].

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

² Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar^[b]. ³ Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. ⁴ Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

⁵ Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. ⁶ Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. ⁷ En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, ⁸ kluven som han är och instabil i allt han gör.

⁹ En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, ¹⁰ och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. ¹¹ När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.^[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

¹² Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Men om någon frestas^[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. ¹⁴ När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. ¹⁵ När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. ¹⁶ Låt er inte luras, syskon! ¹⁷ Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Omsätt budskapet i praktisk handling

¹⁹ Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. ²⁰ En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. ²¹ Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

²² Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. ²³ Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. ²⁴ Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. ²⁵ Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

²⁶ Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. ²⁷ Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.