M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler angående givna löften
30 Mose talade detta till Israels folk, så som Herren hade befallt honom.
2 Sedan talade Mose till ledarna för Israels alla stammar och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt. 3 Om någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att låta bli att göra någonting, så får han inte bryta sitt löfte. Han måste göra exakt det som han har lovat.
4 Om en ung kvinna som bor hos sin far lovar Herren att göra eller inte göra något, 5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte och hennes förpliktelser gäller. 6 Men om fadern samma dag han hör det förbjuder henne att uppfylla löftet, blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig eller om hon obetänksamt binder sig genom sina ord så att hon förpliktar sig till någonting 8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte och förpliktelse gälla. 9 Men om hennes man samma dag han hör om saken vägrar att acceptera hennes löfte eller tanklösa förpliktelse, ska det upphävas och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte och hålla sina förpliktelser.
11 Om hon är gift och lever med sin make när hon avlägger löftet eller med ed förpliktar sig till något, 12 och han hör det utan att reagera, så ska hennes löften och förpliktelser gälla. 13 Men om han vägrar att acceptera det samma dag han hör talas om det, är alla hennes löften och förpliktelser upphävda eftersom hennes man har upphävt dem och Herren befriar henne från det. 14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte likväl som edlig förpliktelse till försakelse eller förklara det ogiltigt, 15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat alla hennes löften och förpliktelser. Han har gjort dem giltiga genom att inte säga något till henne samma dag han fick höra om saken. 16 Om han upphäver dem efter att han hört om dem, får han bära hennes skuld.”
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och en dotter som fortfarande är ung och bor hos sin far.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Profetia över Jerusalem
22 Profetia om Synernas dal:
Vad är det som händer dig?
Varför springer alla upp på taken?
2 Du stad full av larm och oväsen och triumf!
Dina slagna har inte slagits med svärd,
och de har inte dött i strid.
3 Alla dina ledare har tagit till flykten.
De har tillfångatagits utan båge.
Alla som du grep tillfångatogs,
fastän de flydde långt bort.
4 Därför säger jag:
”Låt mig få vara ensam
och gråta bittert!
Försök inte trösta mig
när mitt folk går under!”
5 En dag med förvirring, tumult och skräck
kommer från Herren, härskarornas Herre,
i Synernas dal med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6 Elam tar kogret,
sina vagnsmän och ryttare,
och Kir har blottat skölden.
7 Dina ljuvliga dalar är fulla av vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottläggs och blir utan skydd.
Du ser dig den dagen om efter vapen i Skogshuset.
9 Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem
och river ner dem för att laga muren.
11 Ni bygger en ny damm mellan murarna
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som gjort detta,
till den som för länge sedan planerat det här.
12 Herren, härskarornas Herre, kallar er den dagen
till att gråta och sörja
och till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg.
13 Men i stället blir det glädje och firande,
slakt av oxar och lamm,
köttätande och vindrickande:
”Låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”
14 Härskarornas Herre har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas Herre.
Shevna och Eljakim
15 Så säger Herren, härskarornas Herre, till mig:
”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:
16 Vad gör du här,
och vem har du här
för att du ska hugga ut en grav åt dig här,
göra åt dig en grav högt uppe,
en boning i klippan?
17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du mäktige man!
Herren ska ta tag i dig[a]
18 och rulla ihop dig till en boll
och kasta dig långt bort till ett stort land,
där du ska dö,
och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar.
Du är en skamfläck för din herres hus!
19 Jag ska köra ut dig från din plats,
dra ner dig från din position.
20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda. 22 Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna. 23 Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt. 24 Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.[b]
25 Men den dagen, säger härskarornas Herre, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för Herren har talat.”
Jesus ska komma tillbaka
3 Detta är mitt andra brev till er, mina kära, och i båda breven har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne. 2 Jag har velat påminna er om de heliga profeternas förutsägelser och om vår Herres och Frälsares bud, som ni har hört från era apostlar.
3 Först av allt måste ni veta att det under den sista tiden ska komma personer som drivs av sina begär och som kommer att håna er. 4 De ska säga: ”Var är nu löftet om att han ska komma tillbaka? Alltsedan våra förfäders död har ju allting varit sig likt, ända sedan världen skapades.”
5 Men när de säger så, glömmer de att himlarna och jorden för länge sedan hade blivit till genom Guds ord, och att jorden uppstod ur vatten och genom vatten.[a] 6 Den dåtida världen dränktes sedan i vatten och gick under.[b] 7 Men de himlar och den jord som nu existerar har genom samma ord förvarats åt elden, sparats till domens dag, då de ogudaktiga ska förintas.
8 Men glöm inte detta, mina kära, att för Herren är en dag som tusen år, och tusen år som en dag.[c] 9 Det är inte så som många tror, att Herren är sen med att infria sitt löfte. Nej, han väntar för er skull, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan alla ska ha tid att vända om. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv. Då ska himlarna försvinna med ett dån, himlakropparna[d] upplösas i eld, och jorden och allt som har skapats på den ska utplånas.[e]
11 När nu allt detta alltså ska upplösas, hur heligt och gudfruktigt ska ni då inte leva, 12 medan ni väntar på Guds dag och påskyndar den! Då ska himlarna upplösas i eld och grundämnena smälta av hetta. 13 Men enligt hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor.[f]
Slutliga förmaningar
14 När ni nu ser fram emot detta, mina kära, ska ni göra allt för att leva fläckfritt, oklanderligt och i frid inför honom. 15 Betrakta vår Herres tålamod som något som innebär räddning. Det har ju också vår käre bror Paulus skrivit till er om, med den vishet han har fått ifrån Gud. 16 Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna[g], till sitt eget fördärv.
17 Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid. 18 Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, både nu och till evighetens dag, amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.