M’Cheyne Bible Reading Plan

24 ^(A) Under hans tid drog kung Nebukadnessar^[a] av Babel upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror^[b] mot honom. ^2 (B) Då sände Herren över honom kaldeernas,^[c] arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna^[d]. ^3 (C) Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort, ^4 (D) också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.

⁵ Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ⁶ Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom. ⁷ Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin^[e] ända till floden Eufrat.

Jojakin blir kung i Juda

^8 (E) Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader^[f] i Jerusalem. Hans mor hette Nehushta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. ⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.

¹⁰ Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. ¹¹ Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den. ¹² Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. ^13 (F) Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. ^14 (G) Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap^[g], tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. ^15 (H) Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. ^16 (I) Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.

^17 (J) Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

^18 (K) Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[h] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. ²⁰ Det var på grund av Herrens vrede som detta hände med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.

6 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² med undervisning om dop^[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. ³ Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.

^4 (A) De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ^5 (B) och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter ^6 (C) men sedan avfallit^[b], dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. ⁷ En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. ^8 (D) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

⁹ Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. ^10 (E) Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. ^11 (F) Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, ^12 (G) så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.

Guds löfte står fast

^13 (H) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. ¹⁴ Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.^{[c] 15 (I)} Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. ^16 (J) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. ¹⁷ När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.

^18 (K) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden^[d], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. ¹⁹ Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget^[e]. ^20 (L) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.

Guds dom över Israels fiender

3 ^(A) För se, i de dagarna

^4 (B) Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni hämnas på mig för något? Om ni hämnas på mig, ska jag snabbt och med hast vända tillbaka er hämnd över era egna huvuden, ⁵ för ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört bort mina dyrbaraste skatter in i era tempel. ⁶ Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att skicka dem långt bort från sitt land.

⁷ Se, jag ska väcka upp dem från den ort dit ni sålt dem, och det ni har gjort ska jag låta komma över era egna huvuden. ⁸ Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabeerna^[b], ett folk i fjärran land. Så har Herren talat.

Bön om räddning från undergång

143 ^[a]En psalm av David.