M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia blir kung i Juda
22 (A) Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
Lagboken blir återfunnen
3 I sitt artonde regeringsår[b] sände kung Josia i väg skrivaren Shafan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade: 4 (C) ”Gå upp till översteprästen Hilkia[c] och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket. 5 Han ska överlämna dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus, och dessa ska ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset, 6 nämligen åt snickarna, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna ska även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset. 7 Men de ska inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de ska få handla på heder och tro.”
8 (D) Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Shafan: ”Jag har funnit lagboken[d] i Herrens hus.” Hilkia gav boken åt Shafan och han läste den. 9 Därefter gick sekreteraren Shafan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: ”Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus.” 10 Skrivaren Shafan sade också till kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.” Och Shafan läste den för kungen.
11 När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder. 12 Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare, och sade: 13 (E) ”Gå och fråga Herren för mig och för folket, för hela Juda, om det som står i denna bok som man nu har funnit. För Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss.”
14 Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Shafan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden.[e] De talade med henne 15 och hon sade då till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de ord som står[f] i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och ska inte utsläckas.
18 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, 19 om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor här, nämligen att de ska bli ett föremål för häpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. 20 (F) Därför vill jag samla dig till dina fäder och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats.” Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
En sabbatsvila för Guds folk
4 När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2 Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det[a] inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.[b] Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, 4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.[c] 5 Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.[d]
6 (A) Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.[e] 8 (B) För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 (C) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 13 (E) Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat[f] för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.
Den fullkomlige översteprästen
14 (F) När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 (G) Vi har inte enöverstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 (H) Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant hänt i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här ska ni berätta för era barn,
era barn ska säga det till sina barn
och deras barn
till ett kommande släkte.
4 (A) Det som gräsgnagarna[a] lämnade
åt gräshopporna upp,
det som gräshopporna lämnade
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade
åt gräsätarna upp.
5 Vakna, ni druckna, och gråt!
Jämra er, alla ni som dricker vin,
över druvsaften
som ryckts från er mun.
6 För ett hednafolk
har invaderat mitt land,
ett mäktigt folk
som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och käftar som en lejonhona.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna
och kastat bort barken,
lämnat grenarna vita.
8 Klaga som en brud i sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 (B) Matoffer och dryckesoffer
har försvunnit från Herrens hus.
Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 (C) Fältet är ödelagt, marken sörjer,
för säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort
och oljan har sinat.
11 (D) Stå besvikna, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och kornet,
för skörden på fälten är förstörd.
12 (E) Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatäppelträdet, dadelpalmen
och äppelträdet –
markens alla träd har torkat bort,
glädjen har vissnat
från människors barn.
13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänstgör
vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
för det finns inga mer matoffer
eller drickoffer i er Guds hus.
14 (F) Pålys en helig fasta,[b]
utropa en högtidsförsamling.
Samla de äldste,
samla alla som bor i landet
till Herren er Guds hus,
och ropa till Herren.
16 Har inte vårt levebröd ryckts bort
inför ögonen på oss,
glädje och fröjd
från vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat
under klumpar av jord,
förrådshusen står öde
och ladorna förfaller,
för säden har torkat bort.
18 (H) Vad boskapen stönar!
Hjordar av kor irrar omkring,
de finner inget bete.
Även fårhjordarna går under.
19 Jag ropar till dig, Herre,
för en eld har förtärt
betet i ödemarken
och flamman förbränt
markens alla träd.
20 (I) Även de vilda djuren
längtar efter dig,
för bäckarnas vatten har torkat ut
och en eld har förtärt
betet i ödemarken.
Bön om skydd mot onda människor
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Rädda mig, Herre,
från onda människor,
skydda mig från våldsmän
3 som gör onda planer i sina hjärtan
och vållar strid varje dag.
4 [a]De vässar sina tungor som ormar,
de har huggormsgift
bakom sina läppar.
Sela
5 Bevara mig, Herre,
från de gudlösas händer,
skydda mig från våldsmän
som planerar för att
få mina fötter på fall.
6 De stolta gillrar fällor
med rep för mig,
de lägger nät vid vägens kant,
de sätter snaror för mig.
Sela
7 [b]Jag säger till Herren:
Du är min Gud.
Lyssna, Herre,
till mitt rop om nåd!
8 Herre, min Herre,
min frälsnings styrka[c],
du skyddar mitt huvud
på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte
de gudlösas önskningar,
låt inte deras planer lyckas
så att de förhäver sig.
Sela
10 [d]Låt dem som omringar mig
själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 [e]Låt glödande kol regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup så att de aldrig
kommer upp.
12 Förtalare ska inte bestå i landet,
våldsmän ska jagas av olycka
med slag på slag.
13 [f]Jag vet att Herren ska ta sig an
den förtrycktes sak
och skipa rätt åt den fattige.
14 De rättfärdiga ska prisa ditt namn,
de ärliga ska bo inför ditt ansikte.
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [g]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [h]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [i]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[j],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [k]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[l]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation