M’Cheyne Bible Reading Plan

David blir kung över hela Israel

11 ^(A) Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.^{[a] 2 (B)} Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.” ^3 (C) När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

^4 (D) David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, där jebusiterna bodde. ⁵ Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg,^[b] som nu är Davids stad. ⁶ David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde resten av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids hjältar

^10 (E) Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

^11 (F) Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam^[c], son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. ^12 (G) Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna^[d]. ¹³ Han var med David vid Pas-Dammim när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. ¹⁴ Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

^15 (H) Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶ David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷ David sade längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁸ Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. ¹⁹ Han sade: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det.

Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

²⁰ Abshaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹ Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^22 (I) Dessutom Benaja,^[e] son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna^[f] i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ^23 (J) Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång.^[g] Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴ Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.

Stridsmän som anslöt sig till David

12 ^(O) Dessa var de som kom till David i Siklag^[h] medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. ^2 (P) De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.

Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:

^8 (Q) Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:

⁹ Eser, den främste,

Obadja, den andre,

Eliab, den tredje,

¹⁰ Mashmanna, den fjärde,

Jeremia, den femte,

¹¹ Attaj, den sjätte,

Eliel, den sjunde,

¹² Johanan, den åttonde,

Elsabad, den nionde.

¹³ Jeremia, den tionde,

Makbannaj, den elfte.

¹⁴ Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. ^15 (R) Det var de som i första månaden^[i] gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.

¹⁶ Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. ^17 (S) Då gick David ut emot dem och sade till dem: ”Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det.” ^18 (T) Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:

David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.

^19 (U) Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filisteerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: ”Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!”

²⁰ När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. ^21 (V) De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. ²² Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.

^23 (W) Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom:

²⁴ Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,

²⁵ av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,

²⁶ av Levi söner 4 600,

²⁷ därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,

^28 (X) dessutom Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,

^29 (Y) av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –

³⁰ av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,

³¹ av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,

³² av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,

³³ av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,

³⁴ av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,

³⁵ av daniterna män rustade till strid, 28 600,

³⁶ av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,

³⁷ och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.

³⁸ Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. ³⁹ De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. ⁴⁰ De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.

Förmaningar

13 ^(A) Håll syskonkärleken levande. ^2 (B) Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster^[a] utan att veta om det. ^3 (C) Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.

^4 (D) Äktenskapet ska hållas i ära hos alla^[b] och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. ^5 (E) Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig.^{[c] 6} Därför kan vi frimodigt säga:

^7 (F) Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro. ^8 (G) Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

^9 (H) Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom regler om mat^[e] som inte har hjälpt dem som har sysslat med sådant. ^10 (I) Vi har ett altare^[f] från vilket tabernaklets tjänare^[g] inte har rätt att äta. ^11 (J) Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men kropparna bränns upp utanför lägret. ^12 (K) Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att helga folket med sitt eget blod.

^13 (L) Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära. ^14 (M) Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma. ^15 (N) Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar^[h] hans namn. ^16 (O) Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.

^17 (P) Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap. Låt dem göra det med glädje och inte suckande, för det skulle inte vara lyckligt för er.

^18 (Q) Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete och vill göra rätt på alla sätt. ¹⁹ Särskilt vill jag att ni ber att jag snart ska få komma tillbaka till er.

^20 (R) Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. ²¹ Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

Sluthälsningar

²² Jag ber er, bröder, att lyssna tåligt till mina förmanande ord. Jag har ju skrivit kortfattat till er.

^23 (S) Jag kan berätta för er att vår broder Timoteus^[i] har blivit frisläppt. Kommer han snart ska jag besöka er tillsammans med honom. ²⁴ Hälsa alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er. ²⁵ Nåden vare med er alla.

Gräshopporna

7 Detta lät Herren Gud mig se:

Han skapade gräshoppor när sommargräset började växa upp, sommargräset efter kungsslåttern^[a]. ² När de hade slukat allt grönt i landet sade jag: ”Herre, Herre, förlåt! Hur ska Jakob kunna bestå, han som är så liten?” ^3 (A) Då ångrade Herren detta. ”Det ska inte ske”, sade Herren.

Elden

Jag såg att Herren Gud kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet. ^5 (B) Då sade jag: ”Herre Gud, sluta! Hur ska Jakob kunna bestå, han som är så liten?” ⁶ Då ångrade Herren detta. ”Inte heller detta ska ske”, sade Herren Gud.

Sänklodet

Jag såg Herren stå på en lod^[b]rät mur med ett lod i sin hand. ^8 (D) Och Herren sade till mig: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sade Herren: ”Se, jag ska hänga upp ett lod mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte skona dem en gång till.

^9 (E) Isaks offerhöjder ska bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda, och mot Jerobeams hus ska jag resa mig med svärdet.”

Amos och prästen i Betel

^10 (F) Amasja, prästen i Betel, sände bud till Israels kung Jerobeam och lät säga: ”Amos konspirerar mot dig mitt ibland Israels folk. Landet står inte ut med allt hans ordande, ¹¹ för Amos har sagt: Jerobeam ska dö för svärd och Israel ska föras bort i fångenskap från sitt land.”

^12 (G) Och Amasja sade till Amos: ”Du siare, ge dig i väg och fly till Juda land. Tjäna ditt levebröd där och profetera där! ¹³ I Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom^[c] och ett rikets tempel.” ^14 (H) Amos svarade Amasja: ”Jag är ingen profet, ingen profetlärjunge^[d]. Jag är boskapsherde och odlar mullbärsfikon^[e]. ^15 (I) Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel. ^16 (J) Så hör nu Herrens ord:

Du säger:

Jesu födelse

2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus^[a] utgick ett påbud att hela världen^[b] skulle skattskrivas. ² Detta var den första skattskrivningen^[c], och den hölls när Quirinius^[d] styrde i Syrien. ³ Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

^4 (A) Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. ⁵ Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

⁶ Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, ^7 (B) och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet^[e].

⁸ I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹ Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. ¹⁰ Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹ I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren^[f]. ¹² Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

¹³ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

¹⁵ När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" ¹⁶ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷ När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. ¹⁸ Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹ Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰ Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Jesu omskärelse

^21 (D) När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till^[h] i sin mors liv.

Jesus bärs fram i templet

^22 (E) När tiden var inne för deras rening^[i] enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³ som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.^{[j] 24 (F)} De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor^[k].

^25 (G) I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶ Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde^[l]. ²⁷ Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, ²⁸ tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

³³ Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. ^34 (L) Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. ^35 (M) Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

³⁶ Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, ^37 (N) och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ^38 (O) Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

^39 (P) När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. ^40 (Q) Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

^41 (R) Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. ⁴² När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, ⁴³ men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴ De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵ När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

⁴⁶ Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ^47 (S) Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. ⁴⁸ När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." ⁴⁹ Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far^[m]?" ^50 (T) Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

⁵¹ Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ^52 (U) Och Jesus växte i vishet, ålder^[n] och välbehag inför Gud och människor.