M’Cheyne Bible Reading Plan
Amasja blir kung i Juda
14 (A) I Joashs, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joashs son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin[b] och var från Jerusalem. 3 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans far Joash hade gjort, 4 men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna.
5 (C) Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 (D) Men mördarnas barn dödade han inte, som det stod skrivet[c] i Moses lagbok där Herren befallt: ”Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.” 7 Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.
8 (E) Sedan skickade Amasja sändebud till Joash, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra.” 9 (F) Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 10 Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men nöj dig med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”
11 Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid det Bet-Shemesh som hör till Juda. 12 Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. 13 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Ahasja, blev tillfångatagen[d] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar[e]. 14 (G) Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
15 (H) Vad som mer finns att säga om Joash, om det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig mot Juda kung Amasja, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16 Och Joash gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.
Kung Amasja dör
17 Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.
18 Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika. 19 (I) En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish[f]. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. 20 Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.
21 (J) Allt folket i Juda tog Asarja när han var sexton år[g] och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe. 22 (K) Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
Jerobeam II blir kung i Israel
23 (L) I Juda kung Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joashs son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år[h]. 24 (M) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att synda. 25 (N) Han vann tillbaka[i] Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet[j], enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona[k], Amittajs son, från Gat-Hahefer.
26 (O) Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp. 27 (P) Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.
28 (Q) Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika. 29 (R) Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.
En sista förmaning
4 (A) Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 (B) predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. 3 (C) Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 4 (D) De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
5 (E) Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Aposteln inför döden
6 (F) Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. 7 (G) Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 8 (H) Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.
Personliga hälsningar
9 (I) Gör allt du kan för att komma till mig snart. 10 (J) Demas har övergett mig, han fick kärlek till den här världen och reste till Tessalonike. Crescens har rest till Galatien[a] och Titus[b] till Dalmatien[c]. 11 (K) Lukas[d] är den ende som är kvar hos mig. Ta med dig Markus[e] hit, han är till god hjälp i min tjänst. 12 Tychikus[f] har jag sänt till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpus i Troas. Ta också med böckerna, framför allt pergamentskrifterna[g].
14 (L) Kopparsmeden Alexander[h] har gjort mig mycket ont. Herren ska ge honom efter hans gärningar. 15 Du själv måste också vara på din vakt mot honom, för han har gjort kraftigt motstånd mot vår förkunnelse.
16 När jag försvarade mig[i] första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Hoppas det inte tillräknas dem. 17 (M) Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att förkunnelsen genom mig skulle fullföljas och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap[j]. 18 (N) Herren ska också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i evigheters evighet. Amen.
19 (O) Hälsa till Prisca och Aquila[k] och Onesiforus familj. 20 (P) Erastus[l] stannade kvar i Korint, men Trofimus[m] lämnade jag i Miletos eftersom han var sjuk. 21 Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, även Pudens, Linus[n], Claudia och alla bröderna. 22 Herren vare med din ande. Nåden vare med er.
Efraims och Samariens ondska
7 (A) När jag vill hela Israel,
då avslöjas
Efraims missgärning
och Samariens ondska,
för de begår svek,
tjuvar gör inbrott
och rövarband plundrar
på vägarna.
2 (B) I sina hjärtan tänker de inte på
att jag kommer ihåg
all deras ondska.
Nu är de omringade
av sina gärningar,
de är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare.
De liknar en ugn
som bagaren värmt upp.
När han knådat degen
slutar han elda
tills degen har jäst.
5 (C) På vår kungs dag
drack sig furstarna
febriga av vin,
själv räckte han smädarna handen.
6 De kommer nära,
deras hjärtan är som en ugn
där de ligger i försåt.
Hela natten sover deras bagare,
men på morgonen brinner han
som en flammande eld.
7 (D) Alla är de heta som en ugn
och förtär sina domare.
Alla deras kungar har fallit,
ingen bland dem åkallar mig.
8 (E) Efraim blandar sig med andra folk,
han är som en brödkaka
som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft
men han förstår det inte,
trots att han fått gråa hår
märker han det inte.
10 (F) Israels högmod vittnar
mot honom.
De vänder inte om
till Herren sin Gud
och söker inte hans hjälp
trots allt detta.
11 (G) Efraim har blivit som en duva,
naiv och utan vett.
De kallar på Egypten,
de går till Assur.
12 (H) Men när de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem
som fåglar under himlen.
Jag ska straffa dem
så som de hört i sin församling[a].
13 Ve över dem,
för de har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har gjort uppror
mot mig!
Jag ville friköpa dem,
men de har talat lögner
mot mig.
14 (I) De ropar inte till mig av hjärtat
utan klagar på sina bäddar.
De oroar sig[b] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som lärde dem
och stärkte[c] deras armar,
men de har ont i sinnet mot mig.
16 (J) De vänder om,
men inte till den som är därovan.
De liknar en båge som sviker.
Deras furstar ska falla för svärd
på grund av sina hätska tungor.
Det ska bli deras vanära
i Egyptens land.
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation