M’Cheyne Bible Reading Plan
Jerusalem efter fångenskapen
9 (A) Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar.
Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. 2 De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
3 (B) I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
4 Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn,
5 av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner,
6 av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690,
7 av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8 dessutom Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 9 liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.
Prästerna i Jerusalem
10 (C) Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 11 dessutom Asarja, son till Hilkia,[a] son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12 dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit[b], son till Immer, 13 liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
Leviterna i Jerusalem
14 Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, 15 dessutom Bakbackar, Heresh och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16 dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.
Dörrvakterna i Jerusalem
17 Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. 18 De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger.
19 Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj koraiterna till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 20 (D) Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! 21 Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till upppenbarelsetältet.
22 (E) Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. 23 De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt.
24 Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. 25 Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. 26 På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. 27 Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.
De övriga leviterna
28 Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. 29 Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. 30 (F) Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.
31 Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. 32 (G) Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat.
33 Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt.
34 Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
Sauls släkt
35 (H) I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. 36 Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, 37 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. 38 Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
39 (I) Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. 40 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. 41 Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. 42 Ahas[c] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 43 Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.
44 Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.
Sauls död
10 (J) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa[d].
2 Filisteerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3 När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. 4 (K) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5 När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.
6 Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. 7 När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
8 Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9 De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10 De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel[e].
11 När invånarna i Jabesh i Gilead[f] hörde om allt som filisteerna hade gjort med Saul, 12 (L) bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
13 (M) Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska[g] för att få svar. 14 Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.
Maning till uthållighet
12 (A) När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 (B) Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå[a] den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 (C) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 (D) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:
Min son, förakta inte Herrens fostran
och tappa inte modet
när han tuktar dig,
6 för den Herren älskar tuktar han
och han agar var son
han har kär.[b]
7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 (E) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 (F) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 (G) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 (H) Gör stigarna raka för era fötter[c], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 (I) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 (J) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 (K) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt[d] för ett enda mål mat. 17 (L) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig[e], trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18 (M) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 (N) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.[f] 21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.[g]
22 (O) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 (P) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 (Q) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet[h] som talar starkare än Abels blod.
25 (R) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.[i] 27 (S) Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28 (T) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 (U) för vår Gud är en förtärande eld.
Folkets brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion,
de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta i det främsta folket
som Israels hus vänder sig till!
2 (A) Dra bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område
större än ert område?
3 (B) Ni skjuter ifrån er den onda dagen
men låter våldet härska hos er.
4 (C) Ni vilar på divaner av elfenben
och latar er[a] på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 (D) Ni skrålar till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument
som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar[b]
och smörjer er med
de finaste oljorna,
men bekymrar er inte
om Josefs skada.
7 Därför ska de nu vara först
att föras bort i fångenskap.
Då är det slut med skrålet
från dem som latade sig.
8 (E) Herren Gud
har svurit vid sig själv,
säger Herren Gud Sebaot:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans borgar.
Jag ska utlämna staden
med allt som finns i den.
9 Och det ska ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, ska de alla dö. 10 (F) När en släkting och likbrännare[c] vill ta ut benen ur huset och ropar till den som är inne i huset: ”Har du någon mer där?” och han svarar: ”Ingen”, så ska han säga: ”Tyst! Herrens namn får inte nämnas[d].”
11 För se, på Herrens befallning
ska det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
12 (G) Springer hästar på klippor
eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten
till gift
och rättfärdighetens frukt
till malört.
13 (H) Ni gläder er över Lo-Debar
och säger:
”Har vi inte intagit Karnajim[e]
med vår egen kraft?”
14 (I) För se, ni av Israels hus, jag ska uppväcka ett folk mot er, säger Herren Gud Sebaot. Och de ska ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan[f].
Maria och Elisabet
39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för[a] det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."
Marias lovsång
46 (A) Då sade Maria:
"Min själ upphöjer Herren
47 och min ande jublar över Gud,
min Frälsare,
48 (B) för han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Från denna stund ska alla släkten
kalla mig salig,[b]
49 (C) för den Mäktige har gjort
stora ting med mig
och hans namn är heligt.
50 (D) Hans barmhärtighet
varar från släkte till släkte
över dem som vördar[c] honom.
51 (E) Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
52 (F) Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
53 (G) Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 (H) Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att vara barmhärtig
55 (I) mot Abraham och hans barn
till evig tid,
så som han har lovat våra fäder."
56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (J) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Sakarias lovsång
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 (K) "Välsignad är Herren, Israels Gud,
som har besökt
och återlöst sitt folk!
69 (L) Han har rest för oss
frälsningens horn[d]
i sin tjänare Davids hus,
70 (M) så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeters mun:
71 (N) frälsning från våra fiender
och från alla som hatar oss.
72 (O) Han har visat barmhärtighet
mot våra fäder
och tänkt på sitt heliga förbund,
73 (P) den ed han gav
vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
skulle få tjäna honom
utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
inför honom alla våra dagar.
76 (Q) Och du, barn, ska kallas
den Högstes profet,
för du ska gå före Herren
och bana väg för honom.
77 (R) Du ska ge hans folk kunskap
om frälsningen,
med förlåtelse för deras synder
78 (S) genom vår Guds
barmhärtiga kärlek.
Så ska en soluppgång
från höjden besöka oss,
79 (T) för att lysa över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter
in på fridens väg."
80 (U) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken[e] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation