A A A A A
Bible Book List

Jeremia 2:1-22:11Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Israels trolöshet mot Gud

Herrens ord kom till mig. Han sade: Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:

Jag minns din ungdoms hängivenhet,
    hur du älskade mig
        under din brudtid
    och följde mig i öknen,
        i landet där man inte sår.
Israel var heligt för Herren,
        den första frukten av hans skörd.
    Alla som äter av den
        drar på sig skuld,
    olycka drabbar dem,
        säger Herren.

Hör Herrens ord,
        ni av Jakobs hus,
    ni alla släkter av Israels hus.
Så säger Herren:
    Vad fann era fäder för fel hos mig,
        eftersom de gick bort ifrån mig
    och följde värdelösa avgudar
        och själva blev värdelösa?
De frågade inte: ”Var är Herren,
    han som förde oss upp
        ur Egyptens land,
    han som ledde oss i öknen,
        det öde och oländiga landet,
    torkans och dödsskuggans land,
        landet där ingen färdas
    och där ingen människa bor?”
Jag förde er in i det bördiga landet
    och ni fick äta dess frukt
        och dess goda.
    Men när ni hade kommit dit,
        orenade ni mitt land
    och gjorde min arvedel avskyvärd.

Prästerna frågade inte:
        ”Var är Herren?”
    De som hade hand om lagen
        kände mig inte,
    och herdarna var trolösa
        mot mig.
    Profeterna profeterade i Baals namn
        och följde dem
            som inte kan hjälpa.
Därför ska jag fortsätta
        gå till rätta med er, säger Herren,
    och gå till rätta med era barnbarn.

10  Dra bort till kitteernas kuster
        och se efter,
    skicka bud till Kedar[a] och undersök,
        se om något sådant har hänt där:
11  Har ett folk någonsin
    bytt bort sina gudar?
        Och ändå är de inga gudar.
    Men mitt folk har bytt bort
        sin härlighet
    mot något som inte kan hjälpa.
12  Häpna, ni himlar, över detta,
    rys av stor förfäran, säger Herren,
13  för mitt folk har begått
        en dubbel synd:
    De har övergett mig,
        källan med det levande vattnet[b],
    och gjort sig usla brunnar
        som inte håller vatten.

14  Är Israel en träl?
        Är han född som slav?
    Varför har han blivit ett byte?
15  Lejonen[c] ryter mot honom,
        man hör dem morra.
    De gör hans land till en ödemark.
        Hans städer bränns ner
            så att ingen kan bo i dem.
16  Även Memfis och Tachpanches[d] barn
    betar din hjässa kal[e].

17  Men är det inte du själv
        som vållar dig detta,
    genom att du överger
        Herren din Gud
    när han vill leda dig
        på den rätta vägen?
18  Varför vill du till Egypten
        för att dricka av Nilens[f] vatten?
    Och varför vill du till Assyrien
        för att dricka av flodens vatten?
19  Det är din ondska som tuktar dig
        och ditt avfall som straffar dig.
    Inse därför och tänk på
        hur ont och bittert det är
    att du överger Herren din Gud
        och inte fruktar mig,
    säger Herren Gud Sebaot.

20  Redan för länge sedan
    bröt jag sönder ditt ok
        och slet av dina band,
    men du sade:
        ”Jag vill inte tjäna dig.”
    På alla höga kullar
        och under alla gröna träd
    lade du dig ner och bedrev otukt.
21  Jag hade planterat dig
        som en ädel vinstock, helt äkta.
    Hur kunde du då bli en oäkta,
        främmande vinstock för mig?
22 Även om du tvättar dig med soda
        och tar mängder av såpa
    är ändå din synds fläckar
        kvar inför mig, säger Herren Gud.

23  Hur kan du säga:
    ”Jag har inte orenat mig,
        jag har inte följt baalerna?”
    Tänk hur du bar dig åt i dalen,
        kom ihåg vad du har gjort!
    Du är som ett ystert kamelsto
        som löper hit och dit,
24 som en vildåsna
    som är van vid öknen
        och flåsar i sin brunst.
    Vem kan hålla tillbaka
        hennes begär?
    Den som söker henne
        behöver inte löpa sig trött.
    Vid parningstiden[g]
        finner man henne lätt.
25  Akta din fot
        så att du inte tappar skon
    och din strupe
        så att den inte blir törstig.
    Men du svarar: ”Det är förgäves!
        Jag älskar främmande gudar
            och tänker följa dem.”

26 Liksom tjuven står med skam
        när han ertappas,
    så ska Israels hus få skämmas
        med sina kungar och furstar,
            sina präster och profeter,
27  de som säger till trästycket:
        ”Du är min far”,
    och till stenen:
        ”Du har fött mig”.
    De vänder ryggen mot mig
        och inte ansiktet.
    Men i olyckans tid ropar de:
        ”Res dig och rädda oss!”
28  Var är då dina gudar
        som du gjorde åt dig?
    Låt dem resa sig!
        Kan de rädda dig
            i din olyckas tid?
    För du, Juda,
        har lika många gudar
            som du har städer!

29 Varför går ni till rätta med mig?
    Ni har alla vänt er bort från mig,
        säger Herren.
30  Förgäves har jag slagit era barn,
        de lät sig inte tillrättavisas.
    Likt ett lejon som vållar fördärv
        har ert eget svärd slukat
            era profeter.

31 Du släkte, se Herrens ord!
    Har jag varit en öken för Israel
        eller ett land av mörker?
    Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,
        vi kommer inte mer till dig?”
32  Inte glömmer en jungfru
        sina smycken
    eller en brud sin utstyrsel?
        Men mitt folk har i alla tider
            glömt mig.

33 Hur skickligt går du inte till väga
        när du söker kärlek!
    Även de sämsta kvinnor
        har du lärt dina vägar.
34 På dina mantelflikar finns blod
    av fattiga som var oskyldiga,
        de hade inte ertappats vid inbrott[h].
35 Trots allt detta säger du:
    ”Jag är oskyldig.
        Han är inte arg på mig längre.”
    Men jag vill gå till rätta med dig,
        eftersom du säger:
            ”Jag har inte syndat.”
36  Varför far du än hit än dit
        för att ta en annan väg?
    Du blir besviken på Egypten
        liksom du blev besviken
            på Assyrien.[i]
37  Också därifrån måste du gå din väg
        med händerna på huvudet,[j]
    för Herren förkastar
        dem som du litar till,
    du får ingen framgång genom dem.

Juda och Israels otrohet

Han sade:

    Om en man skiljer sig
        från sin hustru
    och hon går ifrån honom
        och blir en annan mans hustru,
    får han då komma tillbaka[k]
            till henne?
        Skulle inte då landet bli orenat?
    Du har bedrivit otukt
        med många älskare,
    och nu kommer du tillbaka till mig?
        säger Herren.
Lyft blicken mot de kala höjderna
    och se: Var har du inte
        blivit skändad?
    Vid vägarna satt du
        och väntade på dem
            som en arab i öknen.
    Du orenade landet
        med din otukt och din ondska.

Därför hölls regnskurarna tillbaka
        och inget vårregn föll.
    Men du hade
        en äktenskapsbryterskas panna
            och ville inte skämmas.
Ändå har du nu ropat till mig:
    ”Min Far!
        Du är min ungdoms vän!”
”Kan han då vara vred för evigt
    och hålla fast vid sin vrede
        för alltid?”
    Så talade du och gjorde
        allt ont du kunde.

Kallelse till omvändelse

I kung Josias tid[l] sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.

Hennes otrogna syster Juda såg det. Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev[m] på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä[n]. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.

11  Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12  Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.

13  Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

14  Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre[o]. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15  Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.

16  När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17  På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

19 Jag sade:
    Vilken plats ska jag inte låta dig
        få bland barnen,
    och vilket ljuvligt land
        ska jag inte ge dig,
    den allra härligaste arvedel
        bland folken.
Och jag sade:
    Då ska ni kalla mig Far
        och inte vända er bort
            från mig mer.

20 Men som när en hustru
        är otrogen mot sin man,
    så har ni, Israels hus,
        varit otrogna mot mig,
            säger Herren.
21  Därför hörs rop på de kala höjderna,
        gråt och böner från Israels barn,
    för de har gått på villovägar
        och glömt Herren sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
        Jag ska bota er från er otrohet.
    ”Se, vi kommer till dig,
        för du är Herren vår Gud.
23  Ja, falskt var vårt hopp
    till höjderna,
        vårt larm på bergen.
    Ja, hos Herren vår Gud
        finns frälsning för Israel.
24  Men allt ifrån vår ungdom
    har skammens gud[p] förtärt
        frukten av våra fäders arbete,
    deras får och kor,
        deras söner och döttrar.
25  Låt oss nu ligga här i vår skam
        och låt vanära täcka oss,
    för vi har syndat
        mot Herren vår Gud,
    vi och våra fäder,
        från vår ungdom ända till i dag.
    Vi har inte lyssnat
        till Herren vår Guds röst.”

Om du vill vända tillbaka, Israel,

    säger Herren,
        vänd då om till mig.
    Om du tar bort
        dina avskyvärda gudar
            från min åsyn
    ska du slippa irra runt som flykting.
Du ska svära i sanning,
    rätt och rättfärdighet:
        ”Så sant Herren lever”,
    och då ska hednafolken
        välsigna sig i honom
            och ha sin ära i honom.

Så säger Herren
        till Juda män och till Jerusalem:
    Bryt er ny mark!
        Så inte bland törnen.
Omskär er för Herren,
        ta bort ert hjärtas förhud,
    ni Juda män
        och Jerusalems invånare.
    Annars ska min vrede
        bryta fram som en eld
    och brinna så att ingen kan släcka,
        för era onda gärningars skull.

Kommande dom

Förkunna i Juda
        och ropa och säg det i Jerusalem,
    blås i hornet i landet,
        ropa med hög röst och säg:
    ”Låt oss samlas
        och gå in i de befästa städerna[q]!”
Res ett baner i riktning mot Sion,
        sök skydd, stanna inte!
    För jag ska låta olyckan komma
        från norr med stor förödelse.
Ett lejon kommer fram ur sitt snår,
        en folkfördärvare[r] bryter upp.
    Han går ut ur sin boning
        för att göra ditt land
            till en ödemark.
    Då läggs dina städer i ruiner
        så att ingen kan bo där.
Klä er därför i säcktyg,
        klaga och jämra er,
    för Herrens brinnande vrede
        har inte vänt sig bort från oss.

På den dagen, säger Herren,
    ska kungen och furstarna
        tappa modet,
    prästerna bli förfärade
        och profeterna vara bestörta.

10  Men jag sade[s]: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn[t], 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

13  Se, han stiger upp som ett moln,
    hans vagnar är som en stormvind,
        hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
14  Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
        Jerusalem, så att du blir räddad!
    Hur länge ska onda tankar
        bo i ditt bröst?

15  Från Dan[u] hörs en röst ropa,
    från Efraims berg
        en som bådar olycka.
16 Kungör för folken,
        tala om för Jerusalem:
    En belägringshär kommer
        från fjärran land
    och höjer sitt rop mot Juda städer.
17  Som väktare kring ett åkerfält
        omringar de henne,
    för hon har varit upprorisk
        mot mig, säger Herren.
18  Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

19  O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
        och höra hornstötarna?
22  Mitt folk är dåraktigt,
        de känner mig inte.
    De är oförnuftiga barn
        och förstår ingenting.
    De är skickliga på att göra ont,
        men de förstår inte att göra gott.

23  Jag såg på jorden,
        och den var öde och tom,
    upp mot himlen,
        och där fanns inget ljus.
24  Jag såg på bergen, och de bävade
        och alla höjder vacklade.
25  Jag såg mig om,
    och där fanns ingen människa,
        himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
    och det bördiga landet
        var en öken,
    alla dess städer var ödelagda
        inför Herrens ansikte,
            för hans brinnande vrede.

27  För så säger Herren:
        Hela landet ska bli en ödemark,
    men jag ska inte göra slut
        på det helt.
28 Därför sörjer jorden
        och himlen ovanför mörknar,
    för vad jag har talat och beslutat
        ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
        flyr hela staden.
    Man ger sig in i skogssnåren
        och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
        ingen människa bor i dem mer.

30  Du ödelagda, vad vill du göra?
    Även om du klär dig i scharlakan
        och smyckar dig[v]
            med smycken av guld,
    om du förstorar dina ögon
            med smink,
    så gör du dig vacker förgäves.
        Dina älskare föraktar dig,
            de vill ta ditt liv.
31  För jag hör rop
        som från en födande kvinna,
    ångestrop
        som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
        Hon flämtar,
            hon räcker ut sina händer:
    ”O, ve mig!
        Mitt liv tynar bort
            inför mördare.”

Dom över otrohet och orättfärdighet

Gå runt på gatorna i Jerusalem

    och lägg märke till vad ni ser,
    sök på torgen om ni finner någon,
        om det finns någon enda
    som gör rätt och frågar
        efter trohet.
    Då ska jag förlåta staden.
Men även om de säger:
        ”Så sant Herren lever”,
    så svär de ändå falskt.

Herre, är det inte trohet
        dina ögon söker?
    Du slog dem,
        men de kände ingen smärta.
    Du gjorde slut på dem,
        men de vägrade
            att ta emot tillrättavisning.
    De gjorde sina pannor
        hårdare än klippan
    och vägrade omvända sig.

Då tänkte jag:
    Det är bara enkelt folk,
        de är dåraktiga,
    för de känner inte Herrens väg,
        sin Guds domslut.
Nu går jag till de stora
        och talar med dem.
    De måste ju känna Herrens väg
        och sin Guds domslut.
    Men också de har brutit sönder oket
        och slitit av banden.
Därför ska lejonet från skogen
        slå dem
    och stäppvargen
        slita sönder dem.
    Leoparden ska lura
        vid deras städer
    och alla som går ut
        ska rivas ihjäl,
    för deras brott är många
        och deras avfall svåra[w].

Varför skulle jag förlåta dig?
    Dina barn har övergett mig
        och svurit vid gudar
            som inte finns.
    Jag gav dem fullt upp av allt,
        men de var otrogna
    och samlades i skaror
        vid horhusen.
De liknar välnärda,
        brunstiga hingstar,
    var och en gnäggar
        efter sin nästas hustru.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett folk som detta?

10  Dra upp mot hennes
    vingårdsterrasser
        och förstör dem,
    men gör inte slut på henne helt.
        Riv bort hennes rankor,
            de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
    både Israels hus och Juda hus,
        säger Herren.
12  De har förnekat Herren och sagt:
        ”Han finns inte där.
    Inget ont ska drabba oss,
        svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
        Guds ord är inte i dem.
    Vad de säger ska drabba
        dem själva.”

14  Därför säger Herren Gud Sebaot så:
        Eftersom ni talar på det sättet,
    se, därför ska jag göra
        mina ord i din mun till en eld
    och detta folk till ved,
        och elden ska förtära dem.
15  Se, jag ska sända ett hednafolk
        mot er fjärran ifrån,
    ni av Israels hus, säger Herren,
    ett starkt hednafolk,
        ett urgammalt folk,
    ett folk vars språk du inte känner
        och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
        de är alla krigare.
17  De ska sluka din skörd
        och ditt bröd,
    de ska sluka dina söner och döttrar,
        de ska sluka dina får och kor,
    de ska sluka dina vinstockar
        och fikonträd.
    Dina befästa städer som du litar på,
        ska de förstöra med svärd.

18  Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19  Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”

20 Kungör det för Jakobs hus,
        ropa ut det i Juda och säg:
21  Hör detta,
        du dåraktiga folk utan förstånd!
    Ni har ögon och ser inte,
        ni har öron och hör inte.
22  Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

23  Men detta folk har ett motsträvigt
        och upproriskt hjärta.
    De har vänt sig bort
        och gått sin egen väg.
24  De säger inte i sina hjärtan:
    ”Låt oss frukta Herren vår Gud,
        som ger regn i rätt tid
            både höst och vår
    och som skänker oss
        de bestämda skördeveckorna.”

25  Era missgärningar
        har nu bringat detta i olag,
    era synder håller det goda
        borta från er,
26 för bland mitt folk
        finns ogudaktiga människor.
    De ligger i bakhåll
        liksom jägaren ligger på lur,
    de sätter snaror
        och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
        är deras hus fulla av svek.
    Därför har de blivit stora och rika,
        de har blivit feta och skinande.
28  Deras onda gärningar
    har ingen gräns,
        de dömer inte rättvist,
    de verkar inte
        för den faderlöses sak
    och hjälper inte den fattige
        att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett hednafolk som detta?

30  Förfärliga och fruktansvärda saker
        sker i landet.
31  Profeterna profeterar lögn,
    och prästerna styr efter deras råd.
        Så vill mitt folk ha det.
    Men vad ska ni göra
        när slutet på det kommer?

Jerusalem belägras

Fly från Jerusalem,

        ni Benjamins barn!
    Blås i hornet i Tekoa[x],
        res ett högt baner
            i Bet-Hakkerem[y],
    för en olycka hotar från norr
        med stor förödelse.
Jag ska ödelägga dotter Sion,
        den vackra och bortskämda.
Herdar ska komma över henne
        med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält
        runt omkring henne
    och var och en ska beta av
        sitt stycke.
Rusta er till strid mot henne!
    ”Kom, låt oss dra upp
        vid middagstid!
    Men ve oss, dagen går mot sitt slut
        och kvällens skuggor förlängs.
Kom, låt oss dra upp om natten
        och förstöra hennes palats.”

För så säger Herren Sebaot:
    Fäll träd och bygg vallar[z]
        mot Jerusalem!
    Här är staden som ska straffas.
        Den är full av förtryck.
Som en källa flödar av vatten,
        så flödar den av sin ondska.
    Man hör om våld och förödelse där,
        sår och slag är ständigt
            inför mina ögon.
Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig
        ifrån dig
    och gör dig till en ödemark,
        ett land där ingen bor.

Så säger Herren Sebaot:
    Man ska bärga en efterskörd
        från dem som är kvar av Israel,
            som från en vinstock.
    Räck ut din hand på nytt,
        som när man plockar druvor
            från rankorna.
10  Till vem ska jag tala
    och för vem ska jag vittna
        så att de hör?
    Deras öron är stängda[aa]
        så att de inte kan höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
        de vill inte veta av det.

11  Därför är jag fylld av Herrens vrede,
        jag orkar inte hålla tillbaka den.
    Ös ut den över barnen på gatan
        och över de unga där de samlas.
    Både man och kvinna ska drabbas,
        också den gamle
    och den som fyllt sina dagars mått.
12  Främlingar ska ta över deras hus,
        deras åkrar och hustrur,
    för jag ska räcka ut min hand
        mot dem som bor i landet,
            säger Herren.

13  Hög som låg,
        alla söker de oärlig vinst.
    Både profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
14  De tar det lätt med att bota
        mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.
15 De ska stå där med skam,
        för de har gjort avskyvärda saker.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.

16  Så säger Herren:
    Ställ er vid vägarna och spana,
        fråga efter de urgamla stigarna.
    Fråga efter den goda vägen
        och vandra på den,
    så ska ni finna ro för era själar[ab].
        Men de svarade:
            ”Vi vill inte vandra på den.”
17  När jag satte väktare
        över er och sade:
    ”Lyssna till basunens ljud”,
        svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

18 Hör därför, ni hednafolk,
    och lägg märke till, du församling,
        vad som sker bland dem.
19  Hör du jord: Se, jag ska låta
    olycka drabba detta folk,
        frukten av deras tankar,
    eftersom de inte har lyssnat
        på mina ord
    utan förkastat min lag.

20  Vad bryr jag mig om
        rökelse[ac] från Saba
    eller finaste kalmus[ad]
        från fjärran land?
    Era brännoffer har jag inte behag till
        och era slaktoffer
            tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
    Se, jag ska lägga stötestenar
        framför detta folk,
    och på dem ska fäder och söner
        snubbla tillsammans,
    grannar och vänner förgås.

22  Så säger Herren:
    Se, ett folk kommer
        från landet i norr,
    ett stort hednafolk reser sig
        vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans[ae],
        de är grymma och skoningslösa.
    Deras röst är som havets dån,
        och på sina hästar rider de fram,
    rustade som kämpar till strid
        mot dig, dotter Sion.
24  Vi har hört ryktet om dem.
    Våra händer sjunker ner,
        ängslan griper oss,
    ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på fältet
        och vandra inte på vägen,
    för fiendens svärd är där
        med skräck från alla sidor.
26  Du, mitt folk, min dotter,
        klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
    sjung sorgesång
            som efter ende sonen
        och håll bitter dödsklagan.
    Plötsligt drabbar oss fördärvaren.

27  Jag har satt dig att pröva mitt folk
        och gjort dig till en fast borg,
    för att du ska lära känna
        och pröva deras väg.
28  Alla är de förhärdade rebeller
        som går med förtal,
    de är som koppar och järn,
        allihop är fördärvare.
29 Blåsbälgen pustar,
        men ur elden kommer bara bly.
    Mer rening är meningslös,
        de onda rensas inte ut.
30  ”Förkastat silver” kallar man dem,
        för Herren har förkastat dem.

Dom över falsk gudsdyrkan

Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:

Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka. Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.

Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. 11  Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste[af]? Se, jag har själv sett det, säger Herren.

12  Gå bort till den plats i Shilo[ag] där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13  Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14  därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15  Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.

16  Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18  Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning[ah]. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.

19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? 20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.

21  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[ai] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22  För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer. 23  Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” 24  Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.

25  Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. 26  Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.

27 Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”

Dom över Hinnoms sons dal

29  Klipp av ditt hår[aj] och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede. 30  Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31  De har byggt upp Tofethöjderna[ak] i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.

32  Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33  Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34  I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud[al], för landet ska läggas öde.

På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.

Ett avfall utan motstycke

Säg också till dem: Så säger Herren:

Om någon faller,
        reser han sig då inte igen?
    Och om någon går vilse,
        vänder han då inte om?
Varför vänder de sig ständigt bort,
        detta Jerusalems folk?
    De håller fast vid sitt svek,
        de vägrar att vända om.
Jag har lyssnat och hört efter.
        De talar det som inte är rätt.
    Ingen enda ångrar sin ondska,
        ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
    Alla viker av i egen riktning,
        likt hästar som störtar sig ut
            i striden.

Till och med storken under himlen
        vet sin bestämda tid,
    och turturduvan, svalan och tranan
        passar tiden
            när de ska komma tillbaka.
    Men mitt folk
        känner inte Herrens domslut.
Hur kan ni säga: ”Vi är visa,
        vi har Herrens lag?”
    Visst! De skriftlärdas lögnpenna
        har förvandlat lagen till lögn.
De visa ska komma på skam,
        bli förskräckta och fångade.
    Se, de har förkastat Herrens ord.
        Vad har de då för vishet?

10  Därför ska jag ge deras hustrur
        åt andra
    och deras åkrar åt erövrare,
        för alla söker de oärlig vinst,
            hög som låg.
    Profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
11  De tar det lätt med att bota
        dottern mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.

12 De ska få skämmas
    för att de har gjort något
        så avskyvärt.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.
13  Jag ska rycka bort och förgöra dem,
        säger Herren.
    Inga druvor blir kvar
        på vinstockarna
    och inga fikon på fikonträden,
        till och med löven är vissnade.
    Det jag gav dem
        ska tas ifrån dem.

14  Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas
        och gå in i de befästa städerna
            och möta slutet där,
    för Herren vår Gud
        låter oss förgås.
    Han ger oss förgiftat vatten
        att dricka,
    för vi har syndat mot Herren.
15  Vi väntade på välgång,
        men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
        men se, skräck råder.
16  Från Dan hörs hans hästar frusta,
    när hans hingstar gnäggar
        bävar hela landet.
    De kommer och slukar landet
        med allt som finns där,
    staden och alla som bor i den.
17  Se, jag sänder ormar bland er,
    giftormar som inte kan besvärjas,
        och de ska bita er, säger Herren.

Profetens stora sorg

18 Var ska jag få lindring i min sorg?
        Mitt hjärta är sjukt i mig.
19  Hör, dottern mitt folk
        ropar från fjärran land:
    ”Finns inte Herren mer i Sion?
        Är hennes kung inte längre där?”
    Varför har de retat mig till vrede
            med sina bilder,
        med sina främmande avgudar?
20 ”Skördetiden är förbi,[am]
        sommaren är över,
    men vi har inte blivit räddade.”
21 Jag är förkrossad,
        för dottern mitt folk har krossats.
    Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22  Finns det ingen balsam i Gilead[an],
        finns där ingen läkare?
    Varför blir dottern mitt folk
        inte botad?

Klagan över folkets ogudaktighet

O, att mitt huvud

    vore en vattenbrunn
        och mina ögon en källa av tårar!
    Då skulle jag gråta dag och natt
        över de slagna
            hos dottern mitt folk.

O, att jag hade en viloplats i öknen,
    så att jag kunde lämna mitt folk
        och gå bort från dem,
    för de är alla äktenskapsbrytare,
        en samling trolösa.
De spänner sin tunga som en pilbåge,
    lögn och inte sanning
        härskar i landet.
    De går från illdåd till illdåd,
        mig vill de inte veta av,
            säger Herren.

Var och en ska vara på sin vakt
        för sin vän,
    ingen kan lita
        ens på sin bror,
    för varje bror är en listig bedragare[ao]
        och varje vän går med förtal.
Var och en sviker sin vän,
        ingen talar sanning.
    De lär sina tungor att tala lögn,
        de tröttar ut sig med att göra illa.
Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte
        veta av mig, säger Herren.

Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter dem
        och prövar dem,
    för vad annat kan jag göra
        med dottern mitt folk?
Deras tunga är en mördande pil,
        deras mun talar svek.
    De talar vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägger de fällor
            för honom.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett sådant folk som detta?

10  Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
11  Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.

12  Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14  utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.

15  Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16  Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.

Nöden vid Jerusalems undergång

17  Så säger Herren Sebaot:
    Se er om och kalla på gråterskor[ap]
        så att de kommer,
    sänd efter kunniga kvinnor,
        låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
        en sorgesång över oss,
    så att våra ögon rinner av tårar
        och vattnet strömmar
            från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
    ”Vilken förödelse
        som har drabbat oss!
    Vi skäms djupt,
        vi måste lämna landet,
    för de har rivit våra hem.”

20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
    öppna era öron
        för ordet från hans mun.
    Lär era döttrar sorgesång,
        lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
    genom våra fönster
        och kommer in i våra palats.
    Den rycker bort barnen från gatan
        och de unga männen från torgen.
22  Säg: Så säger Herren:
    Människornas döda kroppar
        ligger som gödsel på marken,
    som kärvar efter skördemannen,
        och ingen samlar upp dem.

23 Så säger Herren:
    Den vise ska inte berömma sig
        av sin vishet,
    den starke inte av sin styrka
        och den rike inte av sin rikedom.
24  Den som vill berömma sig,
    han ska berömma sig av
        att han har insikt och känner mig:
    Att jag är Herren,
        som verkar med nåd,
            rätt och rättfärdighet på jorden,
    för i det har jag min glädje,
        säger Herren.[aq]

25  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[ar] som ändå är oomskurna: 26  Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Gud och avgudarna

10 Hör det ord

    som Herren talar till er,
        ni av Israels hus.
Så säger Herren:
    Ta inte efter hednafolkens sätt,
        låt er inte skrämmas
            av tecknen på himlen
    därför att hednafolken
        skräms av dem,
för folkens seder är tomhet.
    Man hugger ett träd i skogen,
        och hantverkarens händer
            formar det med yxan.
Man pryder det med silver och guld
    och fäster det med hammare
        och spik
    så att det inte faller omkull.
Som fågelskrämmor på ett gurkfält
        står de där och kan inte tala.
    Man måste bära dem,
        för de kan inte gå.
    Var inte rädd för dem,
        för de kan inte göra något ont,
            inte heller något gott.

Ingen är som du, Herre.
    Du är stor, och stort och mäktigt
        är ditt namn.
Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens kung?
        Det anstår dig.
    Bland folkens alla visa
        och i alla deras riken
            finns ingen som du.[as]
Alla är de oförnuftiga
        och dåraktiga,
    vägledda av tomma trägudar.

Silvret som hamras
    hämtas från Tarshish[at]
        och guldet från Ufas[au].
    Snickarnas och guldsmedernas verk
        kläs sedan i blått och purpur[av].
    Allt är tillverkat av konstnärer.
10  Men Herren är den sanne Guden,
    han är den levande Guden,
        den evige Kungen.
    För hans vrede bävar jorden,
        och folken uthärdar inte
            hans harm.

11  Så ska ni säga till dem:
    De gudar som inte har gjort
            himmel och jord
    ska utrotas från jorden
        och inte finnas kvar
            under himlen.[aw]

12  Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
13  När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
14  Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
16  Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

Kommande fångenskap

17 Samla er packning
        och lämna landet,
    ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
    Den här gången slungar jag bort
        dem som bor i landet.
    Jag ska ansätta dem hårt
        så att de känner det.

19  Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
20  Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
21  för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
22  Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.

Profetens bön

23  Jag vet, Herre:
    Människans väg
        beror inte på henne själv,
    det står inte i vandrarens makt
        att styra sina steg.
24  Tukta mig, Herre,
    men med måtta, inte i vrede,
        så att du inte krossar mig.
25  Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över stammarna
        som inte åkallar ditt namn,
    för de har slukat Jakob,
        slukat och gjort slut på honom
            och ödelagt hans boning.”

Juda förbundsbrott

11 Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”

Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt[ax] i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”

Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10  De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.

11  Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem. 12  Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan. 13  För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator[ay] som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.

14  Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.

15 Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”

Mordhot mot profeten

18 Herren uppenbarade för mig
        så att jag fick veta det,
    du lät mig se vad de hade för sig.
19  Själv var jag som ett oskyldigt lamm
        som förs bort för att slaktas,
    jag visste inte att de tänkte ut
        onda planer mot mig:
    ”Vi ska fördärva trädet
        med dess frukt,
    vi ska utrota honom
        ur de levandes land
    så att ingen mer
        minns hans namn.”

20  Men Herren Sebaot
    är en rättvis domare
        som prövar hjärtan och njurar.
    Låt mig få se din hämnd på dem,
        för jag har lagt fram
            min sak för dig.

21  Därför säger Herren så om Anatots män[az], som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!” 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält. 23 Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.

Undran över Herrens handlande

12  Rättfärdig är du, Herre,

    när jag vill gå till rätta
        med dig.
    Ändå måste jag tala med dig
        om dina domslut.
    Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
        Varför lever alla trolösa
            så trygga?
Du planterar dem och de slår rot,
        de växer och bär frukt.
    Du är nära i deras mun,
        men långt från deras inre.

Men du, Herre, känner mig.
    Du ser mig och prövar
        hur mitt hjärta är mot dig.
    Ryck bort dem som får till slakt
        och förbered dem för dagen
            då de dödas.
Hur länge ska landet sörja
    och hela markens gräs
        torka bort,
    så att både fyrfotadjur och fåglar
        går under för invånarnas ondska?
    De säger: ”Han kan inte se
        vår framtid.”

Guds svar

Om du springer ikapp med fotfolk
        och de tröttar ut dig,
    hur skulle du då kunna
        tävla med hästar?
    Du känner dig trygg i fredligt land,
        men hur ska du klara dig
            i snåren vid Jordan[ba]?
Dina bröder och din fars hus
        är också trolösa mot dig,
    de ropar för full hals
        bakom din rygg.
    Lita inte på dem,
        även om de talar vänligt
            med dig.

Jag har övergett mitt hus,
        lämnat mitt arv
    och gett min älskade
        i fiendens hand.
Min arvedel blev
        som ett lejon i skogen mot mig.
    Hon höjde sin röst mot mig,
        därför hatar jag henne.
Min arvedel har blivit för mig
        som en spräcklig rovfågel
    som angrips av andra rovfåglar[bb]
        runt omkring.
    Gå och samla markens alla djur
        och låt dem komma för att äta!

10  Många herdar
    har fördärvat min vingård
        och trampat ner mitt land.
    De har gjort mitt härliga land
        till en öde öken,
            till en ödemark.
11 Sörjande och öde
        ligger det framför mig.
    Hela landet ligger öde,
        för ingen bryr sig om det.
12 Över alla kala höjder i öknen
        rycker plundrare fram,
    för Herrens svärd slukar allt
        från landets ena ände
            till den andra.
    Ingen kan känna sig trygg.
13  De har sått vete men skördat törne.
        Förgäves tröttar de ut sig.
    Ni kommer att skämmas
        över er gröda
    på grund av Herrens
        brinnande vrede.

Upprättelse för Israels grannar

14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

15 Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16  Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Profetens höftskynke

13 Då sade Herren till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.” Jag köpte ett höftskynke som Herren hade befallt och satte det runt mina höfter.

Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: ”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat[bc] och göm det i en bergsskreva.” Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.

En lång tid därefter sade Herren till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.” Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting.

Då kom Herrens ord till mig. Han sade: Så säger Herren: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11  För liksom en mans höftskynke är nära hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus vara nära mig, säger Herren. De skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.

Juda liknas vid ett vinkärl

12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. När de då säger till dig: ”Det vet vi väl, att alla vinkärl ska fyllas med vin!” 13  så svara dem: Så säger Herren: Se, jag ska fylla alla som bor i detta land så att de blir berusade – kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och Jerusalems alla invånare. 14  Och jag ska krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag ska inte vara barmhärtig eller skonsam eller förbarma mig så att jag låter bli att förgöra dem.

Ohörsamhet leder till fångenskap

15 Hör och lyssna till detta!
    Var inte högmodiga,
        för Herren har talat.
16  Ge ära åt Herren er Gud,
        innan han låter mörkret komma
    och innan era fötter snubblar
        på bergen när det skymmer.
    Ni väntar på ljus,
        men han ska förvandla det
    till dödsskugga, till tjockt mörker.
17  Men vill ni inte höra på detta,
    så måste jag gråta i det fördolda
        över ert högmod.
    Bittert gråter jag
        och tårar strömmar
            från mina ögon,
    därför att Herrens hjord
        förs bort i fångenskap.

18  Säg till kungen
        och drottningmodern:[bd]
    Stig ner från er tron,
        för den praktfulla kronan
    har fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängda
    och ingen finns
        som öppnar dem.
    Hela Juda är bortfört i fångenskap,
        helt och hållet bortfört.

20 Lyft er blick och se
        dem som kommer norrifrån.
    Var är hjorden du fick,
        din härliga hjord?
21  Vad ska du säga,
    när de du gjorde till nära vänner
        sätts till härskare över dig?
    Ska du då inte gripas av vånda
        som en kvinna i födslosmärtor?
22  Men om du säger i ditt hjärta:
        ”Varför har detta hänt mig?”
    så ska du veta att det var
        för din stora missgärnings skull
    som ditt mantelsläp lyftes upp
        och din kropp utsattes för våld.

23  Kan en nubier förvandla sin hud
        eller en leopard sina fläckar?
    Då skulle också ni kunna göra gott,
        ni som har vant er att göra ont.
24  Därför ska jag skingra dem
    som strå som förs bort
        av ökenvinden.
25 Det ska vara din lott,
    den del du får av mig,
        säger Herren,
    därför att du har glömt mig
        och litat till lögn.
26 Därför ska jag också dra upp
    mantelsläpet över ditt ansikte
        så att man ser din skam,
27  ditt äktenskapsbrott,
    ditt liderliga frustande,
        din skamliga otukt.
    På höjderna och på fältet
        har jag sett dina vidrigheter.
    Ve dig, Jerusalem!
        Hur länge ska det dröja
            innan du blir ren?

Den stora torkan

14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.

Juda sörjer,
    dess portar tynar bort,
        de lutar sig sörjande mot jorden
    och ett sorgerop stiger upp
        från Jerusalem.
De mäktiga sänder sina tjänare
        efter vatten,
    men när de kommer till dammarna
        finner de inget vatten
    utan måste vända tillbaka
        med tomma kärl.
    De är skamsna och förtvivlade
        och täcker huvudet.
Marken spricker
        eftersom det inte regnar i landet.
    Jordbrukarna står med skam
        och täcker sina huvuden.

Även hinden på fältet
        överger sin nyfödda kalv,
    eftersom det inte finns något grönt.
Vildåsnorna står på höjderna
    och flämtar efter luft
        som schakaler.
    Deras ögon är matta,
        för det finns inget gräs.

Våra missgärningar vittnar mot oss,
    men grip in ändå,
        för ditt namns skull, Herre.
    Gång på gång har vi avfallit
        och syndat mot dig.
Du Israels hopp,
        dess frälsare i nödens tid,
    varför är du
        som en främling i landet,
    en vandrare
        som bara stannar för en natt?
Varför är du som en rådlös man,
    som en hjälte
        som inte kan hjälpa?
    Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
        och vi är uppkallade
            efter ditt namn.
    Överge oss inte!

10  Så säger Herren om detta folk:
    De vill gärna driva omkring
        på det sättet,
    de håller inte sina fötter i styr.
        Därför har Herren inte
            behag till dem.
    Han minns nu deras missgärning
        och ska straffa dem
            för deras synder.

11  Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk. 12  För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.

13  Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”

14  Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.

15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under. 16  Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.

17  Tala till dem detta ord:

Tårar strömmar från mina ögon
    natt och dag,
        och de ska inte sluta,
    för jungfrun, dottern mitt folk,
        har drabbats
            av ett förkrossande slag,
        ett svårt och oläkligt sår.
18  Går jag ut på fälten
    ligger där män genomborrade
        av svärd,
    och kommer jag in i staden
        möts jag av svältens plågor.
    Både profet och präst
        drar vidare mot ett land
            de inte känner.

Profetens förbön

19  Har du helt förkastat Juda?
        Känner du avsky för Sion?
    Eller varför har du slagit oss
        så att ingen kan bota oss?
    Vi väntar på välgång,
        men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
        men se, skräck råder.
20  Herre, vi erkänner vår ondska
        och våra fäders missgärning,
    att vi har syndat mot dig.
21  För ditt namns skull:
    Förkasta oss inte,
        låt inte din härlighets tron
            bli föraktad.
    Kom ihåg ditt förbund med oss
        och bryt det inte.

22  Kan någon av hednafolkens
        tomma avgudar ge regn?
    Kan himlen av sig själv
        låta skurar falla?
    Nej, bara du, Herre vår Gud!
        Vi hoppas på dig,
            för du har gjort allt detta.

Folket måste straffas

15  Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel[be] trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen. Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem. Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse[bf], Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

För vem har förbarmande
    med dig, Jerusalem,
        vem har medlidande med dig?
    Vem tar en omväg för att fråga
        hur det är med dig?
Du har förkastat mig, säger Herren,
        och vänt mig ryggen.
    Därför har jag räckt ut min hand
        mot dig för att förgöra dig.
    Jag är trött på att hålla tillbaka.

Jag kastade dem med kastskovel[bg]
        vid landets portar,
    jag gjorde dem barnlösa,
        jag förgjorde mitt folk –
    men de vände inte om
        från sina vägar.
Deras änkor blev fler inför mig
        än sandkornen i havet.
    Mödrarna till deras unga män
        lät jag härjas av inkräktare
            mitt på ljusa dagen.
    Plötsligt lät jag ångest och skräck
        drabba dem.
Den som hade fött sju söner
        svimmade och gav upp andan.
    Hennes sol gick ner
        medan det ännu var dag,
            hon får blygas och skämmas.
    De som är kvar av dem
        ska jag överlämna
    åt deras fienders svärd,
        säger Herren.

Profetkallets vånda

10  ”Ve mig, min mor,
        att du fött mig,
    en man som skapar strid
        och osämja för hela landet!
    Jag har inte lånat dem något
        och de har inte gett lån till mig.
    Ändå förbannar alla mig.”

11  Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

13  Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14  Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”

15 Herre, du förstår.
    Tänk på mig
        och ta hand om mig,
    och ge mig hämnd
        på mina förföljare.
    Ryck inte bort mig,
        du som är sen till vrede.
    Tänk på hur jag hånas
        för din skull.
16  Dina ord kom och jag åt dem,
    ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
        och glädje,
    för jag är uppkallad
        efter ditt namn,
    Herre Gud Sebaot.
17  Jag har inte suttit tillsammans
        med gycklare för att roa mig.
    Eftersom din hand var över mig
        satt jag ensam,
    för du har fyllt mig med vrede.
18  Varför ska jag ständigt plågas,
        och varför är mitt sår oläkbart?
            Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig
        som en sinande bäck,
    som ett vatten
        som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:
        Om du vänder om
    låter jag dig komma tillbaka,
        och du ska få tjäna mig.
    Om du skiljer det äkta
        från det oäkta
            ska du bli som min mun.
    Folket ska vända tillbaka till dig,
        men du ska inte vända tillbaka
            till dem.
20  Jag ska göra dig till en fast
        kopparmur mot detta folk.
    De ska strida mot dig,
        men de kan inte besegra dig,
    för jag är med dig
        för att hjälpa dig och rädda dig,
            säger Herren.
21 Jag ska rädda dig
        ur de ondas våld
    och befria dig
        ur våldsmännens hand.

Nödens dag

16 Herrens ord kom till mig. Han sade: Du ska inte ta dig hustru eller få söner och döttrar på denna plats. För så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som föder dem och fäderna som får dem i detta land: De ska dö av svåra sjukdomar. Man ska inte sörja dem eller begrava dem, utan de ska bli gödsel på marken. Genom svärd och svält ska de gå under, och deras döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur.

För så säger Herren: Du ska inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem eller trösta dem. För jag har tagit bort min frid från detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet. Både stora och små ska dö i detta land utan att bli begravda, och man ska inte hålla dödsklagan över dem. Ingen ska rista sig eller raka sitt huvud för deras skull. Man ska inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon som sörjer en död eller ge tröstebägare att dricka när någon har förlorat far eller mor.

Du ska inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka. För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever ska jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.

10  När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: ”Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren vår Gud?” 11 då ska du svara dem: ”Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. För se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta och vill inte lyssna på mig. 13  Därför ska jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där ska ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag ska inte ha något förbarmande med er.”

Befrielse ur fångenskapen

14  Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, 15 utan: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder dit han hade fördrivit dem.” För jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav deras fäder.

16  Se, jag ska sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Sedan ska jag sända bud efter många jägare, och de ska fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor, 17  för mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18  Och först ska jag i dubbelt mått straffa dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och avskyvärda gudar och fyllt min arvedel med sina vidrigheter.

19  Herre, du min styrka och mitt värn,
        min tillflykt på nödens dag,
    till dig ska hednafolken komma
        från jordens ändar och säga:
    ”Bara lögn har våra fäder ärvt,
        tomma avgudar
            som inte kan hjälpa.
20  Kan en människa göra sig gudar?
        Nej, de gudarna är inga gudar.”
21  Därför ska jag nu visa dem,
        den här gången
    ska jag låta dem känna
        min hand och min makt.
    De ska inse
        att mitt namn är Herren.

Juda synd

17 Juda synd är skriven

    med järnstift,
        ristad med diamantspets
    på deras hjärtas tavla
        och på deras altares horn.
Som man tänker på sina barn,
    så tänker de på sina altaren
        och sina asherapålar
    vid gröna träd och på höga kullar.

Mitt berg på fältet,
    din rikedom och alla dina skatter
        ska jag lämna till plundring
    liksom dina offerhöjder,
        på grund av synd
            i hela ditt land.
Det är ditt eget fel
    att du måste avstå ifrån det arv
        som jag har gett dig.
    Jag ska låta dig tjäna dina fiender
        i ett land som du inte känner,
    för ni har tänt min vredes eld,
        och den ska brinna för evigt.

Förbannelse och välsignelse

Så säger Herren:
    Förbannad är den
        som litar till människor
    och söker sin styrka
        i det som är kött
    och vars hjärta vänder sig bort
        från Herren.
Han är som en torr buske på heden
    och får inte se
        något gott komma.
    Han bor på brända platser i öknen,
        på salt jord där ingen bor.

Men välsignad är den
        som litar till Herren
    och har Herren till sin trygghet.
Han är som ett träd
        planterat vid vatten
    som sträcker sina rötter
        till bäcken.
    Det fruktar inte om hetta kommer,
        dess löv är alltid gröna.
    Det oroas inte under torra år,
        och det slutar aldrig
            att bära frukt.

Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
        det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?
10  Jag, Herren, utforskar hjärtat
        och prövar njurarna
    för att ge åt var och en
        efter hans vägar,
            efter hans gärningars frukt.

11  Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
        som hon inte har lagt[bh],
    är den som oärligt
        samlar rikedom.
    När halva livet gått
        måste han lämna den,
    och vid livets slut
        ses han som en dåre.

12 En härlighetens tron,
        en urgammal höjd
    är vår helgedoms plats.
13  Herren är Israels hopp.
    Alla som överger dig
        kommer på skam.
    De som avfaller från mig
        ska bli skrivna på marken.[bi]
    De har övergett Herren,
        källan med det levande vattnet.

Jeremias bön om frälsning

14  Hela mig, Herre, så blir jag helad.
    Fräls mig, så blir jag frälst,
        för du är min lovsång.
15  Se, de säger till mig:
    ”Vad blir det av Herrens ord?
        Låt det inträffa!”

16 Jag har inte dragit mig undan
    från att vara en herde
        som följer dig,
    och inte längtat efter
        fördärvets dag.
    Du vet själv att det som kom
        över mina läppar
    sades inför ditt ansikte.
17  Bli inte till skräck för mig!
    Du är min tillflykt
        på den onda dagen.
18  Låt mina förföljare få skämmas,
    men låt inte mig
        behöva skämmas.
    Låt dem bli förskräckta,
        men låt inte mig bli förskräckt.
    Låt den onda dagen drabba dem
        och krossa dem dubbelt upp.

Sabbatsbudet

19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar 20  och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! 21  Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen[bj] eller tar in den genom Jerusalems portar. 22  Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23  Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

24  Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, 25  då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26  Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev[bk] ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.

27  Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.

I krukmakarens hus

18 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Res dig och gå ner till krukmakarens[bl] hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.

Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.

En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10  Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.

11  Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12  Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Ett onaturligt avfall

13  Därför säger Herren så:
    Fråga bland hednafolken:
        Vem har hört något sådant?
    Hemska saker har hon gjort,
        jungfrun Israel[bm].
14 Försvinner Libanons snö[bn]
        från fältens klippor?
    Sinar de friska vattnen
        som flödar fjärran ifrån?

15  Men mitt folk har glömt mig
        och tänder rökelse åt avgudar,
    som har fått dem på fall
        på deras vägar,
            de urgamla vägarna.
    De slår in på obanade vägar
        och stigar.
16  Så blir deras land öde
        och ständigt utsatt för hån.
    Alla som går förbi ska förundra sig
        och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
        ska jag skingra dem för fienden.
    Jag ska vända ryggen åt dem
        och inte ansiktet
    på deras olyckas dag.

18  Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”

Vädjan om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig
    och hör vad mina motståndare
        säger.
20  Ska gott få lönas med ont?
    De har grävt en grop
        för att ta mitt liv!
    Tänk på hur jag har stått
        inför ditt ansikte
            och manat gott för dem
    för att vända bort din vrede
        från dem.

21  Överlämna därför deras barn
        åt svälten
    och utlämna dem själva
        åt svärdet,
    så att deras hustrur
        blir barnlösa och änkor,
    deras män dödade av pesten
        och deras unga män slagna
            med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
    när du plötsligt skickar rövarband
        över dem,
    för de grävde en grop
        för att fånga mig
    och lade ut snaror för mina fötter.
23  Men du, Herre, känner
        alla deras planer att döda mig.
    Förlåt dem inte deras missgärning
        och utplåna inte deras synd.
    Låt dem komma på fall inför dig.
        Grip in mot dem
            på din vredes dag.

Som en lerkruka ska Juda krossas

19 Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren. Ta med dig några av folkets äldste och prästernas äldste och gå ut till Hinnoms sons dal[bo] framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. Du ska säga:

”Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska låta en sådan olycka drabba denna plats att det ska ringa i öronen på var och en som hör det. De har övergett mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig det.

Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla denna plats Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Dråpdalen. Jag ska på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som vill ta deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. Jag ska göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går förbi ska häpna och vissla på grund av alla dess plågor. Och jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, den ene ska tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet ska de komma genom sina fiender och genom dem som vill ta deras liv.”

10 Sedan ska du krossa krukan inför ögonen på männen som har gått med dig, 11  och du ska säga till dem: ”Så säger Herren Sebaot: Jag ska krossa detta folk och denna stad på samma sätt som man krossar ett lerkärl så att det inte kan bli helt igen. Och man ska begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. 12 Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag ska göra denna stad lik Tofet. 13  Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara[bp] och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.”

14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: 15  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska sända allt ont över denna stad och alla dess lydstäder som jag har uttalat över den, för de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord.”

Jeremia och prästen Pashur

20  När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib[bq], för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.

Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.”

Profetens klagan inför Herren

Du, Herre, övertalade mig,
        och jag lät mig övertalas.
    Du grep mig
        och besegrade mig.
    Jag har blivit till ständigt åtlöje,
        alla hånar mig.
Så ofta jag talar måste jag klaga,
        ropa över våld och förtryck,
    för Herrens ord drar spott och spe
        över mig dagen lång.

Men jag tänkte:
    Jag vill glömma honom
        och inte mer tala i hans namn.
    Då blev det som en brinnande eld
        i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
    Jag ansträngde mig
        att hålla den inne
    men lyckades inte.

10  Jag hör många förtala mig,
        det är skräck från alla håll:
    ”Ange honom!”
        ”Ja, vi ska ange honom!”
    Alla som stått mig nära
        väntar på att jag ska falla.
    ”Kanske låter han lura sig,
        så kan vi besegra honom
            och ta hämnd på honom.”

11  Men Herren är med mig
        som en mäktig hjälte.
    Därför ska mina förföljare falla
        och inte besegra mig.
    De ska stå där med stor skam,
        för de har handlat utan förstånd.
    De ska drabbas av evig vanära
        som inte ska glömmas.
12  Herre Sebaot,
    du prövar den rättfärdige,
        du ser hjärtan och njurar[br].
    Låt mig se din hämnd på dem,
        för jag har överlämnat min sak
            till dig.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
    för han räddar den fattiges själ
        ur de ondas hand.

14  Förbannad[bs] är den dag
        då jag föddes!
    Låt inte dagen då min mor
        födde mig bli välsignad!
15 Förbannad är den man
    som meddelade min far:
        ”Du har fått en son!”
    och gjorde honom mycket glad.
16  Låt det gå den mannen
        som det gick för de städer
    som Herren förstörde
        utan att ångra det.
    Låt honom få höra sorgerop
        på morgonen
    och stridsrop mitt på dagen,
17 eftersom han inte dödade mig
        i moderlivet
    så att min mor fick bli min grav
        och hennes moderliv havande
            för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
    för att se möda och bedrövelse
        och sluta mina dagar i skam?

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ”Fråga Herren för oss, för nu har Babels kung Nebukadressar[bt] angripit oss. Kanske Herren vill göra med oss som vid alla hans tidigare under och får honom att dra bort[bu] ifrån oss.”

Jeremia svarade dem: ”Så ska ni säga till Sidkia: Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska vända de vapen ni har i er hand och använder mot Babels kung och kaldeerna som belägrar er utanför muren. Jag ska samla dem inne i denna stad, och jag ska själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. Jag ska slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest ska de dö.

Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Juda kung Sidkia och hans tjänare och folket som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och svälten till Babels kung Nebukadressar, till deras fiender och dem som vill ta deras liv. Han ska slå dem med svärd, han ska inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

Till detta folk ska du säga: Så säger Herren: Se, jag lägger fram för er vägen till livet och vägen till döden. Den som stannar kvar i denna stad ska dö genom svärd, svält eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna som belägrar er, han ska få leva och få sitt liv som ett byte.

10  För jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den ska ges i den babyloniske kungens hand, och han ska bränna upp den i eld.

11 Och du ska säga till Juda kungahus: Hör Herrens ord, 12  ni av Davids ätt! Så säger Herren: Döm rätta domar varje morgon och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Annars bryter min vrede fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka, på grund av deras onda gärningar.

13  Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss? Vem kan tränga in i våra boningar? 14  Jag ska straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag ska tända en eld i er skog, och den ska förtära allt omkring den.”

Budskapet till Juda kungar

22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar! Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!

För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.

För så säger Herren
        om Juda kungahus:
    Du är som Gilead för mig,
        som Libanons topp.
    Men jag ska sannerligen
        göra dig till en öken,
    till städer där ingen bor.
Jag ska inviga fördärvare mot dig,
        var och en med sina vapen,
    och de ska hugga ner
        dina ståtliga cedrar[bv]
    och kasta dem i elden.

Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?” Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

Guds dom över Shallum (Joahas)

10 Gråt inte över den döde,
        sörj honom inte.
    Gråt i stället över honom
        som vandrar bort,
    för han ska aldrig mer
        komma tillbaka
    och se det land där han föddes.

11  För så säger Herren om Josias son Shallum[bw], Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit.

Footnotes:

  1. 2:10 kitteerna … Kedar   Cypern i västerhavet och araber i den östra öknen (jfr 1 Mos 10:4, 25:13).
  2. 2:13 levande vattnet   Friskt och flödande, inte stillastående och osunt. Jfr Joh 4:10, 7:38.
  3. 2:15 Lejonen   Troligen assyrierna (jfr Nah 2:11 med not) som hade härjat landet upprepade gånger (se 2 Kung 15:29, 17:3f, 18:7f).
  4. 2:16 Memfis och Tachpanches   Egyptens huvudstad söder om Kairo och gränsstad i östra Nildeltat. Egypten härjade Israel 609 f Kr (2 Kung 23:29f).
  5. 2:16 betar din hjässa kal   Annan översättning: ”krossar din hjässa”.
  6. 2:18 Nilen   Hebr. Shihór, ”Horus vatten”, troligen det östra Nildeltat närmast Israel.
  7. 2:24 parningstiden   Ordagrant: ”hennes månad”.
  8. 2:34 ertappats vid inbrott   Husägare hade rätt att döda inbrottstjuvar (2 Mos 22:2).
  9. 2:36 besviken på Assyrien   Folket hade försökt vinna stormaktens gunst (2 Kung 15:19, 16:7f), men i stället själva blivit plundrade (2 Kung 15:29, 18:9f).
  10. 2:37 händerna på huvudet   Sorgegest (jfr 2 Sam 13:19 med not).
  11. 3:1 komma tillbaka   Detta var förbjudet enligt 5 Mos 24:1-4.
  12. 3:6 I kung Josias tid   Någon gång mellan 627-609 f Kr (jfr 1:2).
  13. 3:8 skilsmässobrev   Bevis på skilsmässan som gjorde det möjligt för kvinnan att gifta om sig (jfr 5 Mos 24:1).
  14. 3:9 äktenskapsbrott med sten och trä   Andlig otrohet med avgudar, mot Guds förbund (jfr Hes 16:8f).
  15. 3:14 herre   Hebr. báal (i betydelsen äkta man, jfr Hos 2:14 med not).
  16. 3:24 skammens gud   Kananeiska gudar som Baal och Molok, som dyrkades med barnoffer.
  17. 4:5 de befästa städerna   Hit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).
  18. 4:7 en folkfördärvare   Troligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25).
  19. 4:10 jag sade   Andra handskrifter (Septuaginta): ”de sade” (men jfr 14:13).
  20. 4:11 kasta säd eller rensa korn   Normalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga).
  21. 4:15 Dan   Israels nordligaste stad som först mötte invasionshären.
  22. 4:30 smyckar dig   Så försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).
  23. 5:6 svåra   Annan översättning: ”talrika”.
  24. 6:1 Tekoa   Ort i bergsbygden ca 1,5 mil söder om Jerusalem. Tekoa liknar ordet för ”hornstöt”.
  25. 6:1 Bet-Hakkerem   Betyder ”vingårdshuset”. Enligt Hieronymus halvvägs till Tekoa.
  26. 6:6 vallar   Belägrare byggde en sluttande vall upp mot stadsmurens topp (bevarats t ex i Lakish).
  27. 6:10 stängda   Ordagrant: ”oomskurna” (jfr Apg 7:51).
  28. 6:16 finna ro för era själar   Uttrycket används av Jesus i Matt 11:29.
  29. 6:20 rökelse   Tändes dagligen i templet (2 Mos 30:7f, Luk 1:9f), en symbol för bön (Upp 5:8, 8:3).
  30. 6:20 kalmus   Doftande gräs, ursprungligen från Indien. Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).
  31. 6:23 lans   Annan översättning: ”kroksabel”.
  32. 7:11 ett rövarnäste   Uttrycket används av Jesus i Matt 21:13, Mark 11:17, Luk 19:46.
  33. 7:12 Shilo   Ort ca 3 mil norr om Jerusalem. Här stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18-22, 1 Sam 1-4). Härjades troligen av filisteerna (1 Sam 4, Ps 78:60).
  34. 7:18 himlens drottning   Gudinnan Ishtar dyrkades i Babel med sötade offerkakor (jfr Hos 3:1). Motsvarades av Astarte (2 Kung 23:13), Ashera (2 Kung 23:4f), Anat (not till 44:1) och grekiska Afrodite.
  35. 7:21 brännoffer   Brändes helt åt Gud (3 Mos 1:9), till skillnad från slaktoffer som åts (3 Mos 7:11f).
  36. 7:29 Klipp av ditt hår   Uttryck för sorg (jfr 16:6, Mika 1:16).
  37. 7:31 Tofet   Betyder ”härd”. Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld (”Gehenna”, Matt 5:22).
  38. 7:34 rop för brudgum och rop för brud   Annan översättning: ”brudgummens röst och brudens röst”.
  39. 8:20 Skördetiden är förbi   Den belägrade staden kunde inte fylla på sitt matförråd.
  40. 8:22 balsam i Gilead   Kanske mastix, en doftande kåda med medicinska egenskaper.
  41. 9:4 bedragare   På hebreiska ”Jakob” (se 1 Mos 25:26 med not).
  42. 9:17 gråterskor   Yrkeskvinnor som anlitades vid begravningar.
  43. 9:24 Citeras av Paulus i 1 Kor 1:31 och 2 Kor 10:17.
  44. 9:25 omskurna … oomskurnaFör grannfolken var omskärelsen inte ett förbundstecken (se not till 1 Mos 17:10).
  45. 10:7 Citeras i Upp 15:3f.
  46. 10:9 Tarshish   Handelscentrum i västra Medelhavet (1 Kung 10:22). Har identifierats med spanska Tartessos, tunisiska Kartago eller Sardinien.
  47. 10:9 Ufas   Okänd ort, kanske i Sydarabien som var berömt för sina guldgruvor.
  48. 10:9 blått och purpur   Kungliga, dyrbara färger (jfr Apg 16:14).
  49. 10:11 Grundtexten till vers 11 är på arameiska, de kaldeiska erövrarnas språk (jfr Dan 2:4). Kanske är det en marginalanteckning, kanske ett färdigt svar att ge i fångenskapen (jfr 1 Petr 3:15).
  50. 11:8 allt det jag hade sagt   Se t ex 5 Mos 28:15f.
  51. 11:13 altaren … gator   Sattes upp under Ahas regim hundra år tidigare (2 Krön 28:24 med not).
  52. 11:21 Anatots män   Folket i Jeremias hemby (1:1). Jfr Luk 4:24f.
  53. 12:5 snåren vid Jordan   Vid denna tid tätbevuxen terräng (2 Kung 6:2) med farliga djur som lejon.
  54. 12:9 en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar   Svårtolkad vers. Andra handskrifter (Septuaginta): ”en hyenas grotta med andra grottor”.
  55. 13:3 Eufrat   Hebr. frat syftar normalt på Babels flod, över 50 mil norr om Jerusalem. Kan här också syfta på Perat, en by och bäckravin bara några kilometer åt nordost (kallas Para i Jos 18:23).
  56. 13:18 kungen och drottningmodern   Sannolikt artonårige Jojakin och Nehushta (2 Kung 24:8).
  57. 15:1 Mose och Samuel   Stora bedjare som bad om nåd för folket (2 Mos 32:30f, 4 Mos 14:11f, 1 Sam 7:8, 12:23).
  58. 15:4 Manasse   Utövade våld, barnoffer och grov avgudadyrkan (se 2 Kung 21).
  59. 15:7 kastskovel   Rensade ut agnarna från vetet (Matt 3:12 med not).
  60. 17:11 inte har lagt   Annan översättning: ”inte får kläcka”.
  61. 17:13 skrivna på marken   Dvs inte i himlen, i livets bok (Ps 69:29, Jes 4:3, Upp 3:5). Jfr även Joh 8:6f.
  62. 17:21 börda på sabbatsdagen   Jfr Neh 13:15 där det handlar om försäljning.
  63. 17:26 Benjamins land … Låglandet, Bergsbygden och Negev   Områden nordost, sydväst, norr och söder om Jerusalem.
  64. 18:2 krukmakaren   Hebr. josér betyder också ”skapare” (jfr Jes 45:9).
  65. 18:13 jungfrun Israel   Hebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21).
  66. 18:14 Libanons snö   Svårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.
  67. 19:2 Hinnoms sons dal   Sydväst om Jerusalem. Här hade barn offrats (7:31 med not).
  68. 19:13 rökelse ... åt himlens hela härskara   Särskilt planeterna förknippades med hedniska gudar.
  69. 20:3 Magor-Missabib   Betyder ”skräck från alla håll”.
  70. 20:12 hjärtan och njurar   En bild för människans innersta (jfr Ps 139:13, Upp 2:23).
  71. 20:14 Förbannad   Jfr Jobs klagan (Job 3).
  72. 21:2 Nebukadressar   På akkadiska Nabu-Kudurri-Usur (”må Nebo skydda gränsen/arvingen”), men kallas i Bibeln oftast Nebukadnessar (t ex 27:6f). Regerade i Babel 605-562 f Kr (se Dan 1-4). Belägrade Jerusalem 588 f Kr efter att kung Sidkia gjort uppror (se 2 Kung 25).
  73. 21:2 får honom att dra bort   Som t ex vid Sanheribs anfall hundra år tidigare (se 2 Kung 19).
  74. 22:7 dina ståtliga cedrar   Dyrbart träslag i kungens palats (1 Kung 7:2f).
  75. 22:11 Shallum   Kallades också Joahas. Var kung under tre månader år 609 f Kr tills han fängslades av farao Neko (2 Kung 23:33), som också hade dödat hans far Josia (2 Kung 23:29).
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes