A A A A A
Bible Book List

Daniel 1-4Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Daniels fångenskap i Babel

I Juda kung Jojakims tredje regeringsår[a] kom Babels kung Nebukadnessar[b] mot Jerusalem. Han belägrade staden, och Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel. Nebukadnessar förde dem till sin guds hus[c] i Shinars land och satte kärlen i sin guds skattkammare.

Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten[d] eller av förnäm börd, unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk[e]. Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra[f] hos kungen.

Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam. Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Belteshassar, Hananja Shadrak, Mishael Meshak och Asarja[g] Abed-Nego.

Men Daniel bestämde sig i sitt hjärta för att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle behöva orena sig. Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet hos förste hovmarskalken, 10 men han sade till Daniel: ”Jag är rädd att min herre kungen, som har bestämt vad ni ska äta och dricka, ska finna att ni är magrare än era jämnåriga bland de unga männen. Då drar ni skuld över mig inför kungen.”

11 Då sade Daniel till hovmästaren[h] som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja: 12  ”Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker[i] och dricka vatten. 13 Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och gör med dina tjänare efter vad du då ser.”

14 Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 15 Efter de tio dagarna visade det sig att de såg bättre ut och var mer välnärda än alla de unga män som åt av kungens mat. 16 Då tog hovmästaren bort maten de skulle ha fått och vinet de skulle ha druckit och gav dem grönsaker i stället.

17  Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar. 18 När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar. 19 Kungen talade med dem, och det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. De fick därför tjänstgöra hos kungen. 20  Han fann att de i allt som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än alla de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.

21  Och Daniel blev kvar där ända till kung Koreshs första regeringsår.[j]

Nebukadnessars dröm

I sitt andra regeringsår[k] hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer[l] för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.

Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” Då sade kaldeerna till kungen på arameiska[m]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.”

Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.”

10 Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. 11 Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”

12 Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla de vise i Babel skulle förgöras.[n] 13 När befallningen hade gått ut och man skulle döda de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.

14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter[o] som hade gått ut för att döda de vise i Babel. 15 Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen gett en så sträng befallning?” Arjok talade om för Daniel hur det var. 16 Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.

17 Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. 18 Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.

19 Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud 20  och sade:

”Lovat är Guds namn
        från evighet till evighet,

för vishet och makt tillhör honom.

21  Han låter tider och stunder skifta,

han avsätter kungar

        och tillsätter kungar,

han ger de visa deras vishet

        och de förståndiga
            deras förstånd.
22  Han uppenbarar
        det som är djupt och fördolt,

han vet vad som finns i mörkret

        och ljuset bor hos honom.

23 Dig, mina fäders Gud,

        tackar och prisar jag

för att du gett mig vishet

        och förmåga
    och uppenbarat för mig
        det vi bad dig om.

Du har visat oss

        vad kungen ville veta.”

24 Sedan gick Daniel till Arjok som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han kom in och sade till honom: ”Döda inte de vise i Babel. För mig till kungen, så ska jag ge honom tydningen.” 25 Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge kungen tydningen.” 26  Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: ”Kan du verkligen berätta drömmen för mig, vad jag såg och vad det betyder?” 27 Daniel svarade kungen:

”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare[p] berätta för kungen. 28 Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar. Detta var din dröm och synen du såg på din bädd: 29 När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30  Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vishet än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.

31 O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. 32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.[q] 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.

34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35  Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna[r] om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen[s] som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

36 Det var drömmen, och nu vill vi säga kungen vad den betyder[t]: 37  Du, o konung, är kungarnas kung. Himlens Gud[u] har gett dig rike, styrka, makt och ära. 38  I din hand har han gett människorna, markens djur och himlens fåglar, var de än bor, och han har satt dig att härska över dem alla. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig ska det uppstå ett annat rike, svagare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar som ska härska över hela jorden. 40 Det fjärde riket ska vara starkt som järn, för järn krossar och slår sönder allt. Så som järn förstör allt annat ska det krossa och förstöra.

41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet, eftersom du såg att leran var blandad med järn. 42 Tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, och det betyder att riket ska vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Att du såg järnet blandat med lera betyder att människor ska blanda sig med varandra genom giftermål men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.

44  Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. 45  Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

46  Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle bära fram matoffer och rökelseoffer åt honom. 47  Och kungen sade till Daniel: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du kunde uppenbara denna hemlighet.”

48  Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels provins och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. 49  På Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego att förvalta Babels provins, medan Daniel själv stannade vid kungens hov.

De tre i den brinnande ugnen

Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög och sex alnar[v] bred. Han ställde upp den på Duraslätten[w] i Babels provins. Sedan sände han bud och kallade samman satraper[x], guvernörer och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare, lagtolkare och alla andra makthavare i provinserna, för att de skulle komma till invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.

Då samlades satraperna, guvernörerna och ståthållarna, fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavare i provinserna till invigningen av statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp. När de stod framför den, utropade en härold med hög röst: ”Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och språk: När ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. Men den som inte faller ner och tillber ska genast kastas i den brinnande ugnen[y].”

Så snart allt folket hörde ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa och alla slags instrument föll de ner, alla folk, stammar och språk, och tillbad den gyllene statyn som kung Nebukadnessar hade ställt upp.

Men strax därefter kom några kaldeiska män fram och anklagade judarna. De tog till orda och sade till kung Nebukadnessar: ”Må kungen leva för evigt! 10  Kungen har befallt att alla människor ska falla ner och tillbe den gyllene statyn när de hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, 11 och att var och en som inte faller ner och tillber ska kastas i den brinnande ugnen. 12  Men nu finns här några judiska män, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels provins. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene statyn som du har ställt upp.”

13 Då befallde Nebukadnessar i vrede och raseri att man skulle föra fram Shadrak, Meshak och Abed-Nego. När man hade fört fram dem inför kungen 14 sade Nebukadnessar till dem: ”Är det sant att ni, Shadrak, Meshak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene statyn som jag ställt upp? 15  Om ni nu faller ner och tillber statyn som jag gjort när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, säckpipa och alla slags instrument, så är allt väl. Men om ni inte tillber ska ni i samma stund kastas i den brinnande ugnen, och vilken gud kan då rädda er ur mina händer?”

16 Då svarade Shadrak, Meshak och Abed-Nego kungen: ”O Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta. 17  Om det blir så, är vår Gud som vi dyrkar mäktig att rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. 18  Men om inte, så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp.”

19 Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Shadrak, Meshak och Abed-Nego, så att hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare[z] än man någonsin sett den vara. 20 Och han befallde några av de starkaste männen i hans här att binda Shadrak, Meshak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 21 Så bands de, iförda sina byxor, mantlar, mössor och andra kläder, och kastades i den brinnande ugnen. 22 Men eftersom kungens befallning var så sträng och ugnen blivit så starkt upphettad, blev männen som förde dit Shadrak, Meshak och Abed-Nego själva dödade av eldslågorna. 23 Och de tre männen Shadrak, Meshak och Abed-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.

24 Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han reste sig hastigt och frågade sina rådsherrar: ”Var det inte tre män vi band och kastade i elden?” De svarade kungen: ”Jo visst, o konung.” 25 Då sade han: ”Men nu ser jag fyra män gå lösa och lediga inne i elden, helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason[aa].”

26  Sedan gick Nebukadnessar fram till den brinnande ugnens öppning och ropade: ”Shadrak, Meshak och Abed-Nego! Ni den högste Gudens tjänare, kom ut, kom hit!” Då kom Shadrak, Meshak och Abed-Nego ut ur elden. 27  Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och kungens rådsherrar samlades där och såg att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar, att deras huvudhår inte hade svetts och att deras kläder inte skadats. Man kunde inte ens känna att de luktade bränt.

28  Nebukadnessar tog då till orda och sade: ”Lovad är Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud. 29  Härmed befaller jag nu att var och en av alla folk och stammar och språk som säger något ovärdigt om Shadraks, Meshaks och Abed-Negos Gud, han ska huggas i stycken och hans hus ska göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan rädda så som han.”

30  Därefter lät kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego få stor ära och makt i Babels provins.

Nebukadnessars andra dröm

31  Från kung Nebukadnessar till alla folk och stammar och språk över hela jorden. Jag önskar er fred och framgång. 32 Jag finner för gott att härmed tillkännage de tecken och under som den högste Guden har gjort med mig.

33  Stora är hans tecken,
        mäktiga hans under.

Hans rike är ett evigt rike,

        hans välde varar
            från släkte till släkte.

Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats. Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. Därför befallde jag att alla de vise i Babel skulle hämtas till mig för att förklara drömmens tydning för mig. Spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna kom och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig tydningen.

Slutligen kom också Daniel inför mig, han som hade fått namnet Belteshassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berättade drömmen för honom: ”Belteshassar, du som är den främste bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!

Här är den syn som jag hade på min bädd: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt. Trädet var stort och väldigt och så högt att det nådde till himlen och syntes till jordens ände. Lövverket var vackert, och det bar så mycket frukt att det hade mat åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin föda från det.

10 I den syn som jag hade på min bädd såg jag hur en helig väktare steg ner från himlen. 11 Han ropade med hög röst och sade: ’Hugg ner trädet och kapa grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. 12 Men stubben med rötterna ska lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Den ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott med djuren bland markens örter. 13 Hans hjärta ska förvandlas från ett mänskligt hjärta så att han i stället får ett djurs hjärta[ab], och sju tider ska gå fram över honom. 14  Så är det bestämt genom väktarna, och så är det befallt av de heliga, för att de levande ska veta att den Högste råder över människors riken. Han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem.’

15 Det var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Nu får du, Belteshassar, tyda den, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig tydningen. Men du kan det, för heliga gudars ande bor i dig.”

16 Då stod Daniel, som också kallades Belteshassar, en stund bestört, fylld av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: ”Belteshassar, låt inte drömmen och dess betydelse skrämma dig.”

Belteshassar sade: ”Min herre, o att drömmen hade gällt dina fiender och dess betydelse dina motståndare! 17 Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det nådde till himlen och syntes över hela jorden, 18 med så vackert lövverk och så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen, 19  det är du själv, o konung. Du har blivit stor och väldig, din storhet har vuxit och når upp till himlen och ditt välde sträcker sig till jordens ände.

20 Men kungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det. Men stubben ska lämnas kvar med rötterna i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Den ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott bland markens djur, tills sju tider har gått fram över honom.’ 21 Detta betyder, o konung, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre kungen: 22  Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider ska gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.

23 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska få tillbaka ditt rike när du har insett att det är himlen som har makten. 24  Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång ska bestå.”

25 Allt detta hände med kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare gick kungen omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, 27 och han tog till orda och sade: ”Här är det stora Babel[ac] som jag har byggt upp till ett kungavälde med min starka makt, till ära för mitt majestät!”

28 Medan orden ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: ”Till dig, kung Nebukadnessar, ska det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29 Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så ska sju tider gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

30 I samma ögonblick gick ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.

31  Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, min blick till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,
    hans rike varar från släkte till släkte.

32  Alla som bor på jorden

        räknas för ingenting,
    han gör vad han vill
            med himlens här
        och med dem som bor på jorden.

Ingen kan stå emot hans hand

        eller säga till honom:
            ”Vad är det du gör?”

33 Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. 34  Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar,[ad] himlens Kung, för alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta. Och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.

Footnotes:

  1. 1:1 Jojakims tredje regeringsår   År 605 f Kr. Denna sommar kom Nebukadnessar, efter sin seger vid Karkemish (Jer 46:2), och samlade tribut från Israel och dess grannfolk (2 Kung 24:1).
  2. 1:1 Nebukadnessar   Regerade 605-562 f Kr och byggde upp Babel till en stormakt och världsstad (4:27).
  3. 1:2 sin guds hus   Troligen templet Esagila med den 90 meter höga pyramiden Etemenanki, tillägnad Babels skyddsgud Marduk. Här samlade babylonierna gudabilder från sina erövrade folk.
  4. 1:3 hämta … från kungaätten   Babel tog ofta gisslan för att säkerställa ett erövrat folks lydnad.
  5. 1:4 kaldeernas ... språk   Arameiska, det internationella språket (Jes 36:11), besläktat med hebreiskan.
  6. 1:4f läras upp … tjänstgöra   Babylonierna assimilerade sina erövrade folk (jfr vers 7) genom att omskola deras ledande skikt (se 2 Kung 24:14). Tre år var en tjänstemans normala utbildning.
  7. 1:7 Hananja ... Mishael ... Asarja   Betyder ”Herren är barmhärtig”, ”vem är som Gud” och ”Herren hjälper”. De nya namnen knyter an till Babels avgudar Bel, Aku och Nebo.
  8. 1:11 hovmästaren   Annan översättning: ”övervakaren” (även i vers 16).
  9. 1:12 grönsaker   Hebr. zeroím leder tanken till frön eller gryn. Enklare folk i kungens tjänst kunde få sin lön i korn och olja.
  10. 1:21 kung Koreshs första regeringsår   År 539 f Kr (jfr 6:28, Esra 1:1).
  11. 2:1 andra regeringsår   I början av år 603 f Kr.
  12. 2:2 spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer   Spåmännen var drömtydare (1 Mos 41:8) medan besvärjarna var exorcister. Nationsbeteckningen ”kaldeer” kom att användas om stjärntydare (jfr de vise männen i Matt 2:1 med not).
  13. 2:4 på arameiska   Från 2:4-7:28 är boken skriven på kaldeernas språk arameiska.
  14. 2:12 alla de vise … förgöras   En liknande massavrättning av spåmän utfördes hundra år senare av Darejavesh I (jfr Esra 6:11).
  15. 2:14 livvakter   Annan översättning: ”slaktare”.
  16. 2:27 stjärntydare   Annan översättning (Vulgata): ”teckentydare” (även i 4:4, 5:7, 11).
  17. 2:32 guld … silver … koppar   En staty av dessa tre material hade rests ca 70 år tidigare av kung Esarhaddon (2 Kung 19:37), som också började bygga upp Mardukstemplet Esagila (1:2 med not). Enklare material användes särskilt för de delar som skulle täckas av tyg.
  18. 2:35 agnar från tröskplatserna   På tröskplatsen skilde man agnarna från vetet och lät vinden blåsa bort de lättviktiga agnarna (jfr Ps 1:4, Matt 3:12).
  19. 2:35 stenen   Profetisk bild för Messias (jfr Sak 3:9, Apg 4:11, 1 Petr 2:4f, 1 Kor 10:4).
  20. 2:36 vad den betyder   De fyra rikena tolkas ofta som Babel (500-tal f Kr), Medien-Persien (500-tal till 300-tal f Kr), Grekland (300-tal till första århundradet f Kr) och Rom (första århundradet f Kr och framåt). Tidsåldrar liknades ofta vid metaller, t ex redan på 700-talet f Kr av den grekiske författaren Hesiodos. Jfr synen i kap 7.
  21. 2:37 himlens Gud   Ett vanligt gudsnamn i zoroastrismen som spred sig vid denna tid.
  22. 3:1 en staty av guld, sextio alnar … sex alnar   Knappt 30 meter och 3 meter, nästan lika hög som kolossen på Rhodos från ca 280 f Kr. Kungastatyer användes för ritualer där underlydande folk skulle avge trohetseder (jfr 6:7), vilket är känt t ex från Assurbanipals regering på 600-talet f Kr.
  23. 3:1 Duraslätten   Kan inte lokaliseras med säkerhet eftersom Dura (”mur”) var ett mycket vanligt platsnamn.
  24. 3:2 satrap   Perserrikets högsta ämbetstitel.
  25. 3:6 den brinnande ugnen   Vid större byggprojekt (som denna staty) krävdes ugnar för såväl bränning av tegel som metallarbete.
  26. 3:19 sju gånger hetare   Ett talesätt. En smältugns normala arbetstemperatur var ca 1 000 grader, och med blåsbälgar kunde den maximalt värmas till ca 1 500 grader.
  27. 3:25 en gudason   Ett vanligt uttryck för en ängel (jfr vers 28 och Job 38:7).
  28. 4:13 ett djurs hjärta   En fragmentarisk kilskriftstavla från denna tid ger visst belägg för en period av galenskap under Nebukadnessars regim, och att hans son Evil-Merodak (2 Kung 25:27) ersatte honom under denna tid. ”Sju tider” kan stå för sju år (jfr 12:7), månader eller dagar.
  29. 4:27 det stora Babel som jag har byggt upp   Nebukadnessars byggprojekt i Babel var legendariska: palats, tempel och kanaler. Det mest berömda är Babels hängande trädgårdar, som räknades till antikens sju underverk.
  30. 4:34 Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar   Ett flertal andra fromma böner av kung Nebukadnessar finns bevarade på babyloniska kilskriftstavlor.
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes