M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler för nasirlöftet
1-2 Sedan sa Herren till Mose: Säg till mitt folk att när en man eller en kvinna avlägger ett särskilt löfte om att avskilja sig för tjänst som nasir,
3-4 ska de inte under hela den period som löftet gäller dricka vin eller jästa drycker av något slag, inte heller druvsaft och inte smaka varken druvor eller russin. De får inte äta av något som kommer från vinstocken, inte ens kärnor eller skal!
5 Under hela denna bestämda tid får mannen inte klippa håret, för han är helig och avskild för Herren.
6-7 Han får inte heller komma i närheten av en död människa under hela perioden för sitt löfte, inte ens om det är kroppen efter hans far, mor, bror eller syster. Hans löfte att vara avskild gäller nämligen,
8 och han är helgad åt Herren under hela denna period.
9 Om han blir oren genom att någon dött vid hans sida, ska han efter sju dagar raka sitt huvud. Hans hår, tecknet på hans löfte, har nämligen blivit orenat.
10 Nästa dag, den åttonde dagen, ska han ta två turturduvor eller unga duvor och bära fram dem till prästen vid ingången till tabernaklet.
11 Prästen ska offra den ena av fåglarna som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och skaffa försoning för hans orenhet. Han måste också förnya sitt löfte den dagen och låta håret börja växa igen.
12 De dagar av hans löftesperiod som gått innan han blev orenad räknas inte. Han måste börja om från början och bära fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer.
13 När nasirtiden är över ska han gå till tabernaklets ingång
14 och som brännoffer till Herren offra ett årsgammalt, felfritt lamm. Som syndoffer ska han också bära fram ett årsgammalt lamm av honkön utan fel, och till tackoffer en bagge, också den felfri.
15 Han ska också bära fram en korg bröd, bakat utan jäst, brödkakor gjorda på fint mjöl blandat med olivolja och kakor med olja på, tillsammans med spisoffer och drickoffer.
16 Prästen ska överlämna dessa offer till Herren, först syndoffret och brännoffret,
17 sedan baggen till tackoffret, tillsammans med korgen med brödet bakat utan jäst, och slutligen spisoffret tillsammans med drickoffret.
18 Sedan ska nasiren raka av sitt hår, tecknet på nasirlöftet. Detta ska göras vid ingången till tabernaklet och håret ska kastas på elden under tackoffret.
19 När mannens huvud har blivit rakat, ska prästen ta den kokta bogen från baggen, en av brödkakorna och ett av rånen, båda bakade utan jäst, och lägga alltsammans i mannens händer.
20 Prästen ska sedan vifta med alltsammans inför Herren, som ett viftoffer. Alltsammans tillhör prästen, även bogen och lårstycket som burits fram. Sedan får nasiren dricka vin igen, för han är nu fri från sitt löfte.
21 Så lyder bestämmelserna för en nasir och hans offer vid slutet av hans löftesperiod. Förutom dessa offer måste han bära fram de offer som han lovade när han avgav löftet att bli nasir.
Herrens välsignelse över folket
22-23 Sedan sa Herren till Mose: Säg till Aron och hans söner att de ska välsigna Israels folk med dessa ord:
24-26 Herren vill välsigna och bevara dig. Herren låter sitt ansikte stråla mot dig. Han är nådig mot dig och vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid.'
27 Så ska Aron och hans söner kalla ner min välsignelse över Israels folk, och jag ska själv välsigna dem.
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
4 Kung Salomo: Så vacker du är, min älskling, så vacker du är! Dina ögon är som duvornas. Ditt hår faller ner utmed ditt ansikte, och påminner om hjordar av getter som hoppar längs Gileads sluttningar.
2 Dina tänder är vita som nyklippt fårull som tvättats. De sitter jämna i rader och inte en enda fattas.
3 Dina läppar är som rosenröda band, och din mun är underbar! Dina kinder är ljuvligt sköna bakom dina lockar.
4 Din hals är ståtlig som Davids torn, och runt den, hänger som ett halsband tusen hjältars sköldar.
5 Dina bröst är som en gasells tvillingkalvar, som betar bland liljorna.
6 Ända tills morgonen gryr och skuggorna försvinner, vill jag stanna på myrrahöjden och på rökelseberget.
7 Du är så förtjusande och vacker, min älskling!
8 Kom med mig från Libanon, min brud! Kom ner från bergets topp, från berget Hermons topp, där lejonen har sina hålor och pantrarna stryker omkring.
9 Med en enda blick och med en enda pärla i ditt halsband har du stulit mitt hjärta, min älskling och min brud.
10 Så skön din kärlek är, min älskling, min brud. Den är mycket bättre än vin. Din kärleks parfym doftar mer än de starkaste kryddor.
11 Dina läppar, min älskling, är gjorda av honung, ja, det finns honung och grädde under din tunga, och doften av dina kläder är som doften av Libanons berg och cedrar.
12 Min älskling och brud är som en avskild trädgård, en källa som ingen annan kan äga, en brunn som bara är min.
13-14 Du är som en underbar trädgård med de finaste fruktträd. Där finns nardus och saffran, kalmus och kanel, och doftande träd. Där finns myrra och aloe och alla andra underbara kryddor.
15 Du är en trädgård, en källa med levande vatten, lika svalkande som bäckarna på Libanons berg.Flickan:
16 Kom nordanvind, vakna upp! Kom, sunnanvind och blås över min trädgård och låt dess sköna dofter nå min älskling! Låt honom komma till sin trädgård och äta dess utvalda frukt.
Gud har lovat oss en viloplats
4 Även om Guds löfte att alla kan få komma till vila i hans rike fortfarande gäller, så måste vi noga se upp med att inte gå vilse och missa målet.
2 Vi har ju fått höra de underbara nyheterna om att Gud vill frälsa oss, precis som de som levde på Moses tid fick göra. Men det blev inte till någon hjälp för dem, eftersom de inte trodde på dem.
3 Bara vi som tror på Gud kan komma in i hans vila. Han har ju sagt: Jag har svurit i min vrede, att de som inte tror på mig aldrig ska komma dit in, trots att han har varit beredd och väntat på dem sedan tidernas början.
4 Vi vet att han fortfarande är beredd och väntar. Det står ju skrivet att Gud vilade på den sjunde dagen, sedan han skapat allt så som han hade planerat det.
5 Trots detta kom de inte dit, för Gud hade till slut sagt: De ska aldrig komma in i min vila.
6 Ändå står löftet kvar, och några ska komma dit, men inte de som först hade möjlighet, för de lyckades inte på grund av sin olydnad.
7 Men han har fastställt en annan dag när det igen är möjligt att komma in, och nu är den dagen inne. Han sa det genom kung David många år efter folkets första misslyckade försök och sa det med de ord som redan citerats: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla.
8 Den vila som Gud här talar om är inte detsamma som Israels land, som Josua ledde dem in i. Om det var det som Gud menade skulle han inte långt senare ha sagt att den rätta tiden att komma dit är i dag.
9 Den fullkomliga vilan för Guds folk återstår alltså.
10 Den som når fram till denna vila kan vila ut efter allt sitt arbete, precis som Gud gjorde efter skapelsen.
11 Låt oss göra allt för att också vi ska komma till denna vila. Låt oss vara försiktiga, så att vi inte som Israels barn är olydiga mot Gud och därför inte lyckas med att nå fram.
12 Guds ord är fullt av liv och kraft. Det är vassare än ett skarpslipat svärd och skär snabbt och djupt in i varje vrå av vårt innersta. Det avslöjar vad som är Guds tankar i oss och vad som är våra egna dolda motiv. Det ger oss en sann bild av vårt innersta.
13 Gud känner var och en av oss, var vi än är. Allt i våra liv ligger vidöppet för honom. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för vad vi har gjort.
Jesus är vår överstepräst
14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.
15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.
16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®