M’Cheyne Bible Reading Plan
Oljelamporna i ljusstaken
8 Herren sa till Mose:
2 Säg till Aron att de sju oljelamporna i ljusstaken ska riktas framåt så att skenet kastas framför ljusstaken.
3 Aron gjorde så.
4 Ljusstaken var gjord av hamrat, rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Den var tillverkad exakt efter den förebild Herren hade visat Mose.
Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren
5-6 Sedan sa Herren till Mose: Skilj leviterna från det övriga folket i Israel.
7 Gör det genom att stänka reningsvatten på dem, och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder.
8 Se till att de bär fram en ung tjur och ett spisoffer av fint mjöl blandat med olja, tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer.
9 För sedan fram leviterna till tabernaklets ingång medan allt folket ser på.
10 Där ska folket lägga händerna på dem
11 och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett viftoffer från hela Israels folk. Leviterna ska representera allt folket i sin tjänst inför Herren.
12 Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer, för att skaffa försoning åt leviterna.
13 Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett viftoffer.
14 På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel, och leviterna ska tillhöra mig.
15 När du har invigt dem och överlämnat dem på detta sätt, ska de få gå ut och in i tabernaklet för att utföra sina sysslor.
16 De tillhör mig som en gåva från Israels folk, och jag har tagit emot dem i stället för alla förstfödda barn i Israel. Ja, jag har tagit leviterna som ersättning för dem,
17 för alla förstfödda bland folket i Israel tillhör mig, både bland människor och djur. Jag gjorde anspråk på dem den natt då jag dödade allt förstfött bland egyptierna.
18 Ja, jag har tagit emot leviterna som ersättning för de äldsta sönerna i Israel,
19 och jag ska ge leviterna som gåva till Aron och hans söner. Leviterna ska för folkets räkning utföra de heliga tjänsterna i tabernaklet och skaffa försoning för folket genom att utföra offertjänsten åt dem. Ingen i Israel kommer att drabbas av pest eller andra plågor, som de annars skulle ha riskerat genom att komma för nära tabernaklet.
20 Mose och Aron och allt folket invigde alltså leviterna och följde mycket noga de föreskrifter som Herren gett Mose.
21 Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem till Herren som ett viftoffer och utförde försoningsceremonin över dem för att rena dem.
22 Därefter gick de in i tabernaklet, som medhjälpare åt Aron och hans söner, och allting utfördes precis som Herren hade befallt Mose.
23-24 Och Herren sa till Mose: Alla leviter som är minst tjugofem år kan börja tjänstgöra i tabernaklet. Vid femtio ska de dra sig tillbaka.
25-26 När de slutat sin aktiva tjänst kan de hjälpa sina bröder, men de får inte utföra en prästs uppgifter.
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
6 Flickan: Han har gått till sin trädgård, till sina kryddsängar för att vakta sin fårhjord och plocka liljor.
2 Jag tillhör min älskling och han tillhör mig. Han vaktar sin fårhjord bland liljorna!
Brudens oemotståndliga skönhet
Kung Salomo:3 Min älskling, du är lika vacker som Jerusalem och Tirsa, lika upphetsande som dessa båda städer.
4 Vänd bort din blick ifrån mig, för dina ögon har fångat mig! Ditt hår är som en flock getter som springer ner för Gileads sluttningar.
5 Dina tänder är vita som nytvättade lamm. Ingen av dem saknas och de är alla lika.
6 Dina kinder glöder när de skymtar fram bakom din slöja.
7 Jag har sextio drottningar, åttio bihustrur och så många unga kvinnor att jag inte kan räkna dem,
8 men du, min duva, min utsökta skönhet, är den främsta bland dem. Du är din moders enda dotter och du är hennes ögonsten. Ingen finns som är dig lik! Kvinnorna i Jerusalem blev hänförda när de såg dig, och till och med drottningarna och bihustrurna hyllade din skönhet.
9 'Vem är denna kvinna
10 Jag gick ner till valnötslunden för att se hur våren spirade i dalen, och för att se om vinträden hade knoppats, eller om granatträden hade börjat blomma.
11 Men innan jag fattade det, greps jag av en hejdlös hemlängtan och ville tillbaka till mitt eget folk.De unga kvinnorna i Jerusalem:
12 Kom tillbaka, kom tillbaka till oss, du flicka från Sulem! Kom tillbaka, så att vi får se dig en gång till!
6 Nu lämnar vi undervisningen om de första grunderna i Kristus och går vidare så att ni kan bli mogna och vuxna som kristna. Vi talar inte mer om det grundläggande villkoret att man blir frälst av att tro på Gud och inte genom att bara göra gott.
2 Ni behöver inte ytterligare undervisning om dop och handpåläggning, de dödas uppståndelse och den eviga domen.
3 Nej, låt oss nu, om Gud tillåter det, gå vidare.
4 Om ni en gång har tagit emot de goda nyheterna och själva har smakat himlens välsignelser och fått del av den helige Ande,
5 och om ni vet hur gott Guds ord är och har anat den kommande världens mäktiga kraft,
6 och sedan ändå har vänt er bort från Gud, går det inte att föra er tillbaka till Herren. Ni kan inte omvända er igen! Genom ert handlande har ni med egna händer spikat fast Guds Son på korset en andra gång och hånat honom inför omvärlden.
7 En god åkerjord, som suger åt sig av det regn som faller och ger bonden en god skörd, har fått del av Guds välsignelse.
8 Men om den bär tistlar och törnen är den ju värdelös. Man dömer ut den och låter elden gå fram över den.
9 Kära vänner, även om jag talar på det här sättet, tror jag inte att det jag säger gäller er. Jag är övertygad om att ni bär god frukt och är på rätt väg.
10 För Gud är inte orättvis. Hur skulle han kunna glömma den insats som ni har gjort med iver och i kärlek till honom fortfarande gör genom att hjälpa andra kristna?
11 Vi har bara en önskan: fortsätt med samma iver och se fram mot den belöning som väntar vid målet.
12 Nu vet ni vad som ligger framför er. Ge inte efter för slöhet och likgiltighet, utan ha dem som förebild, som genom sin tro och sitt tålamod får del av allt som Gud har lovat dem.
Gud håller vad han lovat
13 Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,
14 och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.
15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.
16 När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.
17 Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.
18 Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.
19 Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.
20 Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®