M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose avskiljer prästerna för tjänst
8 Herren sa till Mose:
2-3 Ta med dig Aron och hans söner, deras prästkläder, smörjelseoljan, den unga tjuren till syndoffret, de två baggarna och korgen med brödet, som är bakat utan jäst, och samla hela Israel vid tabernaklet.
4 Mose gjorde som Herren sagt, och när allt folket var samlat
5 sa han: Det som jag nu ska göra har Herren befallt.
6 Sedan tog han Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.
7 Han klädde på Aron rocken, skärpet, kåpan och efoden med dess vackert vävda bälte.
8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i en ficka på skölden.
9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och stänkte den på tabernaklet och på varje sak som fanns inne i det, för att på så sätt helga allt.
11 När han kom till altaret stänkte han sju gånger på det och likaså på altarets tillbehör och på tvättfatet och dess ställning för att helga det.
12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud, för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst.
13 Sedan satte Mose på Arons söner deras mantlar med bälten och huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
14 Sedan tog han den unga tjuren till syndoffret och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.
15-16 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn, men också på själva altaret för att helga det, och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och renade det. Han tog fettet som satt på inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret.
17 Den unga tjurens kropp med dess hud och inälvor brändes utanför lägret, som Herren hade befallt Mose.
18 Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud,
19 och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor.
20 Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet.
21 Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp dem på altaret, så att hela baggen brändes upp inför Herren. Det var ett brännoffer som Herren uppskattade mycket. De befallningar Herren hade gett Mose följdes in i minsta detalj.
22 Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud.
23 Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå.
24 Sedan gjorde han likadant med Arons söner på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.
25 Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt de inre organen och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket
26 och placerade ovanpå detta ett osyrat rån, en kaka smord med olivolja och en skiva bröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren.
27 Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner, för att de skulle bära fram det inför Herren genom att vifta med det framför altaret.
28 Mose tog sedan tillbaka viftoffret från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffren till Herren, och Herren var mycket nöjd med dessa offer.
29 Mose tog också bringan och bar fram den inför Herren genom att vifta med den framför altaret. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade föreskrivit.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet som hade blivit stänkt på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans söner till tjänst inför Herren.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: Koka köttet vid tabernaklets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er.
32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna tabernaklets ingång på sju dagar, för er invigning ska pågå i sju dagar.
34 Sedan fastslog Mose än en gång att allt han hade gjort den dagen eller tänkt att göra hade blivit befallt av Herren, för att ge dem försoning.
35 Och på nytt påminde han Aron och hans söner om att de måste stanna vid tabernaklets ingång dygnet runt i en vecka. Om ni lämnar den, kommer ni att dö, det är vad Herren har sagt, sa han till dem.
36 Aron och hans söner gjorde därför allt precis så som Herren hade befallt Mose.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
1-3 När du sitter till bords med en mäktig man, tänk då på vem du har bredvid dig! Ät dig inte proppmätt, även om det smakar gott. Han kanske försöker att lura dig, och hans inbjudan för då inget gott med sig!
4-5 Försök inte att till varje pris bli rik. Varför ska man slösa bort sin tid på det sättet? Pengar kan ju försvinna som om de hade vingar!
6-8 Ät inte tillsammans med ogudaktiga människor. Längta inte efter läckerheterna de serverar. Deras vänlighet är bara ett knep och de vill bara utnyttja dig. När du märker det kommer du att spy upp allt vad du ätit och blir tvungen att ta tillbaka dina uppskattande ord om deras vänlighet.
9 Slösa inte dina ord på en dåre. Han föraktar till och med de visaste råd.
10-11 Ta inte marken från de fattiga och föräldralösa genom att flytta de gamla gränsmärkena. Han som beskyddar dem är stark, och han kommer själv att ta sig an deras sak.
12 Vägra inte att ta emot kritik, utan ta i stället emot alla kloka råd du kan få.
13-14 Tveka inte att tillrättavisa dina barn. Lite disciplin skadar inte! De dör inte om du ger dem stryk! Bestraffningen kommer tvärtom att rädda dem från döden.
15-16 Min son, vad jag kommer att bli glad om du blir vis och får ett gott omdöme. Ja, mitt hjärta kommer verkligen att glädjas över dina genomtänkta, visa ord.
17-18 Var inte avundsjuk på de ogudaktiga, utan fortsätt att hela tiden frukta Herren. Då väntar verkligen en underbar framtid på dig. Då finns det hopp för dig.
19-21 Min son, var vis och håll dig på Guds väg. Håll dig borta från dem som super och frossar i mat, för de kommer snart att vara utfattiga. Kom också ihåg att alltför mycket sömn gör att du får gå klädd i trasor.
22 Lyssna till din fars råd, för utan honom skulle du inte finnas till, och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Ta reda på sanningen, vad det än kostar, och ge allt för att få vishet, kunskap och insikt.
24-25 Den gudfruktiges far har orsak att vara glad. Vilket nöje det är för honom att ha en vis son! Unna därför dina föräldrar denna glädje!
26-28 Min son, lita på mitt råd och ta mig som förebild. Håll dig borta från de prostituerade. Gatflickan är lika farlig som en djup och trång brunn och i den har många redan störtat ner. Precis som en rånare väntar hon på sina offer, och männen som är otrogna blir bara fler och fler.
29-30 Vems inre är fyllt av bedrövelse och sorg? Vem grälar alltid och slåss? Vem är det som har blodsprängda ögon och många sår? Det är den som i timtal sitter på krogarna och tar sig den ena drinken efter den andra.
31 Låt inte starkvinets smak och njutning bedra dig.
32 Till slut biter det som en giftorm, ja, det hugger som en huggorm.
33 Du kommer att få hallucinationer, och du kommer att säga löjliga, dumma saker som skulle göra dig fruktansvärt generad om du var nykter.
34 Du raglar som en sjöman mitt i stormen, och som klamrar sig fast vid den svajande masten.
35 Efteråt kommer du att säga: Jag visste inte ens att man gett mig stryk. När ska jag vakna upp ur mitt rus, så att jag kan ta mig en sup till?
Paulus arbete i Thessalonike
2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.
2 Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.
3 Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.
4 Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.
5 Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.
6 Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,
7 även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.
8 Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.
9 Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.
10 Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.
11 Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er
12 att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.
13 Och vi ska aldrig sluta att tacka Gud, för när vi predikade för er, så trodde ni inte att det vi sa bara var våra egna ord, utan ni tog emot det som Guds ord. Det var det naturligtvis och det förvandlade era liv.
14 Och sedan, kära bröder, fick ni lida på samma sätt som församlingarna i Judeen fick göra. Ni förföljdes av era egna landsmän, på samma sätt som de blev plågade av sina landsmän, judarna.
15 Sedan de först hade dödat sina egna profeter, avrättade de till och med Herren Jesus. Och nu har de förföljt oss lika hänsynslöst och drivit bort oss. De är fiender till både Gud och människor,
16 och de försöker hindra oss från att predika Guds ord för dem som inte är judar. De gör det av rädsla för att några bland dem ska bli frälsta. På så sätt blir deras synd allt större. Men nu har Guds vrede till slut drabbat dem.
17 Kära bröder, när vi hade lämnat er och varit borta från er en liten tid, fast ni fanns alltid i våra tankar, gjorde vi stora ansträngningar för att komma tillbaka och hälsa på er igen.
18 Vi ville väldigt gärna komma, och jag, Paulus, försökte gång på gång, men Satan hindrade oss.
19 Vi lever ju för er, det är ni som är vårt hopp och vår glädje, vår belöning och vår segerkrans. Ni ska vara vårt stora glädjeämne då vi tillsammans står inför vår Herre Jesus Kristus den dag han kommer tillbaka.
20 Ja, ni är verkligen vår segerlön, vår ära.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®