M’Cheyne Bible Reading Plan
Straffen för synd
1-2 Herren gav Mose ytterligare föreskrifter för Israels folk: Den av er, vare sig det är en israelit eller en främling som bor bland er, som offrar sitt barn som brännoffer åt Molok ska stenas av folket.
3 Ja, jag ska själv vända mig mot den mannen och skilja honom från hans folk. Genom att ge sitt barn åt Molok har han vanärat mitt heliga tabernakel och förolämpat mitt heliga namn.
4 Och om folket i landet låtsas som ingenting och vägrar att döda mannen,
5 då ska jag själv vända mitt ansikte mot honom och hans familj och utrota honom tillsammans med alla andra som vänder sig till andra gudar.
6 Jag ska vända mig mot den som rådfrågar medier och spåmän i stället för mig och utrota den personen ur det folk han tillhör.
7 Rena er och var heliga, för jag är Herren, er Gud.
8 Ni måste lyda alla mina bud, för jag är Herren som renar er.
9 Var och en som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden, för han har förbannat sitt eget kött och blod.
10 Om en man är otrogen med sin grannes eller någon annans hustru, ska både mannen och kvinnan straffas med döden.
11 Om en man ligger med sin fars hustru, har han orenat det som tillhör hans far. Både mannen och kvinnan måste dö, och det är deras eget fel.
12 Om en man ligger med sin svärdotter ska båda straffas med döden. De har själva dragit detta över sig genom att orena varandra.
13 Straffet för homosexuella handlingar är döden för båda parter. De har själva dragit det över sig.
14 Om en man tar till hustru modern till den han redan är gift med är det en fruktansvärd synd. De ska alla tre brännas levande, för att ondskan bland er ska utplånas.
15 Om en man har sexuellt umgänge med ett djur ska både han och djuret dödas.
16 Om en kvinna har sexuellt umgänge med ett djur ska både kvinnan och djuret dödas. De har själva dragit straffet över sig.
17 Om en man ligger med sin halvsyster, vare sig det är dottern till hans far eller hans mor, är det skamligt, och han ska offentligt utrotas från Israels folk och bära sin skuld.
18 Om en man ligger med en kvinna under hennes menstruation ska båda uteslutas ur gemenskapen, för de har brutit mot reglerna om orenhet.
19 Samlag är olagligt mellan en man och hans moster eller faster, för de är alltför nära släktingar. De ska straffas.
20 Om en man har samlag med sin farbrors änka, har han tagit det som tillhör hans farbror. Som straff får de båda bära sin synd och dö barnlösa.
21 Om en man gifter sig med sin brors änka är detta en oren handling. Han har tagit det som tillhör hans bror och de ska därför dö barnlösa.
22 Ni måste lyda alla mina lagar och förordningar, för att jag inte ska driva ut er ur ert nya land.
23 Ni ska inte följa sederna hos det folk jag fördrev ut ur landet innan ni kom, för de gör allt detta som jag har varnat er för, och detta är anledningen till att jag avskyr dem.
24 Jag har lovat er deras land. Jag ska ge er det till besittning. Det är ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud som har avskilt er från andra folk.
25 Ni ska därför skilja mellan de fåglar och andra djur som jag har gett er tillåtelse att äta och de som ni inte får äta. Ni ska inte besmitta er och göra er förhatliga inför mig genom att äta något djur som jag har förbjudit, även om landet är fullt av dem.
26 Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Jag har avskilt er från alla andra folk för att ni ska vara mina.
27 Medier, trollkarlar och spåkvinnor ska ni stena till döds. De har själva dragit denna dom över sig.
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Allt i sin tid
3 Allt har sin rätta tid:
2 En tid att födas,En tid att döEn tid att planteraEn tid att skörda
3 En tid att dödaEn tid att helaEn tid att förstöraEn tid att bygga upp
4 En tid att gråtaEn tid att skrattaEn tid att sörjaEn tid att dansa
5 En tid att röja bort stenarEn tid att samla stenarEn tid att kramasEn tid att låta bli att kramas
6 En tid att hittaEn tid att tappa bortEn tid att behållaEn tid att kasta bort
7 En tid att riva sönderEn tid att sy ihopEn tid att vara tystEn tid att tala
8 En tid att älskaEn tid att hataEn tid för krigEn tid för fred.
9 Vad får man då egentligen ut av sitt arbete?
10 Jag har tänkt på det när jag ser allt det arbete som Gud har gett människan.
11 Allt har sin rätta tid och plats. Men även om Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, kan hon ändå inte överblicka allt vad Gud gör.
12 Därför drog jag den slutsatsen, att för det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
13 Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter, så är det också en gåva från Gud.
14 Och en sak vet jag bestämt, och det är att vad Gud än gör så består det för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Guds avsikt med detta är att människan ska visa honom respekt.
15 Allt som finns, det fanns för längesedan, och allt som händer nu har hänt förut. Gud låter sådant som ligger långt tillbaka i tiden hända gång på gång.
16 Dessutom har jag lagt märke till att brottsligheten breder ut sig och att orättfärdigheten överallt har trängt undan rättvisan. Till och med domstolarna är korrumperade.
17 Jag sa för mig själv: En gång kommer Gud att döma allt vad människan gör, både gott och ont.
18 Då insåg jag att Gud låter världen fortsätta på sitt syndiga sätt, så att han ska kunna pröva människosläktet, och människorna ska inse att de inte är bättre än djuren.
19 Både människor och djur andas ju samma luft, och alla dör de. Människan har inget företräde framför djuren.
20 Alla går mot samma mål - till den jord som de har kommit ifrån och måste vända tillbaka till.
21 Vem kan bevisa att människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?
22 Därför förstod jag att det inte kunde finnas något bättre för människorna än att de var lyckliga i sin uppgift, för vem kan se in i framtiden? Låt dem därför vara glada för stunden.
Ha omsorg om och respekt för varandra
5 Var aldrig sträng när du talar till en äldre man, utan undervisa honom med all respekt, precis som du skulle göra med din egen far. Tala till de yngre männen på samma sätt som du talar till bröder, som du älskar.
2 Behandla en äldre kvinna som din mor och flickor som dina systrar, och ha bara rena tankar om dem.
3 Församlingen bör kärleksfullt ta hand om de kvinnor som har blivit änkor, om de inte har någon annan som hjälper dem.
4 Om de har barn eller barnbarn, så är det dessa som bör ta ansvaret för dem. Omsorgen om andra bör börja i hemmet och där ska man ta hand om föräldrar som behöver hjälp. Det gläder Gud när barn visar sin tacksamhet mot de äldre.
5 Församlingen bör alltså ta hand om de änkor som är fattiga och ensamma och som sätter sitt hopp till Gud och ber till honom dag och natt.
6 De däremot som bara tänker på nöjen är redan döda fast de alltjämt lever.
7 Låt dem få veta detta så att de förstår att göra vad som är rätt.
8 Den som inte tar hand om sina egna släktingar, och då särskilt sin egen familj när de behöver hjälp, har ingen rätt att säga att han är en kristen. Han förnekar sin tro och bär sig sämre åt än den som aldrig har kommit till tro.
9 En änka, som önskar bli medarbetare i församlingen, bör vara minst sextio år gammal och bara ha varit gift en gång.
10 Hon måste ha ett gott anseende och vara känd för sina goda gärningar. Har hon uppfostrat sina barn väl? Har hon tagit hand om främlingar och visat godhet mot andra kristna? Har hon hjälpt sjuka och behövande? Kort sagt, tar hon vara på varje tillfälle att göra gott?
11 Yngre änkor bör inte komma ifråga för denna uppgift, för det är troligt att de glömmer sitt löfte att bara tjäna Kristus när de så småningom vill gifta sig igen.
12 Då kommer de att känna fördömelse över att de har brutit sitt löfte.
13 Dessutom är det troligt att de blir lata och fördriver sin tid med att gå runt med skvaller från hus till hus och av nyfikenhet lägga sig i vad andra gör.
14 Därför tror jag att det är bättre att unga änkor gifter om sig och får barn och sköter sina egna hem. Då kan ingen tala illa om dem.
15 Jag är nämligen rädd för att några av dem redan har glidit bort från församlingen och blivit vilseledda av Satan.
16 Låt mig än en gång påminna dig om att en änkas släktingar måste ta hand om henne och inte lämna detta åt församlingen. Då kan församlingen i stället använda sina pengar till att hjälpa de änkor som är helt ensamma, och inte vet vart de annars ska vända sig.
17 Församlingsledare, som sköter sitt arbete bra, är värda ordentlig lön, och de bör bemötas med stor respekt, särskilt de som både förkunnar Guds ord och undervisar.
18 Skriften säger ju: Bind inte ihop munnen på oxen när den tröskar säden, låt den äta medan den arbetar. Och på ett annat ställe står det: Arbetaren är värd sin lön.
19 Lyssna inte på klagomål mot en ledare om det inte finns två eller tre vittnen som kan bekräfta dem.
20 Men om han verkligen har felat, bör han bli tillrättavisad inför hela församlingen, så att ingen annan följer hans exempel.
21 Med Gud och Herren Jesus och de heliga änglarna som vittnen befaller jag dig, att du ska göra detta, vare sig en sådan församlingsledare är en god vän till dig eller inte. Alla måste behandlas lika.
22 Ha aldrig bråttom när du ska välja ledare och medhjälpare, för om de inte håller måttet blir du medansvarig i deras synder. Och se till att du själv håller dig borta från all synd.
23 Ta också emot ett personligt råd. Drick inte längre bara vatten. Du är ju sjuk så ofta och då är det bättre för din mage med lite vin.
24 Vissa människors synder är fullt synliga redan här i livet, medan andras kommer att avslöjas först på domens dag.
25 På samma sätt är det med goda gärningar. En del ser man omedelbart, medan andra blir upptäckta långt senare.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®