M’Cheyne Bible Reading Plan
Bevara renheten i lägret
1-2 Herren sa till Mose: Tala om för Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret, och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa.
3 Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret, så att de inte orenar den plats där jag bor bland er.
4 Dessa befallningar verkställdes enligt Herrens ord till Mose.
5-6 Sedan sa Herren till Mose: Tala om för Israels folk att när någon syndar, vare sig det är en man eller en kvinna, och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld.
7 Hon måste bekänna sin synd, och om det gäller stöld så ska hon ersätta det stulna fullt ut och därtill tjugo procent.
8 Men om den som hon handlat fel mot är död och det inte finns någon nära släkting som betalningen kan göras till, ska den lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning.
9-10 Allt det som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne.
Att bevisa otrohet
11-12 Herren sa till Mose: Säg till folket i Israel att om en kvinna är otrogen med en annan man, eller det finns misstanke om detta,
13-14 och hennes make är svartsjuk men det inte finns något bevis, därför att det inte finns några vittnen,
15 ska han gå till prästen med sin hustru och ta med ett offer för henne. Det ska bestå av tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse, och genom detta misstankeoffer får man fram sanningen om hon är skyldig eller inte.
16 Prästen ska föra fram henne inför Herren,
17 ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i tabernaklet.
18 Han ska lösa upp kvinnans hår, placera misstankeoffret i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse.
19 Om hon under ed försäkrar att hon är oskyldig ska han säga till henne: 'Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, är du fri från följderna av detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse.
20 Men om du har begått äktenskapsbrott,
21-22 ska Herren göra dig till en förbannelse bland ditt folk. Du kommer att bli barnlös, för Herren ska se till att ditt underliv ruttnar bort och din kropp sväller.' Kvinnan ska då uppmanas att säga: 'Ja, låt det bli så.'
23 Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet.
24 När kvinnan sedan på prästens uppmaning dricker vattnet, kommer det att bli bittert i henne om hon är skyldig.
25 Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, vifta med det inför Herren och bära det till altaret.
26 Han ska ta en handfull av det och bränna det på altaret och därefter uppmana kvinnan att dricka vattnet.
27 Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att ruttna, och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk.
28 Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.
29 Detta är vad lagen säger när en kvinna är otrogen, eller hennes man misstänker otrohet
30 och drabbas av svartsjuka. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs här.
31 Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig får hon stå för följderna av sin synd.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
3 Flickan: En natt saknade jag min älskling i min säng. Jag gick upp för att leta efter honom, men jag kunde inte hitta honom.
2 Jag gick ut på gatorna i staden och på vägarna för att söka efter honom, men jag hittade honom inte.
3 Vakterna, som vaktar staden om natten, hejdade mig, och jag frågade dem: 'Har ni sett honom någonstans, honom som jag älskar så mycket?'
4 Strax efteråt fann jag honom och höll honom fast. Jag släppte honom inte förrän jag hade fört honom till mitt barndomshem, till den sängkammare där jag föddes.
5 Jag förmanar er, ni kvinnor i Jerusalem, vid gasellerna och hjortarna i parken: Väck inte kärleken förrän den själv vill.
Förlovningstiden
De unga kvinnorna i Jerusalem:6 Vem är det som sveper in från öknen som ett rökmoln längs marken och doftar av myrra, rökelse och alla andra köpta kryddor?
7 Titta, det är Salomos vagn, och sextio av hans tappraste män omger den.
8 De är alla skickliga i att strida. Var och en har sitt svärd hängande vid sidan för att försvara kungen om han blir angripen under natten.
9 Kung Salomo har själv låtit tillverka en vagn av trä från Libanons skog.
10 Dess stolpar är gjorda av silver, dess ryggstöd av guld. Sätet är klätt med purpurrött tyg och invändigt är den kärleksfullt smyckad av Jerusalems flickor.Flickan:
11 Gå ut och titta på kung Salomo, ni Jerusalems unga kvinnor! Han bär kronan som hans mor satte på hans huvud på hans bröllopsdag, hans glädjedag!
Jesus i jämförelse med Mose
3 Kära bröder, ni är alla kallade och utvalda av Gud för hans himmelska rike. Ha därför alltid Jesus, som vi ju bekänner oss till, i era tankar. Han är Guds budbärare och vår tros överstepräst.
2 Gud utsåg Jesus till överstepräst, och han var trogen mot Gud på samma sätt som Mose var trogen när han tjänade i Guds hus.
3 Den som bygger ett hus får mer beröm än själva huset. På samma sätt har Jesus mycket större makt än Mose.
4 Naturligtvis har varje hus en byggmästare, men det är Gud som bygger allt.
5 Och visst var Mose trogen i allt när han arbetade i Guds hus, men han var bara en tjänare, och hans uppgift var till största delen att vittna om och skapa förebilder till det som skulle uppenbaras senare.
6 Men Kristus, Guds trofaste Son, har ansvaret för hela Guds hus. Det huset är vi kristna, och han bor i oss så länge som vi bevarar vår frimodighet och glädje och håller fast vid hoppet om hans återkomst.
Varning för olydnad
7-8 Eftersom Kristus nu står över allting säger den helige Ande till oss: Lyssna till honom i dag om ni hör hans röst, och vänd er inte bort från hans kärlek, som Israels folk gjorde i öknen, när de gjorde uppror mot mig och satte mig på prov.
9 Jag hade tålamod med dem i fyrtio år, trots att de prövade mitt tålamod till det yttersta. Jag gjorde hela tiden stora under inför deras ögon.
10 Därför blev jag förargad på dem, för i sina hjärtan vände de sig alltid åt alla andra håll i stället för till mig, och de gick aldrig de vägar som jag ville att de skulle gå.
11 Fylld av vrede mot dem svor då Gud en ed och lovade att han aldrig skulle låta dem komma in i vilan i hans rike.
12 Därför ska ni se till, kära bröder, att ert inre inte är fullt av ondska och otro som leder er bort från den levande Guden.
13 Tala med varandra varje dag om detta, medan det fortfarande är tid, så att ingen av er gör sig hård och kall inför Gud, och blir förblindad av syndens tjusning.
14 För om vi är trogna till slutet och litar på Gud, som vi gjorde när vi först blev kristna, så ska vi få del i allt som tillhör Kristus.
15 Nu är ögonblicket inne. Glöm aldrig varningen: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla som Israels folk när de gjorde uppror i öknen.
16 Vad var det då för människor som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var samma människor som lämnade Egypten med Mose som ledare.
17 Och vilka var det som drog på sig Guds vrede under alla dessa fyrtio år? Jo, samma upproriska människor igen. De syndade och fick därför dö i öknen.
18 Och vilka avsåg Gud när han med en ed intygade att de inte skulle få ro och vila i det land som han hade lovat sitt folk? Han talade till alla dem som inte lydde honom.
19 Varför kunde de inte komma in? Därför att de inte trodde på honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®